Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oljebrunn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Ollivier d’Angers-Ollone
630
cipes et conduite (1875), Le ministére du 2 janvier,
mes discours (s. å.), L’é glis e et Vetat au concile
du Vatican (1879) och M. Thiers å VAcadémie et
dans rhistoire (1880). Yid närmare 70 års ålder
började 0. utge sitt för historieforskningen viktiga
arbete L’empire liberal. Études, récits, souvenirs
(l bd, 1894-1902), en vidlyftig och på dittills
okända detaljer rik skildring af Frankrikes
historia 1867-70, hvari 0. söker försvara sin
olycks-bringaude politik. Endast några veckor före
sin död sökte han i ett par artiklar i "Revue des
deux mondes" rentvå sig och äfven marskalk Bazaine.
E. W.
Ollivier d’Angers [ålivie däje], Charles Prosper,
fransk läkare, f. 1796, d. 1845, blef med. doktor 1823
med en afh. öfver ryggmärgens anatomi, hvilken han
året därpå i utvidgad form utgaf under titeln Traité
de la moelle épiniére et de ses maladies. Senare
egnade han sig med förkärlek åt rättsmedicinen och
förvärfvade genom skarpblick, omfattande lärdom
samt säkert och snabbt omdöme stort anseende.
(R. T-dt.)
Ollon, bot. Se Bok och Ek.
Ollon, Gustaf, psalmdiktare, f. 1646 på Vikbolandet,
Östergötland, d. 1703 i Stockholm, blef efter
slutade skolstudier antagen i tjänst af riksrådet
frih. Knut Kurck på Ollonö (hvaraf troligen namnet)
och slutligen genom dennes förord kamrer vid stora
sjötullen i Stockholm. Han har gjort sig bekant
som en af 1600-talets allra mest framstående
psalmdiktare, hos hvilken språkets och formens
ovanliga renhet sammansmälter med innehållets
anderikhet och värme till ett helt af synnerligen
högt värde. 0. är författare till n:r 206, 257
och 264 i 1819 års psalmbok, hvarjämte han anses
ha öfversatt n:r 112, 239 och 261 samt omarbetat
n:r 106. I gamla psalmboken, hvarur dessa äro
hämtade, återfinnes under n:r 300 ännu en psalm af
0. Af de i nya psalmboken bibehållna har endast
n:r 1C6 undergått större förändringar från den
ursprungliga lydelsen, hvilket enligt V. Beckman
torde bevisa, att 0. är en psalmsångare för hvarje
tid. Hans psalmer i sitt första skick äro intagna i
Hansellis samling af vitterhetsarbeten (7:e delen).
-rn. (B. R-g.)
Ollonborrar, zool. Se Ollonborrfamiljen.
Ollonborren, Vanliga, zool. Se O 11 o n b o r r-f a
m i l j e D.
Ollonborrfamiljen, Melolonthince, zool., en af de
till fam. Scarabceidce bland skalbaggarna hörande
underfamiljerna, genom de ofvan kullriga täckvingarna
skild från den närstående guldbaggfamiljen. (En
bild af de hanliga könsorganen lämnar fig. 8 i
art. Insekter). Larverna, som äro tjocka, hvita och
krökta, med gult, hornartadt hufvud och 3 par ben,
gräfva gångar i jorden och lefva af växtrötter,
hvarigenom vissa massuppträdande arter kunna vålla
stor skada. De fullbildade skalbaggarna lefva af
blad. - Mer än 4,000 arter äro kända, af hvilka 10,
fördelade på 7 släkten, äro funna i Sverige. Störst
är den blott en enda gång i Skåne funna, ända till
35 mm. långa Polyphylla fullo, brun med hvita
oregelbundna fläckar på täckvingarna. Därnäst i
storlek (20-30 mm.) kommer Melolontha vulgaris,
vanliga ollonborren (stundom med ett från tyskan
öfversatt namn kallad maj-
bagge, jfr M e l o i d se), ofvan mer eller
mindre mörkt mattbrun, med täckvingarna klädda
af korta, hvita, tilltryckta hår, som ofta äro
delvis afnötta. Det är denna art (se fig. 9
på färgpl. II till art. Skogens skadeinsekter,
där vanlig ollon-borre med larv, puppa och ägg af
bildas), som i södra Sverige stundom uppträder som
förhärjande skadedjur. Sedan larven (i vissa trakter
kallad f e t p ö l s a) tillbragt flera år i jorden
(se nedan), framkommer den fullbildade skalbaggen
i början af sommaren. Den förekommer knappt n. om
Västergötland. Längre norrut (åtminstone till
Medelpad) går däremot den mycket liknande Melolontha
hippocastani, kastanjeborren 1. kastanjebaggen, som
genom svart kant på täckvingarna skiljes från den
föregående. En längd af omkr. 18 mm. når den ända till
långt upp i Norrland vanliga pingborren (Rhizotrogus
solstitialis)9 med gulgrå, något glänsande, tunna
och hallgenomskinliga täckvingar. Den kommer fram
i slutet af juni och ses i skymningen kringsvärma
såväl granar som löfträd. öfriga svenska arter
af familjen äro mindre (8-13 mm.) och tillhöra
släktena Anomala, Phylloperta, Hoplia och Serica.
G. A-z.
Vanliga ollonborren och den till såväl utseende
som lefnadssätt närstående kastanjeborren uppträda
stundom som svåra skadedjur i våra sydligaste
landskap, särskildt Skåne och Halland. De fullbildade
skalbaggarna flyga i maj och juni månader, då de
på kvällarna ses kringsvärma träd och buskar, hvars
blad de förtära. Den häraf uppkomna skadan är dock
obetydlig, jämförd med larvernas skadegörelse. För
äggläggning uppsöker honan platser med uppluckrad
jord, såsom åkrar, trädgårdsland och plantskolor, där
hon gräfver sig ned omkr. 10 cm. och lägger 20-30 ägg
i en hög. De unga larverna göra samma sommar och äfven
den följande föga skada, men tredje och i synnerhet
fjärde sommaren åstadkomma de vid talrikare förekomst
stor förödelse genom att gnaga växtrötter. I midten
på fjärde sommaren undergår larven förpuppning,
och efter omkr. en månads puppstadium kläckes i
augusti eller början af september skalbaggen,
som dock kvarstannar i jorden till följande
år. Ehuru fullbildade insekter visa sig alla år,
är dock i regel hvart fjärde år rikare svärmar,
"ollonborrår". Sådana bruka hos oss infalla året
före skottår. Tre år efter ett svärm-år inträffar
den svåraste härjningen. För närvarande tyckes dock
ollonborrstammen i vårt land vara tämligen reducerad,
och sedan 1899 har här ej förekommit någon kraftigare
svärmning. Som medel mot ollonborren brukas insamling
af de fullbildade skalbaggarna genom nedskakning
från träd och buskar. Denna insamling bör helst
ske undei kyliga och mulna dagar eller om morgnarna,
emedan insekterna då äro dåsiga och falla till marken,
utan att söka flyga bort. Vid gräfning och plöjning
i dagen bragta larver böra äfven insamlas. G. G.
Ollone [ålå’n], Henri, vicomte d’, fransk
forskningsresande, f. 4 sept. 1868 i BesanQon,
sedan 1908 bataljonschef i Paris, reste 1895-96
på Madagaskar, 1898-1900 i det inre af franska
Elfenbenskusten och fullbordade jämte tre andra
franska officerare 1906-09 med utgångspunkt från
Tonkin en expedition genom Junnan, Sz’-tschwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
