Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenstam, Johan Maurits - Nordenstråle, Olof - Nordenström, Olof Gustaf - Nordensvan, svensk-finsk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphöjdes 1860 i friherrligt stånd och
utnämndes 1876 till generaladjutant. .
M. G. S.
Nordenstråle, Olof, riksråd, f. 26 aug. 1683,
d. 21 maj 1742 i Stockholm, hette, innan han
1719 adlades, Nordeman samt var professorsson från
Lund. Han utsågs 1710 att som advokatfiskal förvalta
uppbörden i änkedrottning Hedvig Eleonoras lifgeding
samt gjordes af henne 1713 till häradshöfding och
1714 till lifgedingets guvernementssekreterare,
erhöll 1718 en assessorsbefattning i hofrätten i Åbo,
dit han likväl af det pågående kriget hindrades att
begifva sig, blef 1719 e. o. och 1721 ord. assessor
i Svea hofrätt, 1727 revisionssekreterare och
led. af lagkommissionen samt utnämndes 1737 till
justitiekansler. 1739 inkallades han i rådet
samt efterträdde G. Cronhielm som ordförande i
lagkommissionen och K. Gyllenborg som kansler för
Lunds universitet. N. räknades till hattpartiet, men
var ingen partiman och invaldes i rådet uteslutande
på grund af sina ämbetsmannameriter och juridiska
insikter. Han röstade emot trupptransporten till
Finland och öfriga utmanande steg, som ledde till
det olyckliga kriget med Ryssland. (L. S.)
Nordenström, Olof Gustaf, professor, f. 18 sept. 1835
i Åtvids socken, Östergötlands län, d. där 6
sept. 1902, blef student i Uppsala 1854, aflade
där bergsexamen 1860 samt genomgick 1861-62 Falu
bergsskola, hvarefter han var biträdande grufingenjör
vid Åtvidaberg. 1869 blef han t. f. professor i
grufvetenskap vid Teknologiska institutet och var
1878-1900 professor vid Tekniska högskolan. 1884
kallades han till led. af Vet. akad. - N. förordnades
1882 till Sveriges kommissarie vid grufutställningen
i Madrid och reste s. å. i Spanien, där han uppehöll
sig äfven mars-okt. 1883. Han ordnade därunder och
ledde den svenska afdelningen af nämnda utställning
på ett särdeles förtjänstfullt sätt samt var tillika
juryman. Som rådgifvande ingenjör i grufbrytning
utöfvade han framstående verksamhet och bidrog
i mycket väsentlig grad till utvecklingen af
den svenska grufbrytningen i såväl rent tekniskt
som vetenskapligt afseende. Särskildt inlade han
energiskt och framgångsrikt arbete på införandet
af igensättningsbrytning i svenska grufvor samt på
utvecklingen af bergborrningstekniken. 1898 erhöll
han som belöning för sina stora förtjänster om den
svenska grufhandteringen Järnkontorets stora medalj
i guld. Från trycket utgaf han många större och
mindre uppsatser dels i "Geologiska föreningens
förhandlingar", dels i "Jernkontorets annaler",
hvars grufvetenskapliga afdelning han redigerade
från 1874 till sin död, och i "Ingenjörföreningens
förhandlingar" samt dessutom Om nitroglycerinhaltiga
sprängämnen (1880, tills, med V. Cronqvist),
L’industrie minière de la Suède (1883 och 1897),
Om bergshandteringen i Spanien (1885), Mellersta
Sveriges grufutställning 1897, m. fl.
Th. N-m. (V. P-n.)
Nordensvan, svensk-finsk adlig ätt, som härstammar
från en gammal prästsläkt i Karelen, hvilken hette
först Kettunen, sedan Alopæus. Landskamreraren
i Nylands och Tavastehus’ län Johan Alopæus
(f. 1731, d. 1810) adlades 1772 med namnet N. Ätten
introducerades 1777 på svenska riddarhuset och
immatrikulerades 1818 på det finska.
1. Hildur Antoinette Viktorine N., finsk målarinna,
sonsons dotter af ofvannämnde Johan Alopæus,
f. 14 juni 1838 i Tavastehus, d. 25 aug. 1872,
studerade från 1860 i Helsingfors för Godenhjelm
och E. J. Löfgren samt från 1864 för O. Mengelberg
i Düsseldorf. Där utförde hon Bibelläsande
kvinna samt Evangelisten Johannes (1867).
Under upprepade besök i Düsseldorf drogs hennes håg
alltmera afgjordt åt det religiösa måleriet. Hennes
bästa taflor äro De sörjande kvinnorna vid Kristi
graf (1868, liksom Johannes i Konstföreningens
galleri i Helsingfors) och Maria Magdalena vid
Kristi kors (1869). Kristus och Petrus samt
Trons ängel hindrade en tärande bröstsjukdom henne
att fullborda. Konstföreningens galleri eger
kopior efter Correggio, Ribera och Rembrandt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
