- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1315-1316

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palestine exploration fund ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1315

Palett-Palgrave

1316

nologien en noggrann kunskap i nutida naturfolks
kultur, särskildt rörande de naturfolks, hvilka i
sin kulturutveckling stå den paleolitiska perioden
närmast, alltså australiers och tasmaniers, vissa
nordamerikanska präristammars, grönländares och
eskimåers. Äfven förutsätter paletnologien grundliga
geologiska och klimatologiska kunskaper, i all
synnerhet rörande tertiärtidens och kvartärtidens
geologi. Men i sin egenskap af etnologi omfattar
paletnologien äfven kännedomen om de människors
byggnad (anatomi) och anatomiska förhållande till
hvarandra (antropologi), som böra betecknas som
bärare af den äldre stenålderns kultur. En nödvändig
förutsättning härför äro åter grundliga kunskaper
i naturfolkens antropologi. För besvarande af
frågan om de olika paleolitiska rasernas genetiska
förhållande till hvarandra, för deras härledning,
äro därjämte embryologiska och zoologiska
kunskaper en nödvändig förutsättning. Termen
paletnologi härrör från R. R. Schmidt, som 1911
tog initiativet till den första paletnologiska
kongressen (i Tubingen). Jfr Etnografi, Människan
3, Paleolitiska perioden och Paleolitisk konst.
G- B-n.

Palett (fr. palette, af lat. påla, platt trästycke,
spade), den skifva, på hvilken målaren vid sitt
arbete upplägger sina färger. Paletten är vanligen
af oval form, någon gång äfven rektangulär. För
att kunna hållas med handen är den försedd med ett
hål för tummen och en däremot svarande inskärning i
nedre kanten. Den förfärdigas af trä (valnöt, päron)
för oljemålning, af porslin för akvarellmålning,
af porslin eller metall för porslins- och
emaljmåleri. För freskomålning användes en fyrkantig
palett af järnbleck med upphöjda kanter, som hindra
vattnet att rinna bort. Ordet palett användes äfven
i betydelse af måleriskt behandlingssätt (mjuk, rik,
sträf palett). (G-g N.) Palettskrap,
en af lärjungarna vid Fria konsternas akademi
ritad och skrifven tidning, hvars julnummer 1890-99
(1895-99 under titeln "Jul-st jernan") utgaf s i
bokhandeln. 1907 utgaf Akademiklubben likaledes en
jultidning med detta namn.

Paletä (äldre fr. paletot, af höll. paltsrok, grof
klädesrock), mans-ytterrock, som är vid omkring
lifvet.

Paley [péYli], William, engelsk teolog af
latitudinarisk riktning, f. 1743, d. 1805, var
universitetslärare i Cambridge 1767-76 och beklädde
sedan flera prästerliga befattningar. Han betraktas
som den främste bland de apologeter, hvilka gentemot
den engelska deis-men och dess upphöjande af den
naturliga religionen till norm och regel för all
positiv religion sökte med stöd af historiska grunder,
företrädesvis med utgångspunkt från underverken,
Kristi uppståndelse eller profetiorna, ådagalägga
uppenbarelsens nödvändighet, sanning

och möjlighet. P:s förnämsta apologetiska arbete,
Evidences of christianity (1794; "Bevis för
kristendomens sanning", 1852), hvari han följer
en historisk metod, låg länge till grund för den
teologiska undervisningen i Cambridge. Principles oj
moral and political philosophy (1785), där han ställer
sig på empirismens ståndpunkt och bygger moralen
på nyttighetsprincipen, brukades ock som lärobok
vid det akademiska studiet. I sina Horce paulince
(1790) söker han ådagalägga Apostlagärningarnas
trovärdighet och de paulinska bref vens äkthet
genom att jämföra dem med hvarandra. P:s sista
arbete var Natural theology (1802), hvari han på
ett populärt sätt genomfört det teleologiska beviset
för Guds existens. P:s på varmhjärtad religiositet
blottade skrifter företräda en ståndpunkt,
som fått det betecknande namnet high-and-dry, _
H. W. T.*

Pålffy [pä’lfi], förnäm ungersk släkt, som skrif-ver
sig till sin besittning E r d ö d, räknar sin
uppkomst hufvudsakligen från Miklos P. (f. 1552,
d. 1600), hvilken var styresman på Ungerns viktigaste
försvarspunkter mot turkarna och 1598 från dessa
återtog fästningen Raab. Han var gift med den
rika Maria Magdalena Fugger och upphöjdes 1599 i
riksgrefligt stånd. Jfr biografi (på ungerska, 1898)
af P. Jedlicska. Hans afkomlingar uppnådde de högsta
ämbeten och hedersposter; en gren af ätten erhöll
1807 furstlig värdighet.

Palghat [pälgä’t], stad i distriktet Malabar,
Madras, Indien, vid Madrasjärnvägen, i det 38
km. breda P.-passet mellan Nilghiribergen i n. och
Cardamombergen i s., vid floden Ponani. 44,177
inv. (1901). Katolsk och protestantisk (Basel-)
mission. (J-
F- N.)

Palgrave [på’lgrerv]. 1. Sir Francis P., engelsk
historieskrifvare, f. 1788 i London, d. 1861 i
Hampstead, var son till en rik judisk börsmäklare,
Meyer Cohen, och bar namnet Cohen till 1823, då han
öfvergick till kristendomen och fick tillåtelse
att antaga sin svärmoders släktnamn P. Han blef
1827 advokat, sysslade som sådan förnämligast
med genealogiska tvister och bedref omfattande
antikvariska och genealogiska studier. P. utgaf
åren 1827-37 för arkivkommissionens räkning flera
stora aktsamlingar ("Parliamentary writs", "Rotuli
curise regis" m. fl.), erhöll 1832 knightvärdighet
och var från 1838 till sin död vice riksarkivarie. I
The rise and progress of the eng-lish commonwealth
(2 bd, 1832) gaf han en öfversiktlig framställning
af medeltida engelska statsinstitutioner, och genom
History of the Anglo-saxons (1831; 6:e uppl. 1887)
samt History of Normandy and England (4 bd, 1851-64;
går till 1101) bidrog han kraftigt att popularisera
kännedomen om den äldre engelska medeltidshistorien.

2. Francis Turner P., den föregåendes son, skald och
kritiker, f. 28 sept. 1824 i Great Yarmouth, d. 24
okt. 1897 i London, idkade grundliga studier i Oxford,
var 1855-84 anställd i undervisningsdepartementet och
från 1885 till sin död professor i poesi vid Oxfords
universitet. P. var förtrogen vän till Tennyson
och själf lycklig skald. Bland hans poetiska
skrifter märkas Idylls and songs (1854), Hymns
(1867; 2:a uppl. 1868), Ly-rical poems (1871) och
Amenophis (1892). Genom sina med mycken urskillning
sammanställda och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free