- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
943-944

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ornithorhynchus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Habitusbild af Orobanche alba underart rubra.

(1/2 nat. storl.)

endast i kontakt med värdväxtens rötter, i
hvilka haustorier intränga och hämta näring ur
kärlsträngarna. Den uppväxande stjälken af O. får
basen knölformigt uppsvälld, och från denna utskjuta
nya rötter, som äfvenledes växa fast vid värdens
rötter. I den vanligen gul- eller rödbruna, aldrig
gröna stjälkens spets äro de 2-läppiga blommorna
samlade i ett mer eller mindre utdraget ax. Frukten
är en enrummig kapsel med många, mycket små frön med
rudimentärt embryo. Släktet omfattar omkr. 90 arter,
af hvilka flertalet finnes i Medelhafstrakterna;
flera af dem göra mycken skada på kulturväxter,
såsom klöfver, hampa, tobak, ärtväxter, meloner
m. fl. Som prydnadsväxt odlas (på bondböna) den
lilafärgade O. speciosa. I Sverige finnas blott
3 arter, alla sällsynta, växande på Centaurea,
Thymus (jfr fig.) och Cirsium. Vid Hejdeby hällar
på Gottland anträffades 1907 i talrik förekomst
O. alba underart rubra (se fig.), växande på Thymus.
O. T. S. (G. L-m.)

Orobena, zool., en mottfjäril. Se 2:a
illustrationssidan i art. Fjärilar.

Orobus L., bot., en afdelning af släktet Lathyrus,
utmärkt genom saknaden af klänge. Småbladen äro
helbräddade, större än stiplerna. Blommorna äro
röda eller violetta i ofta långskaftade klasar från
bladvecken. I Sverige finnas 3 arter: O. tuberosus,
"gökmat" (se Lathyrus och fig. 2 däri), O. vernus
och O. niger, af hvilka den förstnämnda är
tämligen allmän i lundar. O. T. S. (G. L-m.)

Orod, stad. Se Glogovács.

Orodes, konung. Se Arsaciderna
och Partien.

Orognosi (af grek. o’ros, berg, och gnosis,
kunskap), kännedomen om bergen, om deras närvarande
beskaffenhet, utsträckning, form o. s. v. Adj.
Orogno’stisk. Jfr Geognosi.

Orografi (af grek. o’ros, berg, och
gra’fein, skrifva), bergbeskrifning (se Geografi,
sp. 963, och Orometri). Adj. Orografisk.

Orolaunum Vicus. Se Arlon.

Oroma, språk. Se Hamitiska språk, sp. 1232.

Orometri (af grek. o’ros, berg, och me’tron, mått),
läran om beräkningen af bergens dimensioner, af den
absoluta och relativa höjden på bergtoppar, pass,
högslätter o. s. v., med ändamål att utforska hela
bergs volym och olika trakters medelhöjd. Orometrien
utgör en afdelning af orografien. Adj. Orometrisk.
(J. F. N.)

Orono [åu’rənåu], kommun (township) i
nordamerikanska staten Maine, vid Penobscot.
3,257 inv. (1900). Statsuniversitet, inrättadt
1865 som landtbruks- och teknisk skola;
nuv. organisation gjordes 1897; den juridiska
afdelningen är förlagd till Bangor (105 lärare och
1,100 stud. 1913). J. F. N.

Oronsay [å’rånsei],
ö bland Hebriderna. Se Colonsay.

Orontes. Se El-Asi.

Oropa [årå’pa], by och vallfartsort. Se Biella.

Oropos (grek. ’Ωρωπος, lat. Oropus), i forntiden
grekisk hamnstad vid Euripos, midt emot Eretria,
på gränsen mellan Beotien och Attika. Den togs,
sannolikt 506, i besittning af atenarna. Den
egentliga hamnen, Delfinion, öfverfartsort
till Eubea, låg vid Asopos’ mynning, något n. om
O. I närheten låg Amfiareion, Amfiaraos’ tempel
och drömorakel. Af grekiska arkeologiska sällskapet
företagna gräfningar ha blottat ett tempel, en helig
offerkälla, altaren, portiker och en liten teater.
(J. F. N.)

Oros, grek., berg, särskildt den högsta punkten på
ön Egina (äfven Hagios Elias, efter ett kapell), 540
m. Nyare utgräfningar på 1900-talet under Furtwängler
och Curtius ha ådagalagt, att helgedomen vid bergets
fot var tillegnad Zeus Panhellenios. 1905 anträffades
på toppen en vidsträckt förhistorisk stad.

Oroshaza [å’rå∫hasa], storkommun i ungerska komitatet
Békés, omkr. 50 km. n. ö. om Szeged. 21,385
inv. (1900), mest ungrare. Trädgårdsskola.
J. F. N.

Orosius, presbyter, troligen från Bracara (nuv. Braga
i Portugal), lefde i slutet af 300- och början af
400-talet. Han slöt sig till Augustinus och uppträdde
på synoden i Jerusalem 415 mot Pelagius. Mest bekant
bland hans skrifter är den i apologetiskt syfte
författade Historiarum adversus paganos libri VII,
en världshistoria i sammandrag, omfattande tiden från
världens skapelse till 417 e. Kr., där han söker
uppvisa ohållbarheten af hedningarnas påstående,
att affallet från fädernas tro och kristendomens
antagande medfört svåra lidanden och olyckor, då
fastmer kristendomen visat sig vara en bärande kraft i
nöden. Historiskt värde har arbetet egentligen blott
i de partier, där hans källor (Livius, Justinus,
Eusebius-Hieronymus m. fl.) numera saknas eller där
han behandlar sin egen samtid; det är af intresse som
det första försöket att betrakta världshistorien från
synpunkten af Guds ledning af människosläktet. Arbetet
användes under medeltiden flitigt som lärobok.
H. Sgn.

Orotava [årå-], stad på nordvästra kusten af
ön Tenerife, vid foten af Pico del Teyde. 9,192
inv. (1900). Om drakblodsträdet där se Dracæna.
(J. F. N.)

Orotjer, Orotjoner. Se Tunguser.

Oroya [åra’ja], ort i peruanska dep. Junin, 3,740
m. ö. h., vid Rio Jauja l. Mantaro (biflod till
Apurimac) och vid de där mötande järnvägarna till
Lima, Cerro de Pasco och Huancayo. Omkr. 3,000
inv. Ingenjör- och artilleriskola. J. F. N.

Orozco [årå’tskå], M. Y. B. d’. Se Gyllenhaal 4.

Orpen [å’pen], William, irländsk målare, f. 1878 i
Dublin, student där, kom till London 1895, utställde
en uppseendeväckande Hamlet 1899, har sedan målat
dels porträttgrupper, dels ensamporträtt, bland
dem sir Percy Wyndham i sitt arbetsrum (en liten
figur i ett stort rum, 1907) och målaren Alfred Rich
(1910). Den sistnämnde är framställd i halffigur och
ses mot bakgrund af himmel med skyar. På liknande sätt
framställer 0. sig själf i Jockejen (Nationalmuseum
i Stockholm, inköpt 1911). I Venus och jag (1910)
ses konst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free