- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1049-1050

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossolinski ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1049

Osten-Ostende-manif estet

1050

samt of ver gången öfver Isar vid Freising,
hvarjämte han för fredsverket utarbetade en stor
karta öfver Tyskland med uppgifter om de svenska,
franska och hessenska garnisonerna. 0. avancerade
till generalkvartermästarlöjtnant, tillfångatogs i
slaget vid Nyborg 1659 och gick 1660 i dansk tjänst,
deltog 1675 i Wismars belägring och försvarade juli
1677-aug. 1678 Kristianstad, tills hungersnöd tvang
honom att kapitulera. Han lämnade 1687 dansk tjänst
och var till sin död kommendant i Danzig.

2. Adolf Sigfried v. d. 0., f. 21 okt. 1726, d. 2
jan. 1797, blef 1755 dansk legationssekreterare
i Petersburg och 1756 minister där, knöt nära
förbindelse med storfurstinnan Katarina (sedan
Katarina II) och förmedlade hennes bref-växling med
Poniatowski 1758-60. Dock måste han 1761 förflyttas
till Warschau, men återkom till Petersburg 1763. Han
förde underhandlingarna om afträdelse till Danmark
af gottorpska delen af Holstein, men hade icke
längre samma inflytande som förr, emedan Katarina
fått en ny älskare och 0. genom sin spydighet
och bitande kvickhet ådragit sig ett par mäktiga
ryska statsmäns fiendskap. 1766 afgick han som
sändebud till Neapel, fick 1768 polsk grefvetitel,
men återkallades i dec. 1770 af Struensee till
Danmark för att öfvertaga utrikesministeriet. Han
kvarstod på denna post efter Struensees fall, men
blott till mars 1773 och var stiftsamtman i Aalborg
1773-81, justitiarius i Höjesteret 1781-88 och
öfverpresi-dent i Köpenhamn 1788-94. - Jfr P. Vedel,
"Grev Ostens gesandtskaber" (i "Hist. tidsskr.",
ser.4,bd4,1870). 1. L.W:sonM. E.Ebg. 2. E.Ebg.

Osten [å’sten], Emil Karl von der, tysk (-svensk)
skådespelare, f. 1848 i Fiirstenwalde (Brandenburg),
d. 1905 i Oskarshamn, son till en teaterdirektör,
som flera år med sin trupp gästade Göteborg,
ingick trettonårig vid svenska handelsflottan
och seglade under nio år med James Dicksons
fartyg på aflägsna farvatten samt upplefde i
tropikerna många äfventyr. Han studerade därefter
till skådespelare i Nord-Amerika och uppträdde
från 1873 i Philadelphia, San Francisco, Chicago
m. fl. städer, spelande bl. a. Hamlet och Othello
på engelska. Sedermera begaf han sig till Europa
och anställdes (efter kortare engagemang i Breslau,
Hannover och Hamburg) vid hofteatern i Dresden,
där han uppbar stora hjälteroller. Ruinerad genom
börsspel och högt lefnadssätt, lämnade han landet
och gaf 1885-88 åtskilliga kortare gästspel på Nya
teatern i Stockholm, där han på svenska återgaf Uriel
Acosta, Othello, Edmond Kean, Otto Kolbe i "Familjens
olycksfågel" m. fl. roller. 0. uppträdde därefter
ånyo i Amerika, och från 1893 reste han med olika
teatersällskap i svenska landsorten. Han var mycket
uppburen genom det imponerande i gestalt och stämma,
sin förmåga af inträngande karaktärsstudium samt den
realistiska friskheten i sitt spel. Bland hans öfriga
roller nämnas Faust, Egmont, Coriolanus, Manfred,
Nero (i Wilbrandts skådespel) och Formannen Henschel.
E. F-t.

Ostende [å-; fr. utt. åstã’d], flam. Oostende,
arrondissemangshufvudstad i belgiska prov.
Västflandern, vid Nordsjön och kanalerna till Bruges,
Gent, Nieuwpoort och Dunkerque m. fl. städer samt
järnvägslinjerna Bruxelles–O. och O.–Ypern.
42,638 inv. (1910). Staden ligger under högvattensnivån och
skyddas mot hafvet af en granitdamm, 15–30 m. bred
och 7,5 m. hög, som utgör den förnämsta promenaden
och mot stadssidan är kantad af stora hotell, en
mängd privata villor och restauranger. När västlig
storm sammanfaller med ovanligt högt tidvatten,
inträffar dock stundom öfversvämning. Inloppet
till hamnen är försvåradt genom sandbankar. Staden,
som är Belgiens andra hamnstad, har vackra gator,
stort stadshus (byggdt 1711), kunglig villa, ett par
vackra parkanläggningar, skeppsvarf, sågverk och en
del annan industri, betydande hafs- och ostronfiske
samt sjöfart. Synnerligen liflig är sjöfarten på
England, till hvilket land O. är en af de vanligaste
öfvergångshamnarna. Det har ateneum, yrkesskola,
prästseminarium och navigationsskola. Sin största
betydelse har O. som en af Europas mest berömda
badorter, 1 juni–15 okt. besökt af 45–50,000
kurgäster. Vid den ofvannämnda granitdammen

illustration placeholder
Kursalen i Ostende.


ligger den stora kursalen (byggd 1876–78; se
fig.). Hamnen är en konsthamn, delvis från äldre
tider, men byggd hufvudsakligen efter 1831 och
utvidgad 1898–1904. N. ö. om dammen gå två vågbrytare
(estacades) ut i hafvet, mellan dem ligger le Chenal,
inloppet till hamnen, som är delad i en avantport
och en arrièreport, båda direkta fortsättningar
af le Chenal, samt ö. därom den af Napoleon I
byggda väldiga Bassin de Chasse och v. om le Chenal
fiskarhamnen och handelshamnen, alla försedda med
slussportar. – O. omtalas först på 1000-talet och
var sedan midten af 1400-talet starkt befäst. Efter
att ha tillbakavisat två angrepp af spanjorerna
1583 och 1586 utstod det en långvarig belägring
1601–04 af dem och gaf sig först på generalstaternas
uppmaning, den sista ort i Belgien, som höll samman
med holländarna under befrielsekriget. 1722–35
var det säte för det af kejsar Karl VI grundlagda
Ost- och västindiska kompaniet. 1706 intogs
O. af engelsmännen under Marlborough och 1746 af
fransmännen. Fästningsverken slopades efter 1865.
J. F. N. L. W:son M.

Ostende-manifestet kallas ett aktstycke, hvilket
framgick ur öfverläggningar i Ostende 1854 mellan
Förenta staternas sändebud i London, Paris och Madrid
– de ifrige demokraterna James Buchanan, John Y. Mason
och Pierre Soulé – hvilka sammanträdt på initiativ
af utrikesministern W. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free