- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1-2

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NORDISK FAMILJEBOK

KONVERSATIONSLEXIKON

OCH

REALENCYKLOPEDI

Norrsken (lat. aurora borealis), meteor., ett
ljusfenomen, som stundom visar sig om
natten på himmelen, vid våra latituder
mestadels åt norr, hvaraf detsamma fått sitt
namn. På södra halfklotet ses det företrädesvis
åt söder och benämnes därför sydsken l.
södersken (lat. aurora australis). Det gemensamma
vetenskapliga namnet är polarsken
(lat. aurora polaris) emedan det uppträder oftast
och starkast vid högre nordliga eller sydliga
breddgrader och endast ytterst sällan inom tropikerna.
– I de mångfaldiga och växlande former,
under hvilka detta praktfulla fenomen visar sig i
mellersta Sverige, kan man urskilja 3 hufvudstadier,
som, när fenomenet kommer till sin fulla utveckling,
uppträda i följande ordning. 1) Ljusbåge
af 8°–10° höjd, begränsande ett mörkt segment,
som hvilar på horisonten i n. (se pl. fig. 1). Denna
båge, som i början är stillastående och lyser med
svagt, jämnt, fosforiskt sken, kan bibehålla sig
oförändrad i flera timmar. Vanligen uppkomma dock
snart däruti ljusstarkare fläckar eller korta
strålknippen, som synas flytta sig fram i bågens riktning
i ena eller andra leden, dock mest från dess västra
mot dess östra ända. Ofta bildas en eller flera nya
bågar ofvanom den första, och dessa uppstiga efter
hvarandra mot zenit. 2) Strålar, som hastigt tändas
och slockna, antingen uppskjutande från öfre kanten
af en ljusbåge (se fig. 1) eller fristående på
himlahvalfvet och i senare fallet ofta förbundna till
knippen, hvilkas undre konturer bilda slingrande eller
veckade kroklinjer. Dessa ge det hela utseendet
af ett orgelverk med sina pipor eller, när strålarna
ligga mycket tätt tillhopa och ljusstyrkan oupphörligen
växlar, likhet med en fladdrande fana
(fig. 3) eller ett draperi (pl., fig. 2). Alla
norrskensstrålar äro riktade mot en och samma punkt,
det s. k. magnetiska zenit, hos oss belägen SSO
om astronomiska zenit och på något afstånd
från denna punkt. När strålningen uppnått en
viss grad af utbildning, utbreder den sig t. o. m.
öfver södra himmelen, och äfven dessa sydliga
strålar konvergera mot det magnetiska zenit. Då
detta inträffar, öfvergår fenomenet till sitt tredje
och praktfullaste stadium: 3) norrskenskronan l.
norrskenscoronan. Vid fullt utbildad corona ses
omkring det magnetiska zenit en rund eller
något aflång, vanligen ljus, men stundom mörk
fläck, som synes liksom sätta ett hinder för, att
de densamma i mängd omgifvande och mot
densamma uppskjutande strålarna framtränga vidare.
Samtidigt synes längre ned på himmelen en massa

illustration placeholder
Fig. 3. Norrskensfotografi af Störmer i Bosekop 1 mars

1910. (Exponerad 5 sekunder.)


långa strålar, ofta ordnade i rader, liksom våningar
öfver hvarandra, hvarigenom firmamentet får
utseendet af ett kupolformigt tält, hvars tak utgöres
af ofvan nämnda fläck, medan strålarna bilda de
ribbor, öfver hvilka tältduken är spänd. Utom den
egentliga strålskjutningen eger äfven ett flammande
rum nedifrån-uppåt öfver hela himlahvalfvet, liksom
af eldsvågor, hvilka på samma sätt som strålarna
hejdas, då de träffa den fläck, som omger
konvergenspunkten, ett flammande, genom hvilket
försvagade eller slocknade strålar ånyo tändas till
lif. Utom i dessa hufvudformer och deras mångfaldiga
variationer uppträder norrskenet någon
gång med ett högst främmande utseende, som gör
att, när inga andra af detta fenomens kända karaktärer
visa sig, man skulle kunna draga i tvifvel,
huruvida det man ser verkligen är ett norrsken.
Så får man stundom se en intensiv smal båge med
alldeles lugnt ofärgadt ljus och utan spår till strålar,
sträckande sig genom zenittrakten från ö. till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free