- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1305-1306

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paleontologisk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bibliotek, nämligen nationalbiblioteket, fordom
tillhörigt jesuitkollegiet, och stadsbiblioteket,
rikt i synnerhet på manuskript rörande Siciliens
historia, samt det 1912 öppnade etnografiska museet. –
Genom järnvägar är P. förenadt med Siciliens öfriga
större städer. P. är säte för prefekten, för en
ärkebiskop och för generalkommandot öfver 12:e
armékåren. Industrien omfattar maskintillverkning,
järngjuterier, kvarnar, kemiska fabriker, garfverier,
en kunglig tobaksfabrik samt en kommunal kvarn-
och bageriinrättning. Den gamla hamnen La Cala är
tillgänglig endast för mindre fartyg, den nya,
96 hektar stora, vid foten af Monte Pellegrino,
skyddas af två moli, men är knappt till hälften
öfver 7 m. djup. I den inlöpte 1910 3,558 fartyg
om 3,09 mill. ton, och P. stod i detta afseende
i tredje rummet bland Italiens sjöstäder (efter
Neapel och Genua). Exporten utgöres mest af oranger,
citroner, sumak, vin, olja, svafvel, spannmål,
mandel, hudar, essenser etc., införseln af mjöl,
stenkol, metaller, maskiner, trävaror, petroleum,
läder, siden-, ylle- och bomullsvaror m. m. Icke
obetydlig är tonfiskfångsten. – Bland de många
intressanta punkterna i stadens omgifningar förtjäna
i synnerhet nämnas det 597 m. höga Monte Pellegrino,
med den heliga Rosalias grotta (nu förvandlad till
kapell) samt en härlig utsikt, Villa Belmonte,
vid södra foten af Monte Pellegrino, det kungliga
lustslottet La Favorita, byggdt af Ferdinand IV
i kinesisk stil och omgifvet af skuggiga parker,
det forna normandiska lustslottet La Zisa (nu
privategendom), från hvars tak man har en hänförande
utsikt öfver staden, det gamla slottet Cuba, nu
kasern, samt staden Monreale (se d. o.).

P. (grek. Panormos, lat. Panhormus, Panormus) var
en fenicisk koloni, som senare tillhörde kartagerna
och i första puniska kriget (264–241 f. Kr.) var
hufvudstation för dessas flotta. 254 f. Kr. eröfrades
staden af romarna och förblef en romersk besittning,
tills den intogs af vandalen Geiserik 440 e. Kr. Den
tillhörde sedermera en tid östgoterna, men lades
genom Belisarius 535 till Östromerska riket, som
den sedermera tillhörde i 300 år. 831 eröfrades
staden af araberna och blef säte för en nästan
oberoende ståthållare öfver Sicilien och intogs 1071
af normanderna. De senare konungarna af Sicilien,
Roger II, Vilhelm I och Vilhelm II, kröntes i P.,
som blef residensstad. Äfven kejsar Fredrik II
höll där ett lysande hof. Sedan hans son Manfred
1266 stupat vid Benevento, bemäktigade sig Karl af
Anjou Sicilien och dess hufvudstad, men hans hårda
styrelse och fransmännens öfvermod framkallade 1282
en resning på ön, den s. k. Sicilianska aftonsången,
som började i P. Från denna tid delade staden det
sicilianska konungarikets växlande öden. De siste
därstädes krönte konungarna voro Viktor Amadeus af
Savojen (1713) och Karl III af Bourbon (1735). När
fransmännen besatte Neapel 1798 och för andra gången
1806, blef P. ännu en gång hufvudstad i ett särskildt
sicilianskt konungarike. 1820 och 1848 gjorde staden
uppror mot den bourbonska regeringen. I slutet af maj
1860 kom den slutliga befrielsen genom Garibaldi,
och staden förenades med konungariket Italien. –
Litt. bl. a.: La Lumia, "P., il suo passato, il suo
presente, i suoi monumenti" (1891), och Zimmermann, "P."
(25:e bandet af "Berühmte kunststätten", 1905).
1–2. (J. F. N.)

PaMes, astron., en af småplaneterna.

Påles, en fornitalisk, särskildt latinsk, kvinnlig,
stundom manlig gudomlighet, hvilken tänktes skydda
herdarna och deras hjordar. Boskapsskötseln hade i
det forna Italien stor betydelse, och man har velat
förbinda namnet Palatium (se d. o.), där herdarna
i äldsta tider uppslogo sina bopålar, med Påles. Så
mycket är visst, att man till herdegudinnan Påles’
ära 21 april, årsdagen af Roms grundläggning,
firade en reningsfest (PaUlia 1. Pä-rilia], vid
hvilken bl. a. både herdar och djur sprungo genom
en eld af hö och halm samt böner uppsändes och
enkla offer förrättades för hjordarnas trefnad
och förkofran. Se Ovidius, "Fasti" (IV, 731 ff.).
R.Tdh.’

Palestina (grek. Palaisti’ne, äfven kalladt Heliga
eller Förlofvade, det åt Israel utlofvade,
landet) betecknar ursprungligen (hos Herodotos)
kuststräckan mellan Jafa och Gasa, som beboddes
af filistéerna (hebr. pelæsæt), men öfverfördes
sedan småningom (hos Josefos och grekisk-romerska
skriftställare) på hela det här ifrågavarande
landet. – 1. Gränser och ytformation. I v. utgöres
P:s gräns af Medelhafvet, hvars kust går i en nästan
rak linje i n. n. v. upp till berget Karmels norra
utsprång, där den gör en liten böjning mot ö. för att
sedan fortsätta mot n. I följd af kustens beskaffenhet
har P. alltid saknat naturliga hamnar och därigenom
i stort sedt varit uteslutet från världshandeln på
Medelhafvet; den bästa hamnen f. n. eger staden Haifa
(se d. o.). Närmast hafvet utbreder sig i allmänhet
sanddyner, här och där afbrutna af kalkstensklippor,
men där bakom vidtar ett oftast fruktbart slättland,
som höjer sig mot ö. Denna kustslätt, i förhistorisk
tid mindre än nu, sedan hafvet dragit sig tillbaka
mot v., var i forntiden ett berömdt kulturland,
s. om Jafa innehades den under en stor del af
Israels historia af filistéerna; mellan denna
stad och Karmels utsprång mot hafvet hette den i
forntiden Sarons slätt. Kustslättens vattendrag äro i
allmänhet obetydliga, och på grund af de uppdämmande
sanddynerna göra de landet i närheten af sitt utlopp i
hafvet osundt. De största äro Nahr rubin s. och Nahr
el-’audja n. om Jafa. Utom nämnda städer må blott
nämnas Cæsarea, P:s förnämsta hamnstad på romarnas
tid. Ö. om Karmel vidgar kuststräckan åter ut sig
och genomsläpper Nahr el-mukatta’ (se Kison), men
krymper snart ihop och afbrytes till sist helt och
hållet af bergen, som mellan Ras en-nakura och Ras
el-abjad träda fram ända till hafvet. Därefter vidtar
det feniciska kustlandet, som (utom vid Tyrus och
Sidon) är mycket smalt, men har bättre tillgång på
hamnar. – P:s naturliga gräns i n. utgöres af floden
Nahr el-Kasimije och en linje öster ut från denna
flods knä öfver högslätten Merdj-’ajun förbi Hermons
södra sluttning och därpå ut mot den syrisk-arabiska
öknen, som i ö. bildar landets gräns. I s. utgör den
gamla Arnonfloden (se Moab) en lika naturlig gräns
för landet ö. om Jordan och Döda hafvet; för landet
v. därom bildas den naturliga gränsen af en linje
i västlig–östlig riktning från Döda hafvets södra
strand ända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free