- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1007-1008

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oskar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1007

Oskar

1008

och norske kandidaten 0. G. Aubert, sedermera
(fr. o. m. 1837) historikern F. F. Carlson och norske
premiärlöjtnanten W. Haffner; den sistnämnde meddelade
undervisning i militära ämnen, en undervisning, som
säkerligen särskildt bar frukt på det sjömilitära
området. Redan tidigt visade sig prinsens intresse
för sjövapnet. Från 1839 deltog han i flera olika
sjöexpeditioner (den första längre till Gibraltar
1844). 1845 erhöll prinsen fullmakt som officer
i såväl Sveriges som Norges här och flotta. Genom
studier vid Uppsala universitet vårterminen 1846
och höst-

Oskar II som arfprins (1866).

terminerna 1847 och 1849 i hans äldre broder prins
Gustafs sällskap afslutades hans uppfostran. Samtidigt
fortgick hans militära utbildning. 1846 deltog han i
flottans eskaderöfningar i Östersjön och Nordsjön samt
i fregatten "Eugenies" expedition till England och
Medelhafvet. Efter hemkomsten fortfor prins 0. att med
lifligt intresse följa flottans angelägenheter. Som
varm vän af flottans utveckling ställde han sig
i tvisten ang. flottans reorganisation på deras
sida, som yrkade på, att hufvudstyrkan i densamma
skulle bestå af större sjögående fartyg. Han
var alltså en anhängare af den "stora flottan"
i motsats till skärgårdsflottan. Hans åsikter
synas t. o. m. ha inverkat på regeringens åtgärder
beträffande flottan. 1846 blef 0. premiärlöjtnant
i flottan, 1850 kapten, 1855 kommendör samt 1856
konteramiral och generalmajor. Prinsens betydande
militära kunskaper och intressen fingo uttryck
äfven i militära arbeten. Han utgaf Tankar om
grunderna för organisationen af skärgårdsflottans
debarkeringstrupper (1851) och uppgjorde 1854
ett förslag till exercisreglemente för flottans
landstigningstrupper, hvilket oförändradt antogs. 1856
anträdde prinsen en resa till kontinenten och England,
hvarunder han med stora hedersbetygelser mottogs
af kejsar Napoleon III och drottning Viktoria. I
England åsåg han mönstringen af de från Krim
återvändande trupperna; i Paris var han närvarande
vid kejsarprinsens döpelseakt. Under hemresan aflade
han i största inkognito ett besök vid nassauska
hofvet, och 8 okt. 1856 till-kännagafs officiellt
hans förlofning med prinsessan Sofia af Nassau
(f. 1836, d. 1913). Bilägret firades i Biebrich 6
juni 1857. Konung Oskar I synes med en viss förkärlek
ha rådsport sin son Oskar i växlande frågor, och
denne tjänstgjorde i viss mån som privatsekreterare
hos sin fader. Vid brodern Karls tronbestigning,
1859, blef prins 0. närmaste tronarfvinge, men
stod under broderns hela regeringstid endast föga
i beröring med regeringsärenden, när han ej som
ordf. deltog i tillförordnad regering. Han utnämndes
af kronprinsen-regenten 1858 till Viceamiral och
generallöjtnant samt erhöll många särskilda uppdrag,
både militära och

civila, såsom chefskapet för Lifgardesbrigaden samt
inspektionen af militärläroverken och härmed äfven
ordförandeskapet i krigsundervisningskommissionen. I
de kommittéer, som beredde de förenade rikenas
deltagande i världsutställningarna i London (1862) och
Paris (1867), var han ordf., och han vistades själf
flera månader i Paris under utställningen. Äfven
ledde han förberedelserna för den skandinaviska
utställningen i Stockholm 1866, höll tal vid
dess festliga öppnande och deltog i det samtidiga
skandinaviska nationalekonomiska mötet, liksom förut,
1863, i naturforskarmötet. Mångsidigheten af hans
andliga intressen visade sig bl. a. genom hans
lifliga deltagande i de olika svenska akademiernas
arbeten. Han var förste hedersled, af Vet. akad.,
Vitt. hist. o. ant. akad. och Akademien för de fria
konsterna samt förste led. af Krigsvet. akad. och
Mus. akad., hvars preses han var 1864 -72 och i
hvars läroverks ombildning till konser-vatorium han
kraftigt ingrep. Han framträdde ock som författare
på det historiska området, som talare och som skald
(se nedan). Med konungens tillstånd promoverades
prins 0. 1868 vid Lunds universitets 200-årsfest till
hedersdoktor i filosofiska fakulteten.

Vid unionsfesten i Kristiania 4 nov. 1864 var han
konungens representant, liksom vid Norges tusenårsfest
i Haugesund 18 juli 1872. Därifrån begaf han sig
till Bergen, men hemkallades för att under konungens
utländska resa föra riksstyrelsen. Knappt hunnen
tillbaka inom sitt svenska rikes gräns, afled konung
Karl, och prins 0. besteg tronen 18 sept. 1872. Han
kröntes i Sverige 12 maj 1873 och i Norge 18 juli
s. å.

Sveriges utrikespolitiska situation vid 0:s
tronbestigning var ingalunda gynnsam. Företrädarnas
skandinaviska politik hade gjort bankrutt. Äfven
0. hade dragits med af den allmänna skandinaviska
strömningen och hän gifvit sig åt dess lockande
politiska drömbilder. Han synes dock tidigare
och klarare än flertalet af sina samtida ha
insett omöjligheten af att i praktiken omsätta
desamma. Särskildt till Ryssland var förhållandet
mindre godt alltsedan den svenska entusiasmen
för Polens frihet. Till Tyska riket stod Sverige
i ett ytterst kyligt förhållande: de svenska
sympatierna under 1870 års krig voro nästan
uteslutande på Frankrikes sida. Inseende de faror,
som kunde hota Sverige från dess mäktiga grannar,
satte 0. som mål för Sveriges utrikespolitik
att iakttaga den strängaste neutralitet. Denna
princip lyckades han genomföra under hela sin långa
regering. Förhållandet såväl till Ryssland som till
Tyskland förbättrades. Måhända kan vid förhållandet
till Tyskland 0:s speciella förkärlek för tysk kultur
ha spelat en viss roll. Nära förbindelser knötos äfven
mellan den svenska och de tyska dynastierna. Denna
yttre neutralitet var gifvetvis förutsättningen
för, att Sverige skulle kunna inåt vinna stark
utveckling. Mot slutet af 0:s regering började åter
Sveriges utrikespolitiska läge försämras i samband
med rus-sificeringen af Finland.

Genom sitt valspråk, "Brödrafolkens väl", gaf
0. uttryck åt det program han ville upprätthålla
inom unionen, att söka samla de båda folken kring
unionsidén och söka vinna dem för dess betydande
fördelar. Hans största politiska insats har säkerli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:32:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free