- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1277-1278

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenstam, Johan Maurits - Nordenstråle, Olof - Nordenström, Olof Gustaf - Nordensvan, svensk-finsk adlig ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphöjdes 1860 i friherrligt stånd och
utnämndes 1876 till generaladjutant. .
M. G. S.

Nordenstråle, Olof, riksråd, f. 26 aug. 1683,
d. 21 maj 1742 i Stockholm, hette, innan han
1719 adlades, Nordeman samt var professorsson från
Lund. Han utsågs 1710 att som advokatfiskal förvalta
uppbörden i änkedrottning Hedvig Eleonoras lifgeding
samt gjordes af henne 1713 till häradshöfding och
1714 till lifgedingets guvernementssekreterare,
erhöll 1718 en assessorsbefattning i hofrätten i Åbo,
dit han likväl af det pågående kriget hindrades att
begifva sig, blef 1719 e. o. och 1721 ord. assessor
i Svea hofrätt, 1727 revisionssekreterare och
led. af lagkommissionen samt utnämndes 1737 till
justitiekansler. 1739 inkallades han i rådet
samt efterträdde G. Cronhielm som ordförande i
lagkommissionen och K. Gyllenborg som kansler för
Lunds universitet. N. räknades till hattpartiet, men
var ingen partiman och invaldes i rådet uteslutande
på grund af sina ämbetsmannameriter och juridiska
insikter. Han röstade emot trupptransporten till
Finland och öfriga utmanande steg, som ledde till
det olyckliga kriget med Ryssland. (L. S.)

Nordenström, Olof Gustaf, professor, f. 18 sept. 1835
i Åtvids socken, Östergötlands län, d. där 6
sept. 1902, blef student i Uppsala 1854, aflade
där bergsexamen 1860 samt genomgick 1861-62 Falu
bergsskola, hvarefter han var biträdande grufingenjör
vid Åtvidaberg. 1869 blef han t. f. professor i
grufvetenskap vid Teknologiska institutet och var
1878-1900 professor vid Tekniska högskolan. 1884
kallades han till led. af Vet. akad. - N. förordnades
1882 till Sveriges kommissarie vid grufutställningen
i Madrid och reste s. å. i Spanien, där han uppehöll
sig äfven mars-okt. 1883. Han ordnade därunder och
ledde den svenska afdelningen af nämnda utställning
på ett särdeles förtjänstfullt sätt samt var tillika
juryman. Som rådgifvande ingenjör i grufbrytning
utöfvade han framstående verksamhet och bidrog
i mycket väsentlig grad till utvecklingen af
den svenska grufbrytningen i såväl rent tekniskt
som vetenskapligt afseende. Särskildt inlade han
energiskt och framgångsrikt arbete på införandet
af igensättningsbrytning i svenska grufvor samt på
utvecklingen af bergborrningstekniken. 1898 erhöll
han som belöning för sina stora förtjänster om den
svenska grufhandteringen Järnkontorets stora medalj
i guld. Från trycket utgaf han många större och
mindre uppsatser dels i "Geologiska föreningens
förhandlingar", dels i "Jernkontorets annaler",
hvars grufvetenskapliga afdelning han redigerade
från 1874 till sin död, och i "Ingenjörföreningens
förhandlingar" samt dessutom Om nitroglycerinhaltiga
sprängämnen
(1880, tills, med V. Cronqvist),
L’industrie minière de la Suède (1883 och 1897),
Om bergshandteringen i Spanien (1885), Mellersta
Sveriges grufutställning 1897
, m. fl.
Th. N-m. (V. P-n.)

Nordensvan, svensk-finsk adlig ätt, som härstammar
från en gammal prästsläkt i Karelen, hvilken hette
först Kettunen, sedan Alopæus. Landskamreraren
i Nylands och Tavastehus’ län Johan Alopæus
(f. 1731, d. 1810) adlades 1772 med namnet N. Ätten
introducerades 1777 på svenska riddarhuset och
immatrikulerades 1818 på det finska.

1. Hildur Antoinette Viktorine N., finsk målarinna,
sonsons dotter af ofvannämnde Johan Alopæus,
f. 14 juni 1838 i Tavastehus, d. 25 aug. 1872,
studerade från 1860 i Helsingfors för Godenhjelm
och E. J. Löfgren samt från 1864 för O. Mengelberg
i Düsseldorf. Där utförde hon Bibelläsande
kvinna
samt Evangelisten Johannes (1867).
Under upprepade besök i Düsseldorf drogs hennes håg
alltmera afgjordt åt det religiösa måleriet. Hennes
bästa taflor äro De sörjande kvinnorna vid Kristi
graf
(1868, liksom Johannes i Konstföreningens
galleri i Helsingfors) och Maria Magdalena vid
Kristi kors
(1869). Kristus och Petrus samt
Trons ängel hindrade en tärande bröstsjukdom henne
att fullborda. Konstföreningens galleri eger
kopior efter Correggio, Ribera och Rembrandt.

illustration placeholder

2. Karl (Carl) Otto N., den föregåendes
syssling, militär, militär författare, son af
generalmajoren Otto N., f. 7 april 1851 på Marieberg
vid Stockholm, blef 1868 underlöjtnant vid Andra
lifgardet och 1877 löjtnant vid Generalstaben,
där han, som 1880-92 var lärare vid och 1892-1900
chef för Krigshögskolan och 1896 utnämnts
till öfverste i armén, 1898 befordrades till
öfverste. 1900 förordnades och 1901 utnämndes han
till chef för Värmlands regemente samt erhöll 1911
afsked med generalmajors grad. N. har utgett ett
stort antal värdefulla krigsvetenskapliga arbeten,
såsom Öfversigt af Rysslands härorganisation (1879),
Taktiska uppgifter för hemarbete (1884), En vandring
öfver slagfälten i Sachsen
(1886), Värnplikten
och inskrifningsväsendet
(1887), Vapenslagens
stridssätt
(1891), Kriget och krigsinrättningarna
(1893), Studier öfver Mainfälttåget 1866 (1894),
Fransk-tyska kriget 1870-71 (1895), Krigarlif (1896),
Finska kriget 1808-09 (1898), Nittonde århundradets
militära tilldragelser
(2 dlr, 1899-1900), Värmlands
regementes historia
(ledare af arbetet 1903; ny
uppl. af del II 1911), Krigföringen i dess olika
former
(1907), 1808. Synpunkter och betraktelser
(1908), Krigsmakten i Sverige 1860-1910 (1911),
Svenska armén sådan den är och sådan den kunde vara
(1911) samt dess fortsättning Utkast till organisation
af svenska armén
(1912). N. har dessutom utgett
det utmärkta och mycket använda arbetet Handbok för
svenska arméns befäl
(d. I, till en början tills. med
V. E. v. Krusenstjerna, 1879; 6:e uppl. 1910; d. II,
1880, 4:e uppl. 1911), behandlande svenska arméns
organisation, förvaltning och tjänst i fred och i fält
jämte handledning vid de förnämsta slag af arbeten,
som förekomma under öfningar och i krig. N. har
vidare skrifvit broschyren Finlands dödskamp
(1913), en mängd artiklar i Nordisk familjebok samt
uppsatser och litteraturanmälningar i tidskrifter,
i synnerhet i Krigsvet. akad:s tidskrift 1881-1911,
och tidningar, med



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:48:58 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free