- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1283-1284

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordfolden - Nordforss. 1. Karl Gustaf N. - Nordforss. 2. Erik Ulrik N. - Nord-Frisland - Nordfröya - Nordförbundet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmätta punkten 1,361 m.). Areal 533,06 kvkm. (hvaraf
43,15 kvkm. skog, endast 4,69 kvkm. åker och äng,
resten is och snö). 1,485 inv. (1910). I fjällen
finnas rätt vidsträckta renbeten, och där existerar
en liten lappkoloni. K. V. H.

Nordforss. 1. Karl Gustaf N., teaterförfattare,
f. 2 aug. 1763 i Malingsbo, Dalarna, d. 27 juli
1832 i Stockholm, blef 1785 accisskrifvare vid
tullverket i Stockholm samt kom i beröring med
litterära kretsar, bl. a. Thorild, Lidner, Kraus. När
kriget 1788 utbröt, deltog han däri som volontär,
blef auditör och till slut öfverauditör. Under sin
vistelse i Finland författade han Ode til svenska
armén
(1788) och vann 1789 Svenska akad:s stora
pris för Sång öfver Baltzar Horn. Efter krigets
slut tjänstgjorde han som regementskvartermästare
vid Göta garde, utnämndes 1794 till kapten och 1798
till major vid regementet, men tog s. å. afsked och
placerades i Generalstaben. Han utnämndes 1802 till
öfveradjutant, blef 1812 öfverstelöjtnant i armén
och fick 1815 öfverstes n. h. o. v. Förmodligen
genom Armfelts tillskyndan fick N. 1790 anställning
som andre direktör vid Dramatiska teatern, hvilken
befattning han 1799 utbytte mot den motsvarande vid
operan. N. icke blott öfvervakade och ledde inöfningen
af styckena; han valde äfven till stor del repertoaren
och öfversatte, bearbetade eller författade för
k. teatrarna ett större antal stycken än någon
svensk före honom. Mer än sextio teaterpjäser,
operor, komedier, farser m. m. ha flutit ur hans
penna, bland dem flera, som länge bibehöllo sig
på scenen. Af dem må nämnas originalen Den oroliga
natten
(1795), Tanddoktorn (1800), Torparen (1803)
samt ofversättningarna eller efterbildningarna
(företrädesvis från franskan) Aline, drottning af
Golconda, De begge arrestanterna, Kalifen i Bagdad,
Cendrillon, Don Juan, Den föregifna skatten, Den
förmenta prinsen, Gubben i bergsbygden. Den lilla
matrosen, De löjliga mötena, Målaren och modellerna,
Den ondsinta hustrun
m. fl. Genom dem lärde vår
allmänhet känna företrädesvis de franske tonsättarna
af äldre skolan (Dalayrac, Boïeldieu, Isouard, Méhul),
men äfven en del italienare samt framför allt Mozarts
"Don Juan’*, liksom Mozart under N:s styrelse gjorde
sitt inträde på svenska scenen. Samtida erkände
N:s förmåga att väl lämpa orden efter musiken;
däremot ha anmärkningar gjorts mot hans behandling af
prosan. Många af hans stycken trycktes, hvarvid han
använde åtskilliga pseudonymer. — N. tillhörde genom
litterära och personliga sympatier den akademiska
riktningen och vann 1810 ånyo Svenska akad:s stora
pris för Sång öfver Karl August, en af de märkligare
täflingsdikterna från denna tid, samt, 1822, för en
moralisk afh. öfver Viljan. Han blef ock utsatt
för skämt från Nya skolans sida. Han lämnade,
sedan han 1818 tagit afsked från teatern, bidrag
till "Stockholmsposten", "Allmänna journalen" och
"Anmärkaren".

2. Erik Ulrik N., den föregåendes broder,
författare, f. 31 juli 1771 i Malingsbo, d. 8 maj
1806 i Stockholm, blef 1788 student i Uppsala och
erhöll 1789, genom broderns bemedling, af Armfelt
plats som kornett vid lifkosackerna och adjutant
hos generalen. I denna egenskap bevistade han två
fälttåg. Han tog 1800 afsked som kapten. —
Efter freden 1790 egnade han sig hufvudsakligen
åt språkliga och vetenskapliga studier samt
åt politiskt skriftställen, som småningom ådrog
honom ovilja af de maktegande. Så utgaf han en rad
ströskrifter, af hvilka i synnerhet Omdöme öfver
k. förordningen mot yppighet
(1794) gjorde honom illa
anskrifven. Han utgaf 1797—98 tidningen "Telegraphen",
som dock förbjöds, hvarefter N. som ersättning åt
prenumeranterna gaf skrifter i samma anda. 1800
offentliggjorde han ABGD i omvänd ordning. Försök
till ett lexikon för dagen
, af hvilket alla exemplar
lära blifvit högtidligen uppbrända. N. verkade äfven
som öfversättare och författare i militära ämnen,
hvarjämte han tolkade åtskilliga teaterpjäser, som
uppfördes å K. teatern, hvaribland Vattendragaren
(1803), samt deltog i utarbetandet af Nytt swenskt och
fransyskt hand-lexikon
(1805). 1—2. —rn. (K. W—g.)

Nord-Frisland (Nordfriesland) benämndes under
medeltiden marsklanden på Slesvigs västkust med
närliggande öar (Nordfrisiska öarna) från Sild
söderut. Det omfattade 13 härad, nämligen Horsböl
(nu Viding) och Böking, som delvis bestodo af
öar, men nu äro landfasta, öarna Sild, Öster-
och Vesterföhr med Amrum, 5 härad i Nordstrand och
3 skeppslag i nuv. Eiderstedt, som då bestod af
flera skilda öar. Hela området utgjorde på den tiden
omkr. 1,700 kvkm., men är nu knappt mer än hälften
så stort, en följd af hafvets förstörande inverkan
(jfr Nordstrand). N. lydde sedan urminnes tid
under danske konungens spira, men bevarade en viss
själfständighet och hade sin särskilda landsrätt,
hvarigenom det, liksom Dithmarschen, förskonades
från adelsvälde. Nordfriserna sökte flera gånger
undandraga sig skattskyldighet. De understödde
också 1151 konung Knut Magnusson mot Sven Grade,
men ledo därvid ett svårt nederlag. 1252 besegrade
de konung Abel och gjorde ihärdigt motstånd såväl
mot Valdemar Atterdag 1344 och 1374 som mot Erik
af Pommern 1410—17. Språkförhållandena ha under
tidernas lopp undergått åtskilliga förändringar,
hvarvid än plattyskan, än danskan vunnit utbredning
(jfr Frisiska språket). Man uppger nordfrisernas
nuvarande antal till 21,250 pers. (1900).
E. Ebg.

Nordfröya [nωrf-], härad, bestående af 4,300 öar
och holmar samt 1,100 skär utanför och n. v. om
Trondhjemsfjordens mynning, S. Trondhjems amt,
Norge. Hufvuddelen af häradet utgöres af den stora
ön Fröya, delad mellan häradena N. och Sörfröya;
f. ö. märkas n. ö. om Fröya de låga, kala och
myrländta Froöarna med den 1875 uppförda Haltens
fyr. Areal 138,6 kvkm., hvaraf 7,63 kvkm. äro
åker och äng. 3,972 inv. (1910). De viktigaste
fiskelägena äro Mausund, Sulen, Kya och Titran.
K. V. H.

Nordförbundet (ry. Sievernoje obstjestvo) kallades
den ena af de båda ryska revolutionära föreningar,
som 1821 utgingo ur den s. k. Välfärdsföreningen
(Sojuz blagodenstvija). Det norra hemliga sällskapet,
som hade sitt säte i Petersburg, leddes af Nikita
Muravjev, furst Obolenskij och Nikolaj Turgenev. Dess
program, som utarbetades af Muravjev, upptog följande
hufvudpunkter: det ryska folkets oafhängighet och
lagstiftningsrätt, likhet inför lagen samt tryck-
och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free