- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1483-1484

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papeete ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1483

Papegojor

1484

att deras kött, ehuru hårdt och segt, fortares,
att deras vackra fjädrar anyändas som prydnader och
att de ofta hållas i fångenskap, vid hvilken de lätt
vänja sig. Sedan urminnes tider ha papegojor hållits
tama. För européerna blefvo de bekanta vid Alexander
den stores fälttåg till Indien, och längre fram
kommo dessa fåglar till Rom, där de skattades högt
(priset på en talande papegoja öfversteg värdet af en
slaf). Yid Amerikas upptäckt anträffade spanjorerna
tama papegojor, och fortfarande äro sådana vanliga
hos de sydamerikanske infödingarna. "Anmärkningsvärd
är", säger Schom-burgk, "tama papegojors och apors
förkärlek för barn. Jag har sällan sett en krets
lekande indianbarn, till hvilken icke apor och
papegojor sällat sig." - I fångenskap vänja sig
papegojorna snart vid människans näringsämnen,
ja äfven vid hennes drycker. Som lämplig föda för
de större arterna nämner Brehm hampfrö, kokt ris,
hafre, majs, sallat, kål och frukt, för de mindre
hirg, kanarie-frö, sallat och blad. Genom umgänge
med människor civiliseras papegojan på samma sätt som
hunden. Men skall den bli behaglig och göra framsteg,
måste den regelbundet undervisas och behandlas med
mildt allvar. I början måste den hållas instängd i ett
trängre rum och bör ej få större frihet, förrän dess
uppfostran är fullbordad. Flera arter fortplanta sig
också utan större svårighet i det tama tillståndet. På
senare tiden har man flera gånger i Storbritannien
(1887 äfven i Skåne) sett papegojor häcka i det
fria. - Sundevall indelar papegojorna i egentliga
och rakkäkade.

A) Öe egentliga papegojorna utmärkas genom hög,
uppsvälld, bukig, framtill plattad underkäk, hvars
uppåtriktade spets är bred, tvärt afskuren och försedd
med inskärning nära främre ändan. Denna afdelning
kan fördelas på fem underfamiljer. - a) K a k a d u
o r n a ha synnerligen stark näbb, vanligen mera hög
än lång, starka inskärningar i käkkanterna, vanligen
kort, stark och lodrätt nedåtriktad öfverkäksspets
samt nästan alltid fjädertofs på hufvudet (jfr fig. 17
på färgpl. A u-stralisk fauna). Dessa fåglar äro
hemma från Filippinerna till Tasmanien, från Timor och
Flores till Salomonsöarna. Af familjens alla medlemmar
äro kakaduorna de älskvärdaste, bäst be-gåfvade och
läraktigaste samt lämpa sig förträffligt att tämja. Af
dithörande arter må nämnas följande. In k a-k ak a
du an, "jackul", Camptolo-phus leadbeateri (fig. 1),
hvit, delvis rosenfärgad, under vingarna laxröd,
samt med röd, gulfläckig och hvit hufvudtofs, hemma
i Australiens sydvästra del. - A rar a-k ak a du an,
Microglossus aterrimus (fig. 2), eger större näbb
än alla andra papegojor och kan begagna sin långa,
utsträckbara, i spetsen liksom af ett svart pansar
betäckta tunga som sked vid födans upphämtande. Den
är djupt svart, med grönaktig anstrykning, samt hemma
i nordligaste Australien och åtskilliga norr därom
belägna små-öar. - Dvärgkakaduan, Nasiterna pyg-mcea,
är ungefär af våra siskors storlek, hufvudsakligen
gräsgrön samt hemma på Nya Guinea och kringliggande
öar. - Korellan, kakodillen, viggstjärtpapegojan,
Callipsitta-cus Novce Hollandice, äfven kallad nymf
(afbildad i fig. 6 på färgpl. Australisk fauna),
har de båda mellersta stjärtpennorna förlängda samt

är oliv-gråbrun, med gula ställen på hufvudet och
saffransröd fläck vid örat. Arten är hemma i det inre
Australien. - 6) De k o r t-stjärtade papegojorna
ha kort, på sin höjd medellång, tvärt afskuren eller
svagt afrun-dad stjärt och sakna tofs. De äro hemma i
alla världsdelar utom Europa. - J a k o n, Psittacus
erithacus (fig. 3), är askgrå, med scharlakansröd
stjärt, samt finnes i mellersta Afrika v. om de
stora sjöarna. Arten hör till de mest omtyckta
kam-rnarfåglarna, hvarför också dessa fåglar i stor
mängd föras i handeln af infödingarna och säljas
till de europeiske köpmännen vid kusten. En mängd
tilltalande berättelser finnes om tama individer af
denna art. - Dvärgpapegojorna, Psittacula, höra till
underfamiljens vackraste medlemmar och äro omtalade
för den ömhet, som makarna visa hvarandra inbördes. De
äro utbredda i de fyra förut nämnda världsdelarna
och af obetydlig storlek, växlande mellan sparfvens
och starens. En art af detta släkte, rosenpapegojan,
P. roseicollis (fig. 4), som är gräsgrön, med vissa
delar af hufvudet och halsen blekt rosenröda, tjänar
i södra Afrikas vattenfattiga trakter som vägvisare
för den törstige resanden, om han iakttar, då den
åtminstone en gång dagligen i små skaror beger sig
till vattensamlingar. - c) De l å n g-stjärtade
papegojorna sakna likaledes tofs på hufvudet och
ha synnerligen korta tarser samt igenkännas med
lätthet på sin långa, kilfor-miga eller graderade
stjärt. Nästan hälften af familjens alla arter hör
till denna underfamilj, som är utbredd i de fyra
ofvan nämnda världsdelarna, talrikast i Syd-Amerika,
Australien och på Stilla hafvets öar. Araraerna,
Sittace (fig. 5), skilja sig från alla andra papegojor
genom den mycket starka och utomordentligt stora, från
sidorna mycket sammantryckta, ofvantill starkt krökta,
med stor, öfverhängande hake försedda näbben och de
nakna fläckarna frampå hufvudet. Arterna af detta
släkte kunna åstadkomma ett ännu mera bedöfvande
larm än andra papegojor, och makarnas inbördes
till-gifvenhet är mera utpräglad än hos alla andra
inom familjen (se vidare Ära). - Karolina-perikitten
1. Karolina-papegojan, Conurus carolinensis, är den
enda i Nord-Amerika förekommande arten och har fått
sitt namn efter en del af sitt utbredningsområde. Den
är mörkt gräsgrön, undertill gulaktigare, på skuldror,
vingar och delvis på hufvudet orangerödaktig. Den är
ovanligt sällskaplig och låter ej ens af upprepade
skott förmå sig att öfverge sårade kamrater. Nätterna
tillbringa dessa papegojor i trädhål, där ofta tjogtal
med klorna och näbben hänga sig fast vid väggarna. -
Ädelpapegojorna, Palce-orrm, bebo hufvudsakligen södra
Asien. Vingarna äro långa och spetsiga, stjärten
starkt graderad. Bladgrönt är den härskande färgen
hos fjäderdräkten. Af Alexander den stores fältherre
Onesikritos fördes halsbandpapegojan, P. torquatus,
till Grekland. Den igenkännes på ett rosenrödt band på
halsen, en svart strimma på strupen samt en himmelsblå
fläck på halsens sidor och kinden. Denna art föredrar
odlade trakter och söker således rent af människans
sällskap. - d) De r o s e 11 a-lika papegojorna ha
lång, starkt graderad stjärt, längre och spensligare
tarser, ledigare ro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:29:20 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free