- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1279-1280

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordensvan, svensk-finsk adlig ätt - Nordens vingud - Norderhov - Nordeney - Norderön - Nordetruskiskan. Se Italiens fornspråk, sp. 1071 - Nordewall, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycken kraft framhållande behofvet af ett stärkt
försvar för vårt land. Sedan 1911 utger han
(tills, med O. F. Kuylenstierna) "Svensk militär
tidskrift". N:s skriftställarskap bär vittne om
vidsträckt beläsenhet och stor sakkännedom. Ett ledigt
och tilltalande framställningssätt har dessutom gjort
honom till Sveriges kanske populäraste författare på
det militära området.

illustration placeholder

3. Georg Gustaf N., den föregåendes broder,
skönlitterär författare, konstkritiker, f. 3
dec. 1855 i Stockholm, blef student 1874 och elev
vid krigsskolan 1875, men måste på grund af en
bröstsjukdom lämna den militära banan, dock först
efter aflagd teoretisk officersexamen. Han var
därefter elev vid Akademien för de fria konsterna
1877-82 och redaktionssekreterare vid "Ny illustrerad
tidning" 1883-86 samt blef 1885 redaktör för kalendern
"Nornan". Han har varit medarbetare i "Aftonbladet"
1888-1900, i "Dagens nyheter" 1900-11 samt i
"Stockholms dagblad" sedan 1912. N. har utgett flera
romaner och berättelsesamlingar. Han debuterade med
den ungdomliga romanen Framtidsmän (1877), hvarefter
följde I harnesk (1882), Penseldrag, skisser och
studier
(1883), Skuggspel. Tidsbilder (1884), den
friska konstnärsnovellen Figge (1885; 4:e uppl. 1913;
ty. öfv. i 2 uppl. 1899), Lek. Novelletter (1887)
och romanen Silkeskaninen (1894; ny uppl. 1908). Af
dramatiska arbeten märkas Barnet (uppf. 1882 och
1885) och Fästmanssoffan (uppf. 1902). N. har äfven
i bokform utgett teaterkritiker. Som konsthistoriker
och i bästa mening populär sådan framstår han, utom
i Beskrifning öfver Gripsholm (1880) och i texten
till "Mälardrottningen. En skildring i ord och
bild af Sveriges hufvudstad och dess omgifningar"
(1896), i sitt betydelsefulla arbete Svensk konst
och svenska konstnärer i 19:e århundradet
(1892), De
bildande konsternas historia under 19:e århundradet

(1899), Carl Larsson (1901), praktverket Gripsholm
och dess konstskatter
(1902), Bildkonsten (1903),
Schwedische kunst des 19. jahrhunderts (Leipzig,
1904; sv. upplaga: Sveriges konst under 19:e
århundradet
) och, hans största och värdefullaste
arbete, Allmän konsthistoria (1911-13). I detta
sammanhang böra nämnas N:s många artiklar i Nordisk
familjebok, hufvudsakligen konstnärsbiografier. N:s
konsthistoriska författarskap utmärkes ofta genom
ypperlig stilkonst, alltid genom grundliga kunskaper
och sund, opartisk blick på företeelserna. N. har
varit medlem i Nationalmusei nämnd, i nämnden
för statsstipendierna och i Bonniersnämnden
samt vice ordf. i Sveriges författarförening,
och äfven därvidlag ha hans begåfning och
sakliga intresse kommit till användning. Flera
af N:s arbeten äro öfversatta till tyska och
holländska. Se "Sveriges nationallitteratur", bd 18.
(C. O. N.) 2. H. J-dt. 3. C. L-in.

Nordens vingud, en af Tegnér i sången vid
Svenska akademiens femtioårsfest om Karl Mikael
Bellman använd benämning.

Norderhov [-hwv; fno. Njardarhof, d. v. s. Njords
tempel], härad i Buskerud amt, Norge, omfattar norra
delen af Kingerike och ligger omkr. Randselven
och Soknaelven, n. om Tyrifjord, samt sträcker
sig i s. ö. inöfver Nordmarken, där det stöter
ihop med Kristians och Akershus amt. Arealen är
752,16 kvkm. (hvaraf 608 kvkm. skog och endast
65,65 kvkm. åker och äng). 9,588 inv. (1910). I
N. finnas 6 större cellulosa- och pappersfabriker,
krutbruk, många sågverk, 2 större kvarnar, kalkbruk
och elektricitetsverk. Där ligga staden
Hönefos och fortifikationens exercisplats
Hvalsmoen. Bergens-, Randsfjords- och Drammensbanorna
passera genom häradet, och där finns ett nät af
goda landsvägar, bl. a. den ovanligt natursköna
chausséen Svangstrandsveien från Sandviken upp till
Hönefos. Vid N:s prästgård tillfångatogs 1716 en
svensk dragonafdelning genom list af prästfrun
Anna Colbjörnsen (se d. o. 1). - Se J. Vibe,
"Buskerud amt" (i "Norges land og folk", V, 1895).
K. V. H.

Norderney ("norra ön"), en 13 km. lång, 1-2 km. bred
ö på kusten af Ostfriesland, tillhörande preussiska
reg.-omr. Aurich (prov. Hannover), har en areal
af 15 kvkm. och hade 1910 4,261 inv., till större
delen fiskare och sjömän, alla af oblandad frisisk
börd, bosatta i byn N. på öns västra ända. Ön är
den förnämsta tyska hafsbadanstalten vid Nordsjön
och besökes af 30-40 tusen badgäster årligen
(äfven under vintern). Klimatet är jämnt och mildt,
men i allo underlägset den svenska Nordsjökustens
(Curman). Vindstilla råder sällan. Ur balneologisk
synpunkt är den redogörelse märklig, som 1882
meddelades af Beneke, sedan han öfvervintrat
på ön med 40 lungsotspatienter. Resultaten
voro ej ogynnsamma och visade, att farhågorna
för en lungsotspatients vistelse vid hafvet äro
mycket öfverdrifna. Förhållandena passa bäst för
s. k. torpida patienter. Anordningarna för såväl
varma som kalla bad äro utomordentligt goda. Ö. om byn
ligger kejsarinnan Fredriks kuranstalt för skrofulösa
barn (öppnad 1886, plats för 240 barn). Ln.

Norderön, socken i Jämtlands län, Hallens
tingslag. 8,800 har. 290 inv. (1912). Annex till
Sunne, Härnösands stift, Jämtlands östra kontrakt.

Nordetruskiskan. Se Italiens fornspråk, sp. 1071.

Nordewall, Erik, bergsmekaniker och
vattenbyggnadsingenjör, f. 2 juli 1753 i Öfver-Kalix,
d. 2 maj 1835 i Stockholm, blef student i Uppsala
1770 samt studerade under Meldercreutz geometri
och fortifikation. 1774 ingick han som auskultant i
Bergskollegium och erhöll s. å. uppdrag att verkställa
afvägningarna för Strömsholms kanal. 1775 antogs han
till byggmästare vid Hjälmare slussverk och 1778
vid Strömsholms kanalbyggnad, hvilken befattning
han innehade till 1784. Efter sin lärare Rinman
mottog N. 1784 styrelsen öfver Eskilstuna fristad
och var 1787-99 ordningsman där. Af direktionen för
Älfdalens porfyrverk kallades han 1788 att inrätta
verken för stenens upphämtning och utse plats för
nya anläggningar. 1790 erhöll N. af brukssocieteten
en lifstidspension, dels som belöning för <i>Afhandling
rörande mechaniquen, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free