Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papyrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Papyrus
10
ren har de alexandrinske filologernas boktekniska
program verkat bestämmande; det blef bruk,
att författarna begränsade sina verk inom
den ram normalrullen föreskref eller själfva
disponerade dem i skilda böcker med inom sig
slutet sammanhang. Äfven under hellenistisk,
romersk och bysantinsk tid fortfor fabrikationen
af papyrus att vara inskränkt i hufvudsak
till Egypten. Den antika traditionen förmäler
t. ex., att, när Ptolemaierna af konkurrensskäl
förbjödo utförsel af papyrer till Pergamon och
dess bibliotek, man där måste tillgripa den
utvägen att göra böcker af skinn. Papyrus
från annat håll än Egypten synes ej ha
kunnat anskaffas. Det är ju gifvet, att den
egyptiska fabrikationen hade svårt att fylla
Medelhafsvärldens behof. Under kejsar Tiberius
blef pappersbristen så stor, att senaten måste
taga fördelningen om hand. Papyrustillverkningen
öfvergick till ett kronoregal, som inbringade
kejsarna stora inkomster. Under dessa tider af
brist på skrifmaterial är det, som pergamentet
och därmed vår boktyp i större utsträckning
uppträda vid sidan af papyrusrullen. Till en
början var pergamentet användt endast som en
nödfallsutväg, till billighetsupplagor och af
dem, som ej hade tillgång på papyrus. Äfven för
bref ansågs skinn länge som ett knappt tillåtligt
material. Ännu Augustinus ursäktar sig i ett
bref, emedan han i brist på papyrus måst använda
skina. -. De bysantinske kejsarna behöllo
papyrusfabrikationen. Bevarade papyrer från
denna tid visa på första bladet en påteckning
af myndigheterna. Namnet "Muhammed" ersätter
på papyrerna från arabisk tid den bysantinska
påteckningen och bevisar, att de nye härskarna
liksom sina företrädare gjort sig inkomster af
papyrustillverkningen. - Först under 900-talet
e. Kr. utdör papyrusfabrikationen i Egypten, och
pergamentet jämte papperet i dess äldsta form
vinner öfverhand. Huru fast fot det egyptiska
fabrikatet vunnit i Europa, synes bäst däraf
att, då nu fabrikationen utdog i Egypten,
den öfverfördes till Västerlandet. Det är vid
denna tid, som papyrusväxten inplanterades på
Sicilien. I det påfliga arkivet användes papyrus
ännu på 1000-talet. Efter denna tid ersattes det
gamla, högt ansedda skrifmaterialet och därmed
bokrullen efterhand af papper, pergament och vår
bokform. - I nuvarande tid tillverkas papyrer
i Syrakusa för försäljning åt turister. Ofta
har föreslagits att statligt monopolisera och
återupplifva papyrusfabrikationen för att bereda
ett material för sedlar o. d., som ej lätt skulle
kunna efterapas. - I den grekisk-romerska världen
hade papyrusfabrikaten användning åtminstone
i 1,400 år. Dock har i medeltida boksamlingar
blott ett fåtal papyrusmanuskript bevarats till
vår tid, och i europeisk jord ha papyrusfynd
gjorts endast på en plats, medan skilda orter i
Egypten återbördat tusental. Egypten har erbjudit
skydd för de bräckliga, för fukt ömtåliga
bladen, såsom intet europeiskt land kunnat,
genom sitt torra klimat och sin mjuka sand. I
Europa fortlefde vidare den antika kulturen
; de gamla rullarna nöttes ut och ersattes
med pergamentböcker. I Egypten åter utdog
den grekiskromerska odlingen under arabernas
välde. Böckerna lades å sido, vare sig de voro
utslitna eller ej, och ökensanden öfvertäckte
städernas skräphögar och ofta hela samhällen.
Den enda europeiska fyndorten for papyrer
är Herculaneum. 1752 gjordes det första
fyndet, och hittills ha sammanlagdt 1,700
rullar hittats där. De tolkade papyrerna äro
utgifna i samlingen "Volumina Herculanensia"
(hittills 22 bd). Detta är emellertid ett
fåtal i jämförelse med de massor, som till
nutiden bevarats af den egyptiska ökensanden. I
trakterna s. om Nildeltat ha de stora fynden
gjorts. I många fall har man i instörtade hus
återfunnit samlingar af dokument och böcker,
som de forntida egarna efterlämnat. Ännu större
fynd ha gjorts i städernas afskrädeshögar,
dit man utkastat gamla böcker, papper af alla
slag och, som det vill synas, hela afdelningar
af arkiv. Under inflytande af fuktigheten från
Nilen ha de undre lagren i dessa skräphögar
förmultnat. Däraf förklaras, att papyrer
från senare, romersk och hellenistisk,
tid bilda det öfvervägande flertalet af de
återfunna dokumenten. Andra fyndorter af
stor betydelse utgöra begrafningsplatserna;
under århundradena närmast före vår tideräkning
brukade man omsluta mumierna med ett kartonnage,
förfärdigadt af gamla papyrer och ofta af ända
till 10 blads tjocklek. Utsidan öfverdrogs
med stuck och målades. Dessa mumiefodral har
man i vår tid upplöst och sålunda frigjort de
använda papyrerna. - 1778 gjordes det första
egyptiska papyrusfyndet. Under de därefter
följande 100 åren gjordes enstaka fynd i skilda
delar af Egypten, i Memfis och trakten däraf,
i Thebais och ända nere i Elefantine. Till
dessa tidiga fynd hör den bekanta papyrus
holmiensis (utg. 1913), en papyruskodex
från tiden efter år 300 e. Kr. med recept
på silfver, stenar och purpur, som 1832 kom
i Vitt. hist. o. ant. akad :s i Stockholm
ego. 1877 började de stora upptäckterna. Under
gräfning efter förmultnade skräphögar, som
användas till gödning, påträffade fellaher i
Arsinoe (i Fajum, s. om Memfis) flera tusental
texter. Liknande fynd gjordes kort därefter
i närbelägna städer. Det var offentliga och
enskilda dokument af alla slag, som genom dessa
planlösa gräfningar kommo i dagen och spredos
till olika europeiska institutioner. Ett ifrigt
gräfningsarbete från infödingarnas sida vidtog
nu och bragte i dagen såväl urkunder i stort tal
som betydelsefulla litterära papyrer. Sökandet
bedrefs dock osystematiskt, och mycket har utan
tvifvel förstörts därvid, hvarjämte papyrerna
styckades för större vinnings skull o. s. v. -
Vintern 1889-90 gräfde för första gången en
europeisk vetenskapsman, engelsmannen Flinders
Petrie, i större skala efter papyrer. Hans
gräfningar egde rum i Gurob, och genom
fynden af mumiekartonnage, som då metodiskt
tillvaratogos, vunno begrafningsplatserna sin
ryktbarhet som fyndorter. 1895-96 äro märkesår
i papyrusforskningens historia. Då började de
systematiska utgräfningar, som bekostas af Egypt
exploration fund och hvarje vinter sedan dess egt
ruin under ledning af engelska vetenskapsmän,
bland hvilka Grenfell och Hunt äro mest
bekanta. - Vintern 1896-97 påbörjade Grenfell och
Hunt utgräfningen af Oxyrhynchos, det företag,
som hittills gett de rikaste resultaten af alla
gräfningar i egyptisk jord (se publikationen
"The Oxyrhynchos papyri"). Bland de mest bekanta
gräfningarna må vidare nämnas de i Tebtunis,
där samma forskare påträffade en begrafnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
