Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panträtt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1475
Panurginae-Paoli
1476
Dasypoda plumipes, hona (7/4 nät. storl.).
f. 1856, elev af A. Winding, Y. Bendix och Rosen-hoff
i Köpenhamn samt W. Tappert i Berlin, har författat
del I af den stora Illustreret musikhistorie (1905;
2:a delen skrifven af W. Behrend) samt Musikhistorien
i kortjattet jremstilling (1910) och uppsatser om
äldre nordiska musikinstrument. Hon blef 1906 lärare
i musikhistoria vid konservatoriet i Köpenhamn.
1. E. Ebg.
Panurgi’nae, zool., underfamilj af ensamlefvande bin,
med samlingshår på bakbenen. Hit höra tio svenska
arter, fördelade på släktena Dasypoda, Panurgus
och Rhophites med resp. 3, 2 och 5 arter. Störst
(12-18 mm.) äro arterna af Dasypoda, som särskildt
utmärkas af honornas mycket långa, kring bakbenen
yfvigt utstående samlingshår, hvilka gifvit anledning
till benämningen strump-bin. De i jorden graf da bona
utgöras af en hufvud-gång, kring hvilken på olika höjd
äro anordnade af-långa celler, på insidan beklädda
med ett tunt och bräckligt, fernissliknande lager och
provianterade med en något tillplattad pollenkula,
omgifven af en ringa mängd flytande honung.
G- A-z.
Panurgus, zool. Se Panurginse. Panörus, zool.
Se Skäggmessläktet. Panuttaret, finsk myt.
Se Pä n u. Pany^SJS (grek. Uavvaoig, men
äfven Ilavv-aoois), berömd forngrekisk skald från
Halikarnassos på 400-talet f. Kr., samtida och släkt
med historie-skrifvåren Herodotos. Under titeln
Herakleia efterlämnade han en episk dikt i 14 böcker,
hvilken behandlade Heraklessagan. De fragment, som
bevarats, äro utgifna af Tzschirner (1842), af Kin-kel
i "Epicorum graecorum fragmenta", I (1877) samt af
Diibner och Lehrs i "Epici grseci" (1881).
A. M. A.
Panzv vid insektnamn förkortning för G. W. F. P an zer
(se d. o. 2).
Panzacchi [-tsa’kki], Enrico, italiensk författare
och kritiker, f. 1840, d. 1904 i Bologna. P. började
med att studera juridik, men öfvergick till filologi
och estetik, vardt 1867 lärare vid lyceet i Bologna,
1871 professor vid Akademien för de fria konsterna
därstädes, sedermera direktör för samma akademi och
slutade som professor i estetik och konsthistoria
vid universitetet i Bologna. P. var en af Carduccis
vapendragare och rådgifvare och tillhörde särskildt
som kritiker dennes skola. Till sin åskådning
var P. idealist och fiende till deka-denterna
och veristerna. Det hvilade något verkligt djupt
poetiskt öfver hans diktning, som är fylld af vackra
naturstämningar och en stark musikalisk känsla och
ofta närmar sig den äkta folkdiktningstonen. P. var
diktare, novellist, kritiker, talare och tidningsman,
och med sina uppsatser inom det musikaliska området
kämpade han för wagnerismens anammande i Yerdis
hemland. Följande arbeten af honom äro att nämna:
Lyrica, romanze e canzone (1877), Teste quadrc,
saggi critici (1881), Racconti e liriche (1882),
A mezza. macchia (1884), Racconti incredibili e
credibili (1885), Critica spicciola (1886), Nuove
liriche
(1888), I miei racconti (1889), Pocsic (1894), samlade
dikter, N el mondo della musica: impressioni e ricordi
(1895), Saggi critici (1896), Nel campo deir arte,
assaggi di critica (1897), Rime novelle (1898),
Morti e viventi (s. å.), Conferenze e dis-corsi
(s. å.), Vårte nel secolo XIX (1901), Cor sincerum,
nuove liriche (1902). Han försökte sig utan vidare
framgång äfven som dramatiker. Se Croce i "Critica",
bd 4 (1906). H. N.
Panzer. 1. Georg Wolfgang Franz P., tysk bibliograf,
f. 1729, d. 1805 som förste pastor vid S:t
Sebalduskyrkan i Niirnberg, utgaf bl. a. Entwurf
einer vollsländigen geschichte der deut-schen
bibelubersetzung D:r Martin Luthers vom 1517-1581
(1781; 2:a uppl. 1791), Annalen der älteren deutschen
literatur (1788-1805) och An-nales typographici (11
bd, 1793-1803). - 2. Georg Wolfgang Franz P., den
föregåendes son, tysk naturvetenskapsman, f. 1755,
d. 1829, skref ett arbete med titel C. v. Linnés
voll-ständiges pflanzensystem (1782) samt utgaf det
förtjänstfulla illustrerade verket Fauna insectorum
Germanice initia (110 hftn, 1785-98; forts, af
H. Schäffer).
Paola [päåla], kretsstad i italienska prov. Co-senza
(Kalabrien), vid Tyrrhenska hafvet. 5,590
inv. (1901). Handel med vin och sydfrukter. I närheten
föddes stiftaren af minimernas orden Frans från Paola.
(J- F. N.)
Paoli [paåli], korsikansk släkt, utmärkt för sitt
deltagande i de på 1700-talet gjorda försöken
att befria Corsica från främmande herravälde. -
1. Giacinto P., f. 1702, d. 1768, till yrket
ursprungligen läkare, blef 1735 tillika med en
annan be-pröfvad patriot, Giafferi, korsikanernas
general i kampen mot Genua. Efter Teodor von Neuhofs
ankomst till ön (1736) stod han till en början i godt
förstånd med denne, men visade snart, liksom öns andra
ledande män, kallsinnighet mot den till konung valde
främlingen. Vid fransmännens ankomst till Corsica
1739 drefs P. i landsflykt. Han begaf sig till Neapel
och fick där befälet öfver ett regemente utvandrade
korsikaner. - 2. Pasquale P., den föregåendes son,
f. 26 april 1725 på Corsica, d. 5 febr. 1807 i en
by invid London, följde 1739 sin fader till Neapel,
men återvände till det återupptagna frihetskriget och
blef 1755 Corsicas ge-neralissimus, med diktatorisk
regeringsmyndighet. Han fyllde sitt uppdrag på
ett synnerligen förtjänstfullt sätt, icke minst
vidkommande landets inre angelägenheter (se Corsica,
sp. 761), men måste 1769 rymma fältet för franska
trupper, sedan Genua åt Ludvig XV sålt sin rätt till
ön. Från England, dit han flytt, återkom han 1790
till Corsica, när franska nationalförsamlingen tillät
alla landsflyktiga frihetsvänner återvända. Själf
republikanskt sinnad, mottog han chefskapet för
nationalgardet och förvaltningen på ön, som då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
