- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1477-1478

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panträtt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1477

Paoii-Papaver

1478

var ett franskt departement. Emellertid intogs han
snart af motvilja mot revolutionens växande våldsamhet
och lyckades 1793, i spetsen för de nationellt sinnade
och med engelsk hjälp, triumfera öfver det af familjen
Bonaparte ledda franska partiet. Kort därpå måste
dock Corsica underkasta sig engelske konungen (1794),
och P. själf begaf sig i okt. 1796 till England, där
han sedan stannade, medan hans fäderneö åter gled
öfver i Frankrikes händer. - Jfr skrifter om P. af
Ar-righi (1843), Klose (1855), Bartoli (2 uppl. 1891)
och Lenciza (1890). Letter e di P. P. äro utgifna i
"Archivio storico italiano" af Tommaseo och Livi.

Paoli [päåli], Betty, pseudonym för tyska
författarinnan B. E. G l ii c k.

Paoli [päåli], Ges a re, italiensk historiker
och arkivman, f. 10 nov. 1840 i Florens, d. där 20
jan. 1902, blef arkivarie i Siena 1865 och i Florens
1870 samt professor i historiska h j alp vetenskaper
vid där varande högskola. P. skref flera afhandlingar
i florentinsk historia samt Programmet sco-lastico
di paleografia latina e di diplomatica (2:a uppl.,
3 bd, 1888-1900; tysk öfv. af K. Loh-meyer, 3 bd,
1895-1900). Han var sedan 1888 utgifvare af "Archivio
storico italiano" (bibliografi i nämnda tidskr.,
bd 29, 1902).

Paolo [paålå], ett silfvermynt i den forna
Kyrkostaten, = 1/io scudo = 10 bajocchi = 36 öre.

Paolp della Croce [päålå de’lla kråtje]. Se
Passionisternas orden.

Paolo Veronese [päålå verånese]. Se Vero-n e se.

Paongan tah (Porslinstornet). Se Nan-king, sp. 420,
och Byggnadskonsten, pl. III.

Päpa, lat. (grek. pappas), "fader", "påfve",
var i den äldre grekiska kyrkan titel för högre
präster, särskildt för patriarken af Alexandria. I
västerländska kyrkan tillades den sedan 400-talet
företrädesvis biskopen af Eom. Dock förblef den en
allmän hederstitel för biskopar, tills Gregorius
VII 1075 gjorde den till uteslutande benämning för
romerske biskopen som katolska kyrkans öfver-hufvud.

Påpa [pä’pa], stad i ungerska komitatet Vesz-prém,
vid järnvägen mellan Kaab och Steinaman-ger. 17,426
inv. (1900). Staden har ett stort slott,
tillhörigt familjen Esterhåzy, ett katolskt och
ett reformert gymnasium, en juridisk skola och
tre kloster. Tillverkning af papper, lergods och
väfnader. Vinodling.

Papäbilis, nlat., en kardinal, som anses tillräckligt
förtjänt för att komma i fråga vid påfve-val. På
it. kallas dessa kardinaler p a p a b i l i.

Papagena, astron., en af småplaneterna.

Papagéno och Papagena, en manlig och en kvinnlig
personage i Mozarts opera "Trollflöjten", ett slags
sorglösa naturmänniskor med fågelfjädrar på kroppen.

Papain. kem. Se Papayotin.

Papäl (se Papa),_påflig.

Papali’sm, Papälsystem, inom katolska kyrkan teorien
om påfvens absoluta maktfullkomlighet i motsats till
episkopalism (se d. o.).

Papa’ntla, by i mexikanska staten Vera Cruz, omkr. 30
km. från kusten, berömd för sitt i närheten belägna
tempel (teocalli), en af huggen por-

fyr uppförd pyramid af 17 m. höjd och 25 m. bas,
prydd med märkliga skulpturer.

Paparrigo^ulos (Paparrhegopoulos), Konstantin, grekisk
historiker, f. 1815 i Kon-stantinopel, d. 1891 i Aten,
var professor vid universitetet där och författade
bl. a. en utförlig, för senare skeden, ej minst den
bysantinska perioden, viktig grekiska folkets historia
(1852-74), i utdrag utgifven på franska, Histoire de
la civilisation hellénique 0.878).

Papa Stöur [pä’po stö;9], en af Shetlandsöarna.

Papät (jfr Papa), nlat., påfvedöme.

Papaver L., Vallmo, bot., farm., ett släkte af
medelstora, undantagsvis högväxta örter, bildande
typen för en egen familj, Papaveracece. Blomfodret
består af 2, vid blommans utveckling
affallande blad. Kronbladen äro 4, i knoppen
hopskrynklade. Frukten är en klubblik-klotformig
kapsel, märket oskaftadt, strålstrimmigt, sköldlikt
utbredt öfver kapselns öfre yta. Frukten är enrum-mig,
men skenbart delad i många rum genom från ytterväggen
inskjutande fröfästen, hvilka bilda ofullständiga
mellanväggar. De många små fröna utsläppas genom hål,
täckta med klaffar, som öppna sig under märkets
utskjutande små flikar. Papa-verarterna hysa en
hvit mjölksaft i alla örtartade delar. Bladen
äro spiralställda, parflikiga. Blommorna sitta
ensamma på långa skaft. Af de 3 svenska arterna
förekommer P. dubium, råg-vallmo, mindre sällsynt
på åkrar och grusbackar. P. argemone är mera
sällsynt. P. radicatum,, fjällvallmo, som har gula
blommor, förekommer endast i Torne lappmark. P. Rhceas
är, lik-

Vanliga trädgårdsvallmon (Papaver somnijerum) med
blomma och frukt.

som P. somnijerum, här och där förvildad; dess
kronblad ha flerstädes medicinsk användning. Den
sistnämnda arten, vanliga trädgårdsvallmo n (se fig.),
hvaraf många former med enkla eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free