- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1161-1162

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norbergska professuren. Se Norberg, M - Norberg--Åmänningens järnväg. Se Norbergs järnväg - Norbert - Norbertiner (se Norbert) - Norby, Sören - Norby, Johan - Norcia - Norcopensis, A. Se Nordenhielm - Norcross [nå'krås], John

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Norbergska professuren. Se Norberg, M.

Norberg-Åmänningens järnväg. Se Norbergs järnväg.

Norbert, katolskt helgon, premonstratensordens
stiftare, f. omkr. 1085 i Xanten (Kleve), d. 1134,
tillhörde en ridderlig släkt (grefvarna von
Gennep). Han fick tidigt ett par kanonikat och lefde
ett sorglöst lif som hofkaplan hos sin frände kejsar
Henrik V. Men sedan han 1114 varit nära att dödas af
blixten, mottog han full prästerlig vigsel och drog
omkring som botpredikant. 1120 började han upprätta
vid Prémontré (Laon) det första klostret för en ny
orden, premonstratensorden (se d. o.). 1126 blef han
ärkebiskop i Magdeburg. Han kanoniserades 1582, och
hans dödsdag, 6 juni, är hans åminnelsedag. 1626
fördes hans reliker till abbotstiftet Strahov
(Prag). N. är Böhmens skyddspatron.

Norbertiner (se Norbert), medlemmar af
premonstratensorden.

Norby, Sören, dansk krigare af adlig släkt från Fyn,
intog 1507 med en dansk flotta Kastelholms slott
på Åland. Under de följande åren deltog han i de
danska krigen mot Sverige och Lybeck, kämpade
både till lands och sjöss och vann stort rykte
genom djärfhet och tapperhet. Efter att 1515-17 ha
tjänstgjort som höfvitsman på Island var han 1517
med på tåget mot Sverige som en af befälhafvarna för
flottan, stannade därefter på Gottland som länsherre,
eröfrade Öland 1519 och förde 1520 danska flottan till
Stockholm, där han vid Kristian II:s kröning slogs
till riddare. Fängslandet af de svenske herrarna
utfördes af N., som dock ogillade blodbadet och
räddade dem, som sökte skydd på hans skepp. Under
Gustaf Vasas befrielsekrig kämpade han med stor
trohet för Kristian II:s sak. Af denne insatt till
höfvitsman öfver Kalmar län, Öland, Gottland och
Kustö slott i Finland, fyllde han med skicklighet och
framgång sin uppgift att undsätta Stockholm och de
öfriga fästningarna vid kusten. Småningom föllo dock
Sverige och Finland i Gustaf Vasas händer. Endast
Gottland kunde denne ej bemäktiga sig.

illustration placeholder

Sören Norbys Visbymynt med hans vapen.
Inskrift: Severin Norbi. - Agne Del, miserere mei.
("Guds lamm, förbarma dig öfver mig").

Där satt N. kvar ännu 1524, plundrande alla handelsfartyg
och med framgång försvarande sig mot svenskarna. Men
då han ansåg sig icke kunna i längden försvara ön och
icke ville lämna den i svenskarnas våld, träffade
han i juni 1524 med danske konungen Fredrik I en
öfverenskommelse, att han skulle hylla den senare och
öfverlämna Gottland åt Danmark, men få inneha ön som
lifstidsförläning. Aftalet bröts emellertid genast
af Fredrik I, hvarför N. behöll ön och ånyo anknöt
förbindelser med Kristian II. Snart skulle han väcka
stor oro i Norden. Han trädde i förbindelse med de
missnöjde i Sverige och sökte där vinna ett parti
för sig genom att erbjuda Kristina Gyllenstierna
sin hand. Kristian II förespeglade honom att få
bli ståthållare i detta rike, om han kunde komma i
besittning af detsamma. Större oreda tillställde han
i Danmark, där han uppväckte ett farligt uppror bland
de af skatter tryckte bönderna. I mars 1525 gick han
öfver till Blekinge och bröt därifrån in i Skåne,
öfverallt bringande allmogen till resning. Han lät
hylla Kristian II på landstinget i Lund. Kort därefter
besegrades han dock af Johan Rantzau och inneslöts
i Landskrona. Samtidigt förstörde lybeckarna hans
flotta och fattade fast fot på Gottland. N. såg sig
därför tvungen att ånyo underhandla med Fredrik I,
hvilken han i juni 1525 förband sig att hylla och
åt hvilken han lofvade att öfverlämna Visborg,
hvaremot han själf skulle erhålla Blekinge och
Lister i lifstidsförläning. Från Sölvesborg
fortfor han emellertid att oroa sjöfarten,
tills han i aug. 1526 efter ett nederlag,
som den dansk-lybska flottan tillfogade honom,
måste fly till Ryssland, där han af tsaren hölls
i ett slags fångenskap. Först våren 1528 lyckades
kejsaren utverka hans frigifning. Han trädde då i
kejserlig tjänst och stupade 1530 under belägringen
af Florens. N. ter sig för eftervärlden som en
blandning af rå fribytare och riddersman. Särskildt
erkännande förtjänar hans trohet mot Kristian IL
Fr. W.

Norby, Johan, militär, f. 30 april 1754 i Visby, blef
1773 officer vid artilleriet, 1794 placerad vid Svea
regemente, 1797 major och 1801 öfverstelöjtnant
samt 1804 öfverste och chef för Vendes
artilleriregemente. Under kriget mot Ryssland 1788-90
utmärkte han sig i synnerhet i en strid vid Haddila
by 1 sept. 1789, då han i nio timmar försvarade ett
batteri mot den mångdubbelt starkare fienden. Efter
krigets slut verkade han i de kommittéer, som 1796 och
1802 tillsattes för åstadkommande af förbättringar
inom artillerivapnet. Då Gustaf IV Adolf 1805 slöt
sig till koalitionen mot Napoleon, fick N. befälet
öfver allt svenskt artilleri i Pommern, hvarvid
han snart råkade i ytterst spändt förhållande
till Gardell, hans närmaste förman. N. stupade 21
febr. 1807 under en rekognoscering utanför Stralsund.
(C. O. N.)

Norcia [nå’rtjia], forntidens Nursia, stad uti
italienska prov. Perugia (Umbrien), v. om Monti
Sibillinis fot. 3,468 inv. (1901; som kommun
8,722). Biskop. Realskola. N. är Sertorius’
och den helige Benedikts födelseort. Grafvarna i
omgifningen ha lämnat betydande fynd af bronsföremål,
af hvilka flera gå tillbaka till 600-talet f. Kr.
(J. F. N.)

Norcopensis, A. Se Nordenhielm.

Norcross [nå’krås], John, engelsk äfventyrare,
f. 1688, d. 1758, gick tidigt till sjöss och flackade
vida omkring. I Stora nordiska kriget blef han svensk
kaparkapten, tillfångatogs 1718 af Tordenskjold,
men undkom till Sverige och föresatte sig nu att
söka föra danske kronprinsen (sedermera Kristian VI)
fången till Sverige. Under fyra-fem dagar sommaren
1718 låg N. på lur under en bro vid Gyldenlunds
(nuv. Charlottenlunds) slott, men hvarje gång
misslyckades försöket. Efter flera nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free