- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
991-992

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osborne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Oranien och den engelska prinsessan Maria
(1677). Ehuru ogillande Karl II:s hemliga förbindelser
med Frankrike, ansåg 0. sig af omtanke om sin
ställning nödsakad att tolerera dem och råkade
därigenom in i en på längden ohållbar dubbelhet,
kulminerande däri, att han 1678 på konungens begäran
skriftligen anhöll om franska subsidier mot löfte om
fred, samtidigt med att han i parlamentet utverkade
anslag för krig mot Frankrike. Genom en intrig
blefvo 0:s bref (dock ej konungens därtill fogade
gillande postscripta) bekantgjorda för underhuset,
och 0. ställdes genom impeach-ment under åtal inför
öfverhuset för högförräderi (dec. 1678). Därtill
lades anklagelse för att han skulle ha främjat
den katolska sammansvärjning, som Titus Oates
(se d. o.) påstod sig ha upptäckt. Genom en rad
parlamentsupplösningar sköts målet dock åt sidan,
men 0., som i april 1679 insatts i Tower, återfick
först 1684 mot borgen friheten; fullständigt frikänd
blef han 1685. Jakob II:s katoliserande politik
dref småningom 0. till försoning med whigledarna
och verksam delaktighet i deras förbindelser med
Vilhelm af Oranien. Han undertecknade (30 juni 1688)
inkallelseskrifvelsen till denne, belönades efter
statshvälfningen med titeln markis af Caermarthen
(1689) och blef s. å. rådets president. 1690-95
var han Vilhelms och Marias ledande minister samt
upphöjdes 1694 till hertig af Leeds. Alltsedan
hatad och misstrodd af whigpartiet, blef han 1695
åtalad af underhuset för att ha låtit besticka
sig af Ostindiska kompaniet till att skaffa det
förmånliga privilegier. Han erkände gåfvan, men saken
fullföljdes ej; 1699 nedlade dock 0. de flesta af
sina ämbeten. Ännu 1711 intrigerade han, vid 80 års
ålder, för att återfå sin forna ledande ställning i
rådet. Hans efterlämnade papper förvaras mestadels
i British museum ("Osborne papers").

2. F r ancis 0., 5:e hertig af Leeds, den
föregåendes sonsons sonson, politiker, f. 1751,
d. 1799, blef 1774 underhusmedlem och 1776 peer
(baron Osborne), bekämpade i öfverhuset ifrigt lord
Norths politik och blef i dec. 1783 statssekreterare
för utrikesärenden i Pitt d. y:s ministär. Som sådan
var han endast ett redskap för Pitts utrikespolitik;
han ärfde 1789 sin faders hertigtitel och afgick i
april 1791. Hans Political memoranda ha utgifvits af
0. Browning (i "Camden so-ciety publications", 1884).
1-2. V. S-g.

Osborne [å’sbån 1. å’sben], GeorgeAlexan-der, engelsk
pianist, f. 1806 i Limerick, d. 1893 i London,
där han var en ansedd pianolärare, skref 2 operor,
uvertyrer, kammarmusik, bl. a. violinduor tills,
med Bériot o. a., men gjorde sig mest känd som
pianokompositör i den ytligare salongsgenren (hans
Pluie de perles var på sin tid ett allbekant stycke).
A. L."

Osborne [å’’sbån 1. årsbon], A dr i e n n e,
sångerska. Se K r a u s, F. von.

Osby. 1. Socken i Kristianstads län, östra Göinge
härad. 17,773 har. 4,448 inv. (1912). Häraf komma
84 har, 1,190 inv. på det inom socknen belägna
0. municipalsamhälle. 0. utgör ett pastorat i Lunds
stift, östra Göinge kontrakt. - 2. Municipalsamhälle
(enl. k. br. 15 juli 1887; endast brand- och
byggnadsstadgan för städer tillämpas) inom ofvannämnda
socken, vid 0. station

Södra stambanan. 84 har. 1,190
inv. (1912). Taxeringsvärde (1912) 30,000
kr. å jordbruksfastighet och 749,200
kr. å annan fastighet. Afdelningskontor af
Bank-a.-b. Södra Sverige och Osby sockens sparbank
(1871). Praktiserande läkare. Många handlande och
handtverkare.

Osbysjön. Se Hel ge å.

Osca, romarnas namn på Huesca (se d. o. 2).

Oscar. Se Oskar.

Oscar [åskar]. 1. Anna Dorotea O.,
operasångerska, född Thulin, f. 29 april 1875 i
Stockholm, elev af Signe Hebbe och I. Dannström, var
1892-94 anställd vid Stora teatern i Göteborg och
Vasateatern, debuterade på Operan i Stockholm (där
hon förut som sextonåring försökt sig i några roller)
1895-96 som Sandman i "Hans och Greta", Siebel i
"Faust" och Nedda i "Pajazzo" samt är anställd
där sedan 1896. Hon trädde 1900 i äktenskap med
försäkringstjänstemannen T. Hellström och blef efter
skilsmässa från denne omgift 1907 med operasångaren
M. Oscar (se O. 2). En särdeles klar, jämn och
tonfast sopranröst med fyllig, om än ej rik klang och
samvetsgrann behärskning äfven af koloratursången, en
vinnande naturfriskhet jämte förmåga af träffsäkert
dramatiskt uttryck ha förskaffat henne afgjorda
framgångar i en hel rad maktpåliggande roller såväl
af det skalkaktiga som af det rörande, tragiska eller
brännande lidelsefulla slaget. Här må nämnas hennes
muntra och intagande Marie i "Regementets dotter",
Anna i "Friskytten", Nemea i "Konung för en dag",
de väl återgifna klassiska rollerna Ifigenia i Aulis,
Elvira
i "Don Juan" och Susanna i "Figaros bröllop",
vidare Mignon, Julia i "Romeo och Julia", Elisabet i
"Tannhäuser", Martha, koloraturpartier som Rosina i
"Barberaren", Drottning Margot i "Hugenotterna"
och Violetta i "Den vilseförda" samt de af henne på
vår lyriska scen kreerade rollerna Mimi i "Bohème",
Tosca, Salome, Maliella i "Madonnans juveler",
Ava i "Valdemarsskatten", Ingrid i "Ran" och Waino
i "Arnljot". Hon har äfven medverkat vid större
konserter och på inbjudan från svensk-amerikanska
håll konserterat i Nord-Amerika somrarna 1903, 1906
och (med sin man) 1909, hvarjämte makarna O. hösten
1910 företogo en konsertturné genom Sverige. Fru
O. blef 1908 led. af Mus. akad.

- 2. Karl Martin O., den förras make, operasångare, f. 29
dec. 1879 i Vänersborg, tog organist-, kantors-
och musiklärarexamina, debuterade 1903-04 på
K. operan som Silvio i "Pajazzo", Sjökonungen i
"Vikingablod" och Wolfram i "Tannhäuser" samt är
sedan 1904 anställd där. Hans barytonröst är rätt
omfångsrik och smidig, aktionen har han utvecklat
till beaktansvärd liffullhet bl. a. som Scarpia i
"Tosca", Figaro i "Barberaren", Eugen Onegin, Jago
i "Otello", Beckmesser i "Mästersångarna" (en
förträfflig prestation), Marcel i "Bohème", Mercutio
i "Romeo och Julia", den samvetskvalde Johannes i
"Evangeliemannen", Sebastiano i "Tiefland", den
genomgående barytonrollen i "Hoffmanns äfventyr"
och Rafaele i "Madonnans juveler". _
1 o. 2. E. F-t.

Oscar Fredrik, det namn, hvarunder
konung Oskar II (se denne) utgaf sina flesta
skrifter. Oscedo (lat.) 1. Gäspkramp, med.} kramp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:00:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free