- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
805-806

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oravais ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

805

Orcein-Orchidacese

806

Sir Williair Orchardson.

Efter hans själfporträtt i Uffi-

zigalleriet, Florens.

nären, efter Dante, velat försöka ge en fullständig
cykel af helvetesstraffen, är ett i konstnärligt
hänseende föga betydande verk af 0:s broder, N ar do.
C.R. N.*

Orcein, ’kem. Se Ordn. 0’rchan, osmansk sultan. Se
O r k h a n. Orchardson [å;tjods9n], sir William
Q u i 1-ler, skotsk målare, f. 1835 i Edinburgh,
d. 1910. var jämte John Pettie den främste
representanten för den skotska målarskolan efter
midten af 1800-talet och före Glasgowskolans
genombrott. 0. kom till London 1862, målade
genretaflor i historisk kostym (För hundra år
sedan, 1871, Casus belli 1872, Svärdens drottning,
världsutställningen i Paris 1878) och vann ofantlig
popularitet genom Napoleon ombord på Bellerophon
(den fång-ne kejsaren blickar från fartygets däck
tyst mot Frankrikes kust, som försvinner i fjärran -
i bakgrunden står en grupp engelska officerare, 1881,
Tåte gallery i London). Bland hans f oljande arbeten
märkas Voltaire hos hertigen af Sully (Voltaire
har ursinnig lämnat middagsbordet, där han blifvit
förolämpad, 1883, Kunsthalle i Hamburg) samt M:me
Récamiers salong (1885). Dessa bilder visa utmärkt
karakteriserade historiska personer och en med gedigen
kunskap återgifven miljö. 0. målade äfven motiv ur
modernt engelskt lif: Konvenansäktenskap (1884),
Master Baby (en moder lekande med sitt barn, 1886,
Stockholmsutställningen 1897), Det första molnet
(äktenskaplig oenighet, 1887), Hennes moders röst
(en gammal herre lyssnar till sin dotters sång, 1888,
Tåte gallery) och En mjuk ton (dam vid piano). 0:s
behandlingssätt var mjukt och behagfullt, koloriten
gärna stämd på grå och gula toner. I sina porträtt
anslog han en stramare hållning, men äfven där var
han först och sist en dristig karaktärsmålare: som
hans yppersta porträtt ställes sir Walter Gilbery i
sportdräkt (Parisutställningen 1900). Två porträtt
af 0. finnas i Tåte gallery, hans själfporträtt i
Uffizigalleriet, Florens. 0. blef led. af svenska
konstakademien 1897. Jfr W. Armstrong, "Scottish
painters" (1888). G-gN. Orchesella, zool. Se
Hoppstjärtar. Orche’stes, zool. Se Yiflar. Orche’stra,
grek. (eg. dansplats), kallades i den grekiska
teatern hela den nästan cirkelformiga plats,
som åtskilde skådebanan från åskådarrum-met. På
den romerska teatern bildade orchestran blott en
halfcirkel och var anvisad till hedersplatser för
senatorerna, och på vår tids teatrar upptages den
af teatermusikanterna, men namnet ("orkester",
se d. o.) har icke dess mindre bibehållit sig.
A. M. A.

Orche’strion. Se Orkestrion. Orchidäceae,
Orchidese, Orkidéer, Nyckelblomfamiljen, bot.,
en af växtvärldens

mest egendomliga och största familjer. De
underjordiska axeldelarna utgöras dels af stjälkknölar
(jfr S a le p), dels af rotstockar. Den öfver
jorden befintliga axeln är örtartad, antingen
uppskjutande från underjordiska stamdelar eller
lefvande "epifytiskt" på stammar och grenar af träden
i de tropiska urskogarna samt ofta försedd med en
knölformig ansvällning vid stjälkens bas, tjänande som
behållare för upplagd näring (se E p i f y t e r och
O d o n t o-glossum). Många af dessa ha luftrötter,
försedda med en särskild vattenuppsugande väfnad
(velamen). Alla orkidéer ha mykorrhiza. Några orkidéer
ha klättrande epifytiska stammar (t. ex. Vanilla),
andra äro saprofyter. Bladen äro enkla, helbräddade,
med jämbredt eller bågformigt löpande nerver,
ofta ställda i 2 rader, hos epi-fyterna ofta
köttiga. Blommorna äro ensymmetri-ska, oftast
resupinerade (se d. o.), samt bestå af 6 kalkblad i
2 kransar, oftast egendomligt färgade, hos en del
mindre arter dock grönaktiga. Hos flera tropiska
orkidéer äro blommorna mycket stora, t. ex. hos
Coryanthes, Cattleya och Stanhopea. Ett af bladen
i den inre kransen är vanligen större än de öfriga
och kallas "läppen" (labellum). Denna har ofta,
i synnerhet hos de tropiska orkidéerna, underbar,
praktfull form och färg. Honungsgömmen finnas ofta,
i form af sporrar, och af många orkidéers blommor
utgår en ljuflig vällukt. Blommorna ha ofta, så länge
de äro obefruktade, lång varaktighet, hos vissa arter
ända till 80 dagar. Ståndarna äro

1 eller 2, h. o. h. sammanvuxna med pistillen
till en s. k. könspelare (gynostemium. se
Androe-c e u m). Pollenkornen i de 2 knapprummen
äro antingen skilda åt (hos Pleonandrce) eller
sammanhängande i tetrader (4 och 4 tillsammans) och
i så fall bildande korniga eller klubblika
vaxartade massor (pollinier), som sitta med ett
smalare skaft på en klibbskifva, som vid insektbesök
lossnar och häftar fast jämte polliniet på insektens
(fjärilens, humlans etc.) hufvud, då detta stickes
in i blomman för att åtkomma honungssaften.
Pollinierna aflämnas sedan vid insektens besök hos
en annan blomma å dennas märke, och konstruktionen
af befruktningsdelarna är i hvarje fall sådan, att
de honungssökande insekterna icke kunna undgå att på
detta sätt öfverföra pollinierna från en blomma till
märket i en annan. Frukten är en enrummig kapsel,
som ofta är omvriden ett halft slag och innehåller
en stor mängd ytterst små frön, utan frö-hvita,
med nästan klotformigt embryo, som dock ej visar
några särskilda yttre organ. De epifytiska arternas
frön utveckla sig i allmänhet vidare, först sedan de
blifvit infekterade af mykorrhizasvampen. Familjen,
som omfattar öfver 7,000, mest tropiska, arter,
delas i två underfamiljer: Pleonandrce med

2 fertila (fruktsamma) ståndare (af svenska
orkidéer hör endast Cypripedium hit) och Monandrce
med l fertil ståndare. Svenska floran har 40 arter,
som till största delen höra till grupperna Ophry-dece
(med rotknölar) och Neottiece (med rotstock). Denna
familj, som i så hög grad utmärkes genom underbar
form och fägring samt angenäm doft, lämnar
dock endast föga bidrag till fyllande al mera
materiella behof. Salep och vanilj samt fa-hamte
(bourbonte af Angrcecum fragrans) äro de enda
farmakologiska produkterna. Som härliga
prydnadsväxter odlas i därtill särskildt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:36:18 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free