- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
995-996

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osborne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

995

Oscuro-Osiander

996

i relief utförda bilder ur den heliga historien,
hvilken vid den katolska gudstjänsten före
nattvardsgången plägade framräckas till de trogne att

Osculatorium i G-ereonskyrkan, Köln.

kyssas. Den var på baksidan försedd med ett
handtag. Täflan utgjorde vanligen på samma gång
relikgömma. Ett annat namn på samma sak var pax
1. pacem (d. v. s. frid, fridshälsning).

Oscuro [åskörå], sp. Se M a d u r o.

Osebergsskeppet. Se Drake, sp. 818-819.

Oseen [wsen], Karl Vilhelm, matematiker, f. 17
april 1879 i Lund, blef 1896 student, 1900 filos,
licentiat, 1902 docent, 1903 filos, doktor, allt
i Lund, där han 1904-06 var t. f. professor, och
utnämndes 1909 till professor i mekanik och matematisk
fysik i Uppsala. 0. har offentliggjort ett stort antal
värdefulla afhandlingar berörande många olika delar
af den teoretiska fysiken. Sålunda har han visat,
huru man inom hydrodyna-miken kan begagna de af
Green först inom elektro-statiken använda metoderna,
samt närmare undersökt och utvidgat den af Stokes
först framställda teorien för vissa kroppars fall
i vätskor. Han har funnit den exakta lösningen till
vissa diffraktions-problem, som äfven kunna ha sin
tillämpning inom den trådlösa telegrafien. 0. är
led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1907) och Vet. soc. i
Uppsala (1910). L F.

Osefjord (O s a-), 12 km. lång, af höga fjäll
omgifven, trång bifjord n. ö. om Eidfjorden i Ulvik,
Hardanger, S. Bergenhus amt, Norge. K. V. H.

Oselio [åséliå], Gina. Se Björnson 3.

Osen 1. O ss jöen. Se Osa.

Osen, härad och socken på kusten längst n. ut
i S. Trondhjems amt, Norge. 389,07 kvkm. 1,555
inv. (1910). På ön 0. R ö d ö hafsfyr. K. V. H.

Osenbriiggen [å’sen-], E d u a r d, tysk rättslärd,
f. 1809, d. 1879, professor i Dorpat 1843-51,
därefter i Zürich, egnade sig företrädesvis åt
studiet af den äldre germanska straffrätten, sådan
den är bevarad i de sydgermanska rättskällorna. Sina
undersökningar på detta område sammanfattade han i
bl. a. Das alamannische strafrecht (1860) och Das
strafrecht der langobarden (1863). (N. S-g.)

Oserlyk [å’s-]. Se Issos.

Osfaldet [-fallet]. Se Osa.

Osgood [å’sgud], William F o g g, amerikansk
matematiker, f. 1864, filos, doktor i Erlangen
1890, sedan 1903 professor i matematik vid Harvard
university, har väsentligen egnat sig åt de mera
abstrakta delarna af funktionsteorien samt

variationskalkylen, till hvilka han lämnat
värdefulla bidrag. Bland hans arbeten märkes
Lehrbuch der funktionentheorie (d. l, 1907).
I. F-

0’Shaughnessy [åujå’n9si], Arthur William E d
g a r, engelsk skald, f. 1844 i London inom en
gammal irländsk familj, d. 1881, röjde framstående
skaldegåfvor i sina diktalster An epic of women
(1871), The lays of France (1872), Mu-si? and
moonlight (1874) och Songs of a worker (1881). Han
var äfven zoolog. Se biogr, af Louise Moulton (1894).

Oshima [å’ʃima; jap., "stor ö"], en grupp af tre
små öar s. om Kiushiu: fr. v. till ö. Kuroshima
(ända till 754 m. hög), Iwoshima (med en verksam
vulkan, 756 m.) och Takoshima. En annan grupp
O. ligger s. om Sagamiviken utanför Tokyo,
en tredje är den nordligaste af Riu-kiu-öarna.
Wbg.

O-shiro [å’ʃirå], jap., "stor borg". Se Osaka.

Oshkosh [å’ʃkåʃ], stad i nordamerikanska staten
Wisconsin, vid Fox rivers utlopp i Winnebago-sjön
och flera järnvägslinjer (till S:t Paul, Milwaukee
och Chicago). 33,062 inv. (1910). Statens normalskola
och dårhus. Stor trävaruindustri. (J. F. N.)

Osia’nder. 1. Andreas 0., tysk luthersk teolog,
upphofsman till den s. k. "osiandriska striden"
(om rättfärdiggörelseläran) och stamfader för
en ansedd släkt af teologer, f. 19 dec. 1498 i
Gun-zenhausen vid Nfirn-berg, d. 17 okt. 1552,
blef den förste evangeliske predikanten vid
Lorenzkyrkan i Niirn-berg (1522). Då han på
grund af sitt motstånd mot Augsburg-interim
måste lämna sin befattning 1548, kallades han
följande år af Albrekt af Bran-denburg till förste
teol. professor vid universitetet i Königsberg. Strax
därefter framträdde han med en oluthersk lära
om rättfärdiggö-relsen. Rättfärdiggörelsen borde
enligt hans åsikt uppfattas icke som en på Kristi
förtjänst grundad gudomlig doms- och nådeshandling,
hvarigenom människan dömdes fri från syndens skuld
och straff, utan som en gudomlig nådeshandling,
hvarigenom människan i kraft af Kristi inneboende i
hjärtat frigjordes från syndens makt och välde. De
strängt lutherske teologerna stämplade denna lära som
en katolsk sammanblandning af rättfärdiggörelsen och
helgelsen, som ledde till katolsk verkhelighet. 0:s
häftigaste motståndare voro Königsbergpredikanten
Joachim Mörlin och Königsbergprofessorn Frans
Stancarus. Efter 0:s död blef hans måg, hofpredikanten
Jo-hann Funck, ledaren af det osiandriska partiet,
som inom kort segrade. Motståndarna af sattes. Men
då Funck inlät sig i politiska stämplingar,
tillsatte Preussens länsherre, konungen af Polen,
en undersökningskommission. Funck dömdes till döden
och afrättades 1566; osiandristerna fördrefvos,
och de, som höllo strängt vid Luthers lära,
återkallades. Utnämnd till biskop af Samland, utgaf
Mörlin tills, med M. Chemnitz emot Osianders lära
det s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:52 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free