Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Objektiva grunder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Objektiva grunder-Oblati
412
predikativ. - 3. (Objektivglas, Objektivlins), fys.,
kallas linssystemet hos den fotografiska kameran och
det mot det betraktade föremålet (objektet) vända
linssystemet eller spegeln i sammansatta optiska
instrument, såsom kikare och mikroskop (se Akromatism,
Astronomiska instrument, Fotografi och Mikroskop).
1. S-e. 2. K. F. J. 3. D. S-t.
Objektiva grunder, filos. Se Objektiv 1.
Objektiv ande, filos. Se Objektiv 1.
Objektivatiön (se Objekt), filos., öfvergång
till objektiv verklighet. Schopenhauer anger olika
stadier i världsviljans utveckling i denna riktning.
S-e.
Objektiv diopter, astron. Se Astronomiska instrument,
sp. 287.
Objektivéra (se Objekt), framställa eller fatta något,
som i sig själf är ett inre, såsom vore det ett yttre;
åskådliggöra, försinnliga, förverkliga; objektivering,
filos., den funktion af medvetandet, hvarigenom dess
innehåll fattas som objekt, som verkliga föremål.
S-e.
Objektiv filosofi. Se Objektiv 1.
Objektivglas. Se Objektiv 3.
Objektiv idealism. Se Idealism, sp. 343, och Objektiv.
Objektivi’sm (se Objekt), filos. 1. Den
kunskapsteoretiska åsikt, som antar möjligheten
af kunskap om en i förhållande till subjektet
själfständig verklighet; motsatser: skepticism och
f e n o-menalism (se d. o.). - 2. Den etiska åsikt,
som antar, att det finns ett godt och rätt i och
för sig; motsats: subjektivismen, som anser lust-
och olustkänslorna som den enda grunden för moraliska
värdeomdömen. l-2. S-e.
Objektivitet (se O b j e k t), egenskapen att vara
objektiv; filos., en framställnings öfverensstämmelse
med (den objektiva) verkligheten och oberoende af
författarens personlighet, hans förutfattade meningar,
önskningar och känslor. Motsatsen är subjektivitet.
S-e.
Objektiv konjugatiön. Se Nahuatl.
Objektiv kritik. Se Kritik.
Objektiv kumulation, jur. Se K u m u ler a.
Objektivlins, fys. Se O b j e k t i v 3.
Objektivmikrometer, fys. Se Mikroskop, sp. 483.
Objektivprisma. Se Astronomiska instrument,
sp. 299. Man använder numera objektivprismor
icke blott med små, utan äfven med stora brytande
vinklar. Objektivprisman tills, med den kamera, på
hvilken den är anbragt, kallas stundom prismakamera.
E-d.
Objektiv rätt kallas rättsordningen själf eller
sammanfattningen af de gällande rättsreglerna,
tänkta som bestämningsgrunder för mänskligt handlande
(norma agendi). Motsatsen härtill är subjektiv rätt,
hvarmed förstås den makt, som tillkommer någon i och
med rättsordningens konkreta förverkligande, vare
sig denna makt har karaktären af blott en allmän och
obestämd handlingsmakt (facultas agendi), subjektiv
rätt i egentlig mening, eller af individualiserad,
d. v. s. till riktning, omfång och innehåll
konkret bestämd makt, subjektiv rättighet. Se
vidare Reuterskiöld, "Rätts-och samhällsläran"
(1912). Hld.
Objektivt förnuft, filos. Se Objektiv 1.
Objektiv visshet, jur. Se Bevis 2.
Objets d’art [åbjä där], fr., konstföremål,
konst-industriella alster, i synnerhet sådana, utförda
af konstnärer i egentlig mening och med anspråk på
ovanligare värde.
Objunktiön, gramm. Se Konjunktion.
Obkönisk (af lat. 06, tvärtemot, och cönus, kägla),
omvändt kägelformig.
Obladis [åb-], badort. Se L a dis.
Oblak, Vatroslav, slavisk språkforskare, f. 1864
i den slovenska staden Cilli, d. 1896, studerade
i Wien under Jagié och hade akademisk anställning
vid universitetet i Graz. Sina språkstudier i
Macedonien, 1892, och i Ungern, 1895, offentliggjorde
han i "Archiv fur slavische philolo-gie" och andra
tidskrifter. Bland hans viktigaste arbeten märkas Zur
geschichte der nominalen decli-nation im slavonischen
(1890) och Die kirchensla-vische iibersetzung der
apokalypse (s. å.). Nekrolog i Jagiés "Archiv" (1896).
A-d J.
Oblastj [å’b-; ry., område], namn på sådana
provinser i Ryska riket, i hvilka till följd af
talrik främmande befolkning jämte de allmänna
rättsbestämmelserna förekomma äfven många på gamla
seder och bruk hvilande lokallagar. I Sibirien finnas
jämte 4 guvernement 6 "oblastj", i Kaukasien 5 och i
Central-Asien 9; i europeiska Ryssland finnes endast
ett oblastj: Donska kosackernas land. - Oblastj är
äfven namnet på de distrikt, hvari Montenegro delas.
J- F. N.
Oblat (lat. oblätum, eg. det framsatta, det offrade,
offer), urspr, det framsatta brödet, som de förste
kristne medförde till sina kärleksmåltider (agaper),
blef sedermera benämningen på de små runda, tunna, med
korset eller en annan religiös bild stämplade, hvita
kakor af osyrad (icke jäst) hvetedeg, som utdelas
i nattvarden (se d. o. och Hostia). - I medicinsk
och farmaceutisk mening förstås med oblater mycket
tunna, af ojäst hvetedeg utvalsade eller utkaflade
skifvor, hvilka begagnas, klippta i lämpligt stora
stycken, till att, uppblötta med vatten, läggas om
pulverformiga medikament, som på det sättet kunna
nedsväljas, utan att deras smak förnimmes. (På
farmaceutisk latin heter oblat nubécula, eg. "litet
moln".) Numera begagnas för detta ändamål pressade,
runda kapslar af oblat. Dessa bestå af två kupiga,
likadana halfvor; pulvret inlägges i den ena, dennas
något utåtböjda kant fuktas, och den andra half-van
anbringas som "lock" samt fastpressas i kanten
vid den undre half van. - Oblater kallas äfven de
smärre eller större, färgade eller ofärgade, tunna
och runda degkakor, som nyttjas till försegling af
bref ("munlack"). Sedan de limmade kuverten kommit
till användning, ha emellertid dessa oblater alltmer
kommit ur bruk. - Om "oblater" i andra betydelser se
nästa art. O. T. S. (C. G. S.)
Oblati (lat., "de åt Gud offrade"), inom katolska
kyrkan benämning 1) på barn, som af sina föräldrar
bestämts för klosterlifvet, 2) på personer, som utan
att lefva i kloster genom donationer åt klostren
förvärfvat sig rättighet att bära kloster-dräkt, 3)
på lekbröder och leksystrar i klostren. - Den heliga
Franciskas oblater (Oblate adla, Torre de’ specchi)
kallades en af Francisca Romana (f. 1384 i Rom,
d. 1436) stiftad, af furst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
