Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1353
Palmengarten-Palmer
1354
äfven utg. i fransk öfvers. på Finska
litteratursällskapets förlag). P. har meddelat bidrag
till "Nordisk familjebok", "Biografinen Nimikirja",
"Hi-storiallinen arkisto", "Atlas öfver Finland"
(texten) och det under utgifning varande finska
konversationslexikonet "Tietosanakirja". Han
var 1888-91 ansvarig utgifvare af tidskriften
"Val-voja". Under en lång följd af år var han ledamot
i Arkeologiska kommissionen (dess ordf. 1902-
11). Från universitetsprofessuren tog han afsked
1911. P. var under landtdagarna 1877-78, 1882 och
1885 medlem af ridderskapet och adeln, där han hörde
till den fennomanska minoriteten, men 1888 bereddes
honom genom universitetets valmän och från 1897 af
Kuopio stifts skollärare plats i prästeståndet, till
hvars verksammaste medlemmar han hörde under alla
de följande ståndsmötena. Äfven tillhörde han de två
första enkam-marlandtdagarna, vid hvilka han var andre
vice-talman. Bland utskott, i hvilka han satt, må
nämnas järnvägs-, bevillnings- och statsutskotten. Han
blef bankfullmäktigsuppleant, bankfullmäktig och
slutligen bankfullmäktiges ordförande, hvilket
uppdrag han fortfarande innehar. 1897 blef han
medlem och sekreterare samt slutligen ordförande
i kommittén för framtida järnvägsbyggnader. Han
har deltagit i grundläggningen och ledningen af
flera af det fennomanska partiet upprätthållna
bildnings- och affärsföretag. - P. har varit en
flitig medarbetare i tidskrifter och tidningar,
"Kir-jallinen Kuukauslehti", "Morgonbladet",
"Finland", "Kyläkirjaston kuvalehti" och "Göteborgs
handels- och sjöfartstidning" samt därjämte författat
ett antal politiska broschyrer. Vanligen skref han på
finska, men vid tillfälle på svenska, t. ex. då han
polemiserade i språkfrågan mot de svensksinnade,
bland hvilkas mest stridbara motståndare han
räknades. I finskspråkiga publikationer meddelade
han ett stort antal populära uppsatser af historiskt
innehåll. 1907-12 utgaf han jämte andra det som
läsning för hvar dag under året uppställda verket
"Oma maa" (Eget land), i sex band, innehållande
artiklar i finska ämnen, bland dem många författade
af honom själf. Ett själf biografiskt utkast ingår i
"Från brytningstider" (1913). lo. 3. M.G.S. 2. E.R.E.
Pa’lmengarten (ty., palmträdgård), trädg. Från
att ursprungligen ha användts som beteckning för
ett växthus eller en komplex af flera sådana,
hufvudsakligen innehållande palmer, har ordet i
Tyskland öfvergått till att användas i ungefär
samma betydelse som det svenska stadsträdgård, i
synnerhet där sådana anläggningar omfatta större
växthus. Mest bekant är Palmengarten i Frankfurt
a. M. med stor vinterträdgård (förbunden med en
restaurationslokal), ett flertal kulturhus med dyrbara
och välskötta samlingar af varm- och kallhusväxter,
rätt betydande park med stora blomsterparterrer
m. m. Dessa anläggningar påbörjades 1869 enligt plan
af H. Siesmayer (se A. Sie-bert, "Der palmengarten
zu Frankfurt a. M."). Liknande anläggningar
finnas i Leipzig, Köln, Stuttgart m. fl. städer.
C. G. D.
Palmenorden [-å’rden], ty. Se P a 1m or den.
Palmer, bot., kallas en högst egendomlig typ af
vedväxter, som utgöra en egen, väl begränsad familj,
Palmce, p a l m f a m i l j e n, af Linné kal-
lade Principes, "växtvärldens furstar", med anledning
af sitt majestätiska utseende och sin utomordentliga
nytta för mänskligheten. Familjen är den enda inom
ser. Principes. Stundom förenas den med Cyclanthacece
till en serie, Palmales. De flesta palmer äro
träd. Några ha buskform, och andra ha klättrande
stammar, t. ex. rotang- (rotting-) palmerna, Calamus,
hvilkas mellanleder äro långsträckta, då däremot den
vanliga palmstammen har mycket korta mellanleder
samt är täckt med bortvissnade bladrester eller
ärr af sådana. Den jämtjocka, högresta, i regel
ogrenade stammen, hvars under groningen af det
enhjärtbladiga fröet utvecklade pålrot snart dör bort
och ersattes af en mängd starka birötter, bär endast
i toppen en krona af väldiga, tättstående blad. Den
egyptiska dhoom- 1. doumpalmen, Hyphcene thebaica,
har grenig stam. Bladen ha i knoppen hela skif-vor,
hvilka sedermera splitsas mer eller mindre djupt,
så att, alltefter nervernas förgrening, de fullt
utvecklade bladen bli antingen fjäderlikt eller
fingerlikt ("solfjäderlikt") delade (se Borassus
med fig.). Blomställningen utgöres af en ofta mycket
stor, grenig kolf, som vanligen är sidoställd, men
undantagsvis, såsom hos sagopalmen, ställd i stammens
topp och sålunda afslutande dess tillväxt, hvarför
sådana palmer dö efter blomningen. Blom-kolfven är
före utsprickningen innesluten i ett ofta vedhårdt
båtformigt bolster. Blommorna äro i regel ytterst
talrika och nästan alltid enkönade (sambyggare eller
tvåbyggare), med 6 oansenliga kalkblad i 2 kransar
samt 6 ståndare och 3 pistiller, som antingen äro
fria eller sammanvuxna. Frukten är bär, nöt eller
stenfrukt, hvars frö vanligen innehåller en stor,
hård (af de tjockväggiga cellerna), t. ex. hos
dadelpalmen, eller köttig, oljerik frö-hvita,
såsom hos kokospalmen. Palmfamiljen indelas i
följande underfamiljer: Coryphoidece med fria
fruktblad och bärfrukt (Phcenix, Chamcerops,
Li-vistona, se dessa ord med fig., Copernicia),
Boras-soidece med trerummigt fruktämne och stenfrukt
(Hyphcene, Borassus, Lodoicea, se d. o. med fig.),
Lepidocaryoidece med nötfrukt, omgifven af ett
pansar af glänsande fjäll (Metroxylon, Calamus,
Raphia, Coelococcus, Mauritia), Ceroxyloidece med bär
eller stenfrukt utan pansar (Ar eng a, se d. o. med
fig., Oreodoxa, Euterpe, Areca, se d. o. med fig.,
Elceis, se d. o. med fig., Attalea, se fig 4 b å
pl. till art. Beklädnadsväxter, Cocos, Ceroxylon),
Phytelephantoidece med hufvudlik honblomställning
och sammansatt nötfrukt (Phytelephas) och Nipoidece
med sammanväxta ståndare och stenfrukt (Nipa). Af
palmerna äro öfver 1,200 arter be-skrifna. De tillhöra
egentligen jordens varmaste trakter och finnas i
synnerhet i Syd-Amerikas tropiska länder. Hos många
arter resa sig stammarna högt öfver de andra trädens
kronor, så att de bilda liksom en skog ofvan den
undre skogen. Endast en art, dvärgpalmen, Chamcerops
humilis, finnes vild i sydligaste Europa. På norra
Afrikas torra slätter bildar denna vanligen busklika
palm nästan ogenomträngliga snår. Norra Afrika är
äfven hemlandet för den bekanta dadelpalmen (se
Phoenix), hvars angenäma frukter, "dadlar", äro ett
så viktigt näringsmedel för folken därstädes. Andra
palmer ha stor, stärkelserik märg och ge s. k. sågo
(se Sagopalm). Somliga lämna fett ur sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
