- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1029-1030

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Sven - Nilsson, Nils, pseudonym för N. H. Quiding - Nilsson, Sven - Nilsson, Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmärksamhet vid försteningarna i de skånska
sandstens-, stenkols- och kritlagren (Petrificata
suecana formationis cretaceæ
, 1827). 1828 mottog
N. kallelse till intendentsysslan vid Vet. akad:s
zoologiska museum. I Stockholm fick N. ett styft
arbete att uträtta. Vet. akad:s zoologiska samlingar
flyttades af honom på våren och sommaren 1829 från
akademiens gamla hus vid Stora Nygatan till dess
nuv. hus vid Drottninggatan, där de ingingo i det
nybildade Naturhistoriska riksmuseum, hvilket
under N:s oförtrutna vård ordnades och vann en
ansenlig tillväxt. 1831 återflyttade han till
Lund för att förestå den ledigblifna professuren i
naturalhistoria och var 1832-56 ord. innehafvare
af densamma (jämte zoologi omfattade denna till
1837 äfven mineralogi). 1838 prästvigdes N.,
erhöll s. å. Nöbbelöfs regala pastorat inom Lunds
stift till personligt prebende samt blef 1839
honorarieprost. Efter det betydelsefulla arbetet
Illuminerade figurer till Skandinaviens fauna (I 1832,
II 1840; 200 planscher af V. och M. von Wright samt
M. Körner) följde 3:e delen af Skandinavisk fauna
(Amfibierna, 1842; 2:a uppl. 1860), slutligen 4:e
delen (Fiskarne, 1852-55). Vid detta stannade
"Nilssons fauna", ett nationalverk, som i årtionden
eggade och ledde intresset för zoologiens studium
samt särskildt hos älskarna af jakt och fiske tände
hågen att tjäna denna vetenskap.

Emellertid hade N. redan länge haft blicken öppen
för en annan vetenskapsgren, inom hvilken han blef
en grundläggande auktoritet äfven för utlandet:
den förhistoriska forskningen. Han använde på
detta område samma komparativa metod, som redan
gjort naturforskarna så stora tjänster. Därigenom
bidrog han kraftigt att göra fornforskningen till
vetenskap, och han lefde länge nog för att äfven på
detta fält skörda ett välförtjänt erkännande. Hans
viktigaste arkeologiska arbete är Skandinaviska
nordens urinvånare
(1838-43), hvari han behandlade
hufvudsakligen stenåldern, men på ett sådant sätt,
att hans skildring af nämnda period ännu efter
ett halft århundrades förlopp är af mycket stor
betydelse. N. ansåg vid denna tid, att bronsåldern
i Norden tillhörde ett cimbriskt (keltiskt) folk,
som inflyttat hit vid periodens början. I 2:a uppl. af
nyssnämnda arbete (bd 2, Bronsåldern, 1862-65, öfv. på
ty. 1863-66; bd l, Stenåldern, 1866, öfv. på eng.,
fr. och ty. 1868) uttalar han emellertid en annan
åsikt, enligt hvilken den nordiska bronsålderskulturen
skulle ha blifvit hit införd af feniciska nybyggare,
som kommit till Skandinavien sjövägen, sedan deras
landsmän förut grundlagt kolonier utmed västra Europas
kuster. Denna af N. med stort skarpsinne förfäktade
lära är likväl för länge sedan öfvergifven.

N. blef redan 1821 led. af Vet. akad. och var
slutligen led. eller hedersled, af mer än trettio
in- och utländska lärda samfund. 1836 och 1856
erhöll han Vet. akad:s stora linnéanska guldmedalj
och fick 1862 af Svenska akad. emottaga Karl XIV
Johans pris för litterära förtjänster. 1868, vid
Lunds universitets jubelfest, blef han hedersdoktor
i med. fakulteten. Alltsedan han mera uteslutande
började egna sig åt arkeologien, företog han flera
utländska studieresor, likasom han ock flitigt deltog
i de skandinaviska naturforskarmötena. Ännu på sin
höga ålderdom bevistade han som en vördad
vetenskapens nestor den internationella arkeologiska
kongressens möten. Hans betydande samlingar af svenska
fornsaker äro nu förenade med Lunds universitets
historiska museum. N:s af W. Runeberg modellerade
bronsbyst restes 1902 i Lund. Biogr. af G. Retzius
(i "Lefnadst. öfver Vet.-akad:s led.", bd 4, 1901).
(L-e.)

Nilsson, Nils, pseudonym för N.H. Quiding.

illustration placeholder

Nilsson, Sven (N. i Österslöf), riksdagsman,
f. 15 nov. 1813 i Kiaby socken, Kristianstads län,
d. 28 april 1877 i Österslöf, arbetade i yngre år
i skomakaryrket, likasom hans fader, men återfinnes
1843 som gårdsbrukare i Ifvetofta, där fadern köpt
ett hemman, samt bebodde och skötte slutligen,
från 1861 till sin död, ett hemman i Österslöf,
som han själf inköpt. Redan som ung läste han på
fristunder alla böcker, som han kunde komma öfver,
men först vid 34 års ålder fick han lära räkna och
skrifva. Han blef därefter en anlitad sakförare åt
ortens allmoge och mycket använd i kommunala värf
samt valdes 1862 till riksdagsman. Äfven vid den
sista ståndsriksdagen (1865-66) representerade han
sin hembygd, Villands härad, och var därefter till
sin död dess ombud i Andra kammaren. Han var den
förste, som inom den nya representationen väckte
fråga om försvarsväsendets ordnande på nya grunder,
och han visade sig därvid ega så säker kännedom
om den gällande arméorganisationens historia och
detaljer, att man kallade honom "den lille generalen
i Österslöf" samt fann honom själfskrifven till en
plats i de särskilda utskott, som tillsattes för
försvarsfrågans utredning 1869, 1871 och 1875. 1868
tillhörde N. ett särskildt utskott för frågan om
besparingar i den civila administrationen, satt 1867
i bankoutskottet, 1869 i bevillningsutskottet, 1870
och 1872-76 i konstitutionsutskottet samt valdes 1870
och 1871 till statsrevisor. N. slöt sig visserligen
till landtmannapartiet, men var nog själfständig
att i mångt och mycket trampa sina egna vägar.
(V. M.)

illustration placeholder

Nilsson, Per (N. i Espö), riksdagsman, bibliofil,
f. 12 maj 1816 i Grönby socken, Malmöhus län, d. 3
dec. 1879 i Espö, egde och dref 1840-42 Rydeholms
väderkvarn Anderslöfs socken, men egnade sig från
1842 åter åt landtbruk, sedan 1856 på ett hemman i
Espö. Han förvärfvade på egen hand en bildning vida
utöfver den hos




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 11:45:46 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0569.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free