Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Novation, jur., förnyelse - Novatorer, en benämning på de "ungryske" tonsättarnas grupp - Nova vallis, latinska namnet på Nydala kloster (se d. o. 1). - Nowawe's, östlig förort till Potsdam (Brandenburg) - Nova Zembla, oriktig form för Novaja Zemlja (se d. o.). - Novelda, kretsstad i spanska prov. Alicante (Valencia) - Novell, urspr. en berättelse om en nyhet af underhållande art - Novellæ authenticæ, rom. rättshist. Se Noveller. - Novellara, stad uti italienska prov. Reggio (Emilia) - Novellara, Lelio da. Se Orsi. - Novelle, namn på en del af floden Aruvimi. - Noveller, rom. rättshist., - Novellett. Se Novell. - Novelli, Ermete, italiensk skådespelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delse, t. ex. utställer en revers eller
accepterar en växel för ogulden köpeskilling:
i sådant fall kvarstår den gamla förbindelsen
med eventuellt dithörande säkerhet.
C. G. Bj.
Novatorer (af lat. novator, nybildare, förnyare),
en benämning på de "ungryske" tonsättarnas grupp
(se Musik, sp. 1444).
Nova vallis, latinska namnet på Nydala kloster
(se d. o. 1).
Nowawes, östlig förort till Potsdam (Brandenburg),
vid Havel och järnvägen Berlin-Potsdam. 12,148
inv. (1905). Orten förenades 1906 med Neuendorf
(se d. o.) till en kommun, N. - Neuendorf.
J. F. N.
Nova Zembla, oriktig form för Novaja Zemlja
(se d. o.).
Novelda [nåvä’lda], kretsstad i spanska prov. Alicante
(Valencia), vid järnvägen Alicante-Madrid. 11,388
inv. (1900). Odling af vin och sydfrukter;
tillverkning af spetsar. J. F. N.
Novell (it. novella, nyhet), urspr. en berättelse
om en nyhet af underhållande art, en anekdot i
lätt framställning, nyttjas företrädesvis om mindre
berättelser, vanligen på prosa. Motsatsen mellan roman
och novell ligger dock icke blott i omfånget. Ramen
framkallar en ändring i stilen. Novellen upptar
en händelse, i hvilken en snabb och spännande
utveckling af en situation, en tilldragelse af
egenartad beskaffenhet träder i st. f. romanens episka
bredd. ("Was ist die novelle anders als eine sich
ereignete unerhörte begebenheit?", Goethe). Om
romanen ofta sträfvar att ge en sammanträngd
tidsbild af samhällslifvet eller af en persons
hela utvecklingsgång, så ger åter novellen ett
intressant specialfall och arbetar helst med färdiga
karaktärer. - Den moderna novell-litteraturen har sitt
ursprung i sagan och den fantastiska berättelsen. I
outvecklad form förekom novellen (på vers) under
medeltiden och odlades särskildt af de nordfranske
trouvèrerna i form af fabliaux och contes, som
blefvo gifvande källor för italienarna, när dessa
på 1300-talet utbildade novellens konstform. Öfriga
skattkammare, ur hvilka den italienska novellistiken
öste, voro sen-antikens "Milesiska berättelser’’
samt en hel del österländska samlingar, såsom
den indiska fabelsamlingen "Hitopadeça" (Bidpais
fabler), "Sju vise mästare", "Gesta romanorum" och
"Disciplina clericalis". Novellens förste store
mästare var italienaren Giovanni Boccaccio, som i
sina 100 noveller i "Decameron" på ett lysande sätt
bearbetade det tillgängliga berättelsestoffet. Bland
hans efterföljare märkes Sacchetti. Exemplet följdes
i olika länder, bl. a. af Margareta af Navarra. Bland
senare mästare på detta område märkas fransmännen
Voltaire, Marmontel, Ch. Nodier, Musset, Pr. Mérimée,
Daudet, Maupassant och Anatole France, af tyskar
Tieck, H. von Kleist, Fr. Reuter, G. Keller, den
nyare tyska novellkonstens store mästare. P. Heyse
och "Half-Asiens" skildrare Franzos, af italienare
de Amicis och S. Farina, af amerikanare Irving, Poe
och Bret Harte, af ryssar Turgenev och Tolstoj, af
danskar fru Gyllembourg-Ehrensvärd, M. Goldschmidt,
J. P. Jacobsen, H. Drachmann, Schandorph och Wied; af
norrmän A. Kielland. Inom svenska novell-litteraturen
gjordes de första försöken af V. F. Palmblad; vidare
må nämnas K. J. L. Almquist, G. H. Mellin, Blanche och
från senare tid Strindberg, A. Ch. Leffler,
V. Benedictsson, G. af Geijerstam, V. von Heidenstam,
0. Levertin, Selma Lagerlöf, P. Hallström och
Hj. Söderberg. En särskild art af noveller är den
s. k. byhistorien, bondenovellen, bland hvars idkare
bruka räknas i Frankrike George Sand, i Tyskland
Immermann, Bitzius (Jeremias Gotthelf), B. Auerbach,
i Norge framför allt Björnson, i Sverige Almquist och
senare Geijerstam och A. L. Bondeson, i viss mån ock
Selma Lagerlöf. - Novellett. 1. En helt kort,
stämningsrik novell; denna konstart har odlats af
bl. a. Blanche, norrmannen Kielland och dansken
Jacob-sen. - 2. Mus., längre lyriskt pianostycke
med fri gestaltning och omväxling af många korta
tema. Benämningen infördes af Rob. Schumann (op. 21).
K. W-g.
Novellæ authenticæ, rom. rättshist. Se Noveller.
Novellara [nå-], stad uti italienska
prov. Reggio (Emilia), vid en från Reggio till
Pos biflod Secchia ledande kanal. 1,545 inv.
(1901; som kommun 7,781). N. var hufvudort
i det huset Gonzaga tillhöriga grefsk. och
hertigdömet N., hvilket som ledigt rikslän
1737 af kejsaren förlänades till Modena.
(J. F. N.)
Novellara [nå-], Lelio da. Se Orsi.
Novelle, namn på en del af floden Aruvimi.
Noveller (lat. novellæ, näml. constitutiones,
"nya förordningar"), rom. rättshist., kallades de,
mestadels på grekiska språket, för Östromerska
riket utfärdade kejserliga förordningar, som
tillkommit, sedan kejsar Justinianus (se d. o.) låtit
verkställa sin kodifikation af den romerska rätten
i tre hufvudafdelningar, digesta l. pandectæ,
institutiones och codex. Sistnämnda afdelning
innefattar de intill år 534 utfärdade kejserliga
förordningar, åt hvilka fortfarande tillerkändes
gällande kraft. Bland de samlingar af noveller,
som kommit till de medeltida västeuropeiska
rättsskolorna och därigenom fått betydelse för den
senare rättsutvecklingen, förtjänar särskildt omnämnas
det s. k. Authenticum, på latin, sannolikt en af
Justinianus själf för (det af honom eröfrade) Italien
554 utfärdad officiell samling af 134 noveller. Utdrag
af denna samling plägade förr under beteckningen
authenticæ (novellæ) inskjutas i handskrifter
af codex. På senare tid ha däremot novellerna fått
bilda en fjärde hufvudafdelning i editionerna af den
romersk-rättsliga kodifikationen, hvilken fått namnet
Corpus juris civilis (se Corpus juris). Den nyaste
novelleditionen (af Schöll och Kroll. 3:e uppl.,
Berlin, 1904) upptar 168 förordningar af kejsar
Justinianus och hans två närmaste efterträdare. -
Äfven i senare tiders rättsspråk, dock sällan i
svenskan, användes uttrycket novell om en lag,
som innehåller tillägg till eller förändring af en
föregående lagkodifikation. I. L. (C. G. Bj.)
Novellett. Se Novell.
Novelli [nå-], Ermete, italiensk skådespelare,
f. 1851 i Lucca, beträdde tiljan redan 1866. har
sedermera genomrest Italien med eget teatersällskap,
gett gästspel i en stor del af Europa samt i Amerika
och öppnade 1900 i Rom en stående teater, "Casa di
Goldoni", som dock efter två år måste upphöra. Som
komisk och tragisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
