- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
965-966

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orthagoras ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

965

Ortler-alperna-Ortnamn

966

m. höjd. Berget bestegs första gången 1804 af
gems j ägaren Josele Pichler. Numera företagas
bergbestigningar ofta såväl från Sulden som från
Trafoi; dock äro de mycket svåra och ansträngande.
(J- F. N.)

Ortler-alperna. Se Alperna, sp. 698.

Ortlinje, terrester och astronomisk. Se Navigation.

Ortnamn i vidsträckt mening, eller geografiska
namn, omfatta benämningar ej blott på egentliga
orter (lokaliteter), utan äfven på alla andra
geografiska begrepp, länder, landskap, härad,
socknar, berg, dalar, haf, sjöar, floder, öar,
uddar o. s. v. Det mest omfattande samlingsverket
af svenska ortnamn är den för post- och telegraf
behof uppgjorda "Förteckning å städer, köpingar,
byar, gårdar ... i Sverige" (1909), med öfver 100,000
namn. Motsvarande finnas för andra länder, t. ex. den
franska "Dictionnaire des postes et des télé-graphes"
etc. (4:e uppl. 1905). Den vetenskapliga bearbetningen
af nämnda material kallas geografisk onomatologi
(geografisk namnlära) eller toponomastik. Dess uppgift
är två-faldig: dels förklaringen af ortnamnens
betydelse, dels utforskandet af de grundsatser,
som ligga till grund för namngifningen. - Den
enklaste formen för ett ortnamn är den, som
utgöres af ett eller flera ännu fullt gångbara
appellativ, t. ex. Berg, Holma, Aspnäs, Björkvik
o. d. Mera invecklad blir frågan, när det gäller
ortnamn, som innehålla numera ej allmänbegripliga
beståndsdelar. Man har då att följa de särskilda
namnformerna tillbaka i tiden ända till deras första
uppträdande i litteraturen. Ur den erhållna serien af
namnformer kan man sedan med större eller mindre grad
af visshet sluta sig till namnets etymon. På denna
väg finner man t. ex., att staden Malmös namn har sin
rot hvarken i någon "målen mö" (den kvasi-historiska
legenden om en sådan förvisas till sagoböckerna)
eller i "malm-ö" (att stadens mark åtminstone ej i den
historiska tiden varit någon ö, ha topo-graferna för
länge sedan förkunnat), utan af malmhögarna (äldre
former äro nämligen Malmöghe, mlat. Malmoghia,
isl. Målmhaugar), d. v. s. "grusbackarna". - För
språkhistorien erbjuda ortnamnen, i synnerhet de,
som tillhöra urgamla odalby gder, det allra största
intresse. Många af de element, som ingå i sådana namn,
tillhöra nämligen en sedan länge försvunnen f om
värld. Många ha aldrig varit upptagna i "riksspråket"
(resp. skriftspråket); andra åter ha utplånats ur
detta. - Men jämte den rent språkliga synpunkten har
man i fråga om geografisk namnforskning att fästa
sin uppmärksamhet vid de historiska, topografiska,
kamerala m. fl. förhållanden, som ligga till grund
för många namn. Först genom ett dylikt studium kan ©n
fast grund vinnas. Ortnamnen fördela sig i följande
tre allmänna grupper.

1. Naturnamn (fysiska namn) äro sådana, som af
spegla någon karakteristisk (fysisk) egenskap
hos objektet. Många af dem äro ingenting annat än
rena appellativ, liksom fallet är med åtskilliga
folknamn. Så t. ex. betyder grek. Chersonesos
halfö, Epeiros fastland; det afrikanska Njansa sjö
o. s. v. Naturnamnen hämta sitt stoff från såväl den
lefvande naturen (människor, djur, växter) som den
döda (stenar, metaller o. d.). Som exem-

pel på det förra slaget kunna anföras sv. Bjur-tjärn,
"bäf versjon", Elmhult, "almdunge", på det senare
slaget Blekinge, "kritlandet", sp. Buenos Aires,
"god luft", Island, Snötoppen m. fl. - Bland
naturnamnen finnas många, som få sin förklaring genom
kombinationer med redan befintliga namn på närbelägna
orter o. d. Så t. ex. uppkallas ej sällan sjöar,
hafsvikar, sund m fl. efter vid dem belägna ställen
(dessa senares namn äro således de ursprungligare),
t. ex. Zurich-sjön, Bristolkanalen, Pas de Calais
o. s. v., eller efter någon i dem belägen ö,
t. ex. Björköfjärden, eller efter kustlandet,
t. ex. Vierwaldstättersjön. Berg och höjder benämnas
stundom efter någon vid deras fot belägen ort,
t. ex. Åreskutan (efter Åre by). Förklaringen af
denna grupp af ortnamn, de s. k. relationsnamnen,
ligger oftast nära till hands.

2. Inbyggarnamn äro sådana, som getts en ort
som boställe för människor. Hit höra
landskapsnamn som Södermanland, "södermännens land",
häradsnamn som Seminghundra, sämin-garnas
hundare m. fl.

Urspr, folknamn äro vidare sådana bildningar som Albo,
eg. gen. plur. = "de i Älskogen boendes", Valbo,
"de på vaktängen boendes"; Bankekind, "Bankes
stam (1. ätt)", Norrvidinge, "de norr i skogen
boendes"; Sevede, "Seveds" är exempel på, att en ort
benämnts efter en person, likaså Bengts, Biskops
m. fl. gårdsnamn. Bajern betydde äldst bajrare,
Franken franker, men fingo sedermera betydelsen:
landet, som dessa bebodde.

3. Kulturnamn äro sådana, som ej beteckna
vare sig folket eller naturen, utan kulturprodukter.
Ämnen till olika namn kunna hämtas från alla
områden, där den mänskliga kulturen gjort
och ännu gör sig gällande, både det andliga
och det materiella. Exempel äro Båstad,
"båtställe", Frosta, "Frodes boplats", Tibble,
"den tätt bebyggda byn", Ölserud, "ölvers
röjning". Bland kulturnamnen utgöres en grupp af de
s. k. historiska ortnamnen. Dessa finna sin
förklaring i vissa kända historiska tilldragelser
och kunna därför merendels dateras. De historiska
ortnamnen äro af två slag. Det ena innefattar
dem, som gåfvos af de resp. orternas upptäckare,
t. ex. Wrängels land, Tasmanien, Kap Nordenskiöld
o. d. Sådana ortnamn studeras bäst i källorna för
de geografiska upptäckternas historia. Det andra
slaget utgöres af de officiella namnen, som framgått
ur vederbörande myndighets beslut. Exempel därpå
äro de nordamerikanska stats- och territorienamnen,
som tillkommit på grund af kongressbeslut, Karlshamn
(grundlagdt 1664 och uppkalladt efter den då
minderårige Karl XI) m. fl. Stundom händer det, att
ett gammalt namn förkastas och ett nytt dekreteras.
Så är fallet med t. ex. Dorotea socken i Västerbotten,
som erhöll detta namn 1799 efter dåv. drottning
Fredrika Dorotea Vilhelmina i st. f. det förutvarande,
Bergvattnet.

Toponomastiken som vetenskap är helt ung, men den har
dock sedan urgamla tider sysselsatt de lärde. Redan
Varro, Plinius och Pomponius Mela egnade mycket
intresse åt utrannsakandet af ortnamnens betydelse,
och medeltiden har att uppvisa flera aktningsvärda
arbeten inom detta fält. Men det var först med
språkvetenskapens utveckling,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free