- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
313-314

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pedalaceæ - Pedalflygel - Pedalharpa. Se Harpa - Pedalkoppel - Pedant - Pedanteri. Se Pedant - Pedata. Se Tagghudingar - Pedatrofi. Se Atrofi - Pedell - Peder, S:t. Se Peter, S:t - Peder Andersson Swart - Pederast - Pederasti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

viktigaste hithörande arten är oljeväxten
Sesamum indicum (se Sesamum).
O. T. S. (G. L-m.)

Pedalflygel, mus., flygel, under hvars
fötter är ställd en låda, som innehåller en
pedalklaviatur (se Pedal) jämte tillhörande
särskild strängbesättning (kontra-C - d)
och med starkt läderklädda hammare Spelöfning
på pedalflygeln kan tjäna som förskola till
orgelspelet. E. F-t.

Pedalharpa, mus. Se Harpa.

Pedalkoppel, mus. (se Koppel 3 och
Pedal 1), i orgeln anbragt koppel, som verkar
antingen så, att det förenar pedalen med
en manuals lägsta toner unisont, eller
(mera sällan) så, att en pedaltangent
drar med sig sin öfveroktav i pedalen.
E. F-t.

Pedant (it. pedante, möjligen af
grek. paidevein, undervisa barn), skolfux;
bokmal; bokstafsträl; lärd narr; person, som
lägger en löjligt stor vikt vid småsaker. -
Pedanteri l. pedantism, skolfuxeri;
bokstafsdyrkan; för långt drifven noggrannhet
och stränghet i afseende på detaljer. -
Pedantisk, som vittnar om pedanteri ;
som stelt och ängsligt hänger fast vid former;
småaktigt noggrann.

Pedanteri. Se Pedant.

Pedata, zool. Se Tagghudingar.

Pedatrofi (af grek. pais, barn). Se
Atrofi.

Pedell (ty., mlat. pedellus, bidellus,
af fnhty. bital, pital, "den som inbjuder,
kallar"), rättstjänare ; konsistorievaktmästare;
universitetsvaktmästare (jfr Kursor); katolsk kyrkovaktare.
- Vid Uppsala universitet tjänstgjorde förr 2 pedeller,
hvilkas åligganden, angifna i stadgarna af 1626,
liknade kursorns. Pedellerna skulle turvis
dagligen på f. m. inställa sig hos rektor,
vid alla offentliga akter uppvakta honom och
bära universitetets silfverspiror, vaka öfver
arresten och dagligen aflämna dess nycklar till
rektor, föra bok öfver studenternas namn och
bostäder samt biträda vid kommunitetet. Pedellen
bar en rikt silfverstickad, blå och gul
ämbetsdräkt och en trästaf med försilfrad knapp
(kursorns dräkt åter var guldstickad).

Peder, S:t. Se Peter, S:t.

Peder Andersson Swart (latiniseradt Petrus
Andreas Niger
), kapellan vid konung Gustaf I:s
hof, blef biskop i Västerås 1556 och dog där
1562. Om hans kyrkliga verksamhet är så godt
som ingenting kändt. En herr Peder Andersson
omnämnes i början af 1540-talet som upptagande
räkenskaper öfver prebende- och kyrkotionde i
Västerås’ stift, men det är osäkert, om denne
är identisk med P. Vid riksdagen i Stockholm
1560 namnes Petrus Andreæ i Västerås bland
biskopar och ordinarier, som å prästerskapets
vägnar utfärdat försäkringen till konungen,
men i förhandlingarna framträdde han icke. Hans
namn är egentligen bevaradt genom de skrifter,
som föreligga af hans hand. Äldst bland dessa
är det Gensvar mot den danska rimkrönikan, som
utgafs 1558; man vet, att detta gensvar blifvit
uppsatt af P. på Gustaf I:s anmodan och efter
allt att döma under hans ögon. Arbetet utgafs på
så sätt, att först aftrycktes den danska krönikan
och därefter bifogades i samma volym gensvaret;
den gemensamma titeln på det hela är: Någer
stycker aff Then Danske Cröneke. Teslikest the
swenskes rätfärdelege och oumgängelige genswar
,
och framför gensvaret står som särskild
rubrik Een liten Cröneke och skemtigh för
the Danske, dock ganska alffwarligh ynkeligh
och gruffweligh för the swenske
. Vid konung
Gustafs begrafning höll P. en predikan,
som utgafs 1620 (Ährapredikning öffwer then
fordom stormechtigaste... Furstes och Herres
H. Göstafs... Christelige Lijk
, utgifven
af Sylvester Johannes Phrygius). Slutligen
skref P. en Krönika om konung Gustaf I; att
denna krönika härrör från honom, har dock
först i senare tid blifvit klargjordt, liksom
krönikan själf ej blef tryckt förr än 1870
(af G. E. Klemming; ånyo utg. af N. Edén
1912). En uppgift, att P. skulle ha författat
äfven en krönika öfver Västerås stifts biskopar,
är däremot numera bevisad vara oriktig; denna
biskopslängd torde vara en senare kompilation.

P:s begrafningspredikan öfver Gustaf I
innehåller några få uppgifter till konungens
biografi - hvilka också ingå i krönikan -, men
utgör i hufvudsak en panegyrik i tidens stil,
dock uppburen af en omisskännelig personlig
värme. Gensvaret mot den danska rimkrönikan
är litterärt underhaltigt och historiskt utan
värde; det har uteslutande karaktären af en
förbittrad stridsskrift. P:s hufvudarbete är
krönikan. Den går endast till 1534 och omfattar
alltså endast första delen af konung Gustafs
regering; af någon anledning har författaren
fått afbryta sitt arbete. När det skrifvits,
är ej fullt klart, men åtskilligt talar för, att
detta skett efter konungens död. Sin åskådning af
de händelser han skildrar har P. säkerligen fått
från konungen själf och hans närmaste omgifning,
och äfven vissa fakta, som i krönikan meddelas,
kunna härröra från konungen, men direkt
inspirerad af denne är krönikan säkerligen
icke. Den tycks vara utarbetad på grundval af
ett först uppsatt kronologiskt schema öfver de
viktigaste händelserna under hvarje år; själfva
berättelsen grundar sig uppenbarligen på hvad
författaren personligen inhämtat af personer,
som deltagit i händelserna eller stått dem nära,
hvaremot knappast några statsakter eller andra
skriftliga källor blifvit anlitade. P. återger
alltså den tradition, som bildat sig om Gustaf
I:s ungdom, om befrielsekriget - som behandlas
jämförelsevis utförligt - och det första
årtiondet af hans regering; hans berättelse har
också traditionens osäkerhet i många punkter, men
den synes vara skrifven utan annan färgläggning
än den, som följt af författarens uppenbara
personliga beundran för konungen. Stilen är
enkel och osmyckad, men frisk och naturlig
samt mångenstädes späckad med ordstäf och
andra vändningar från det lefvande språket.
N. E-n.

Pedera’st (se Pederasti), "gosseälskare",
åt pederasti hemfallen mansperson.

Pederasti (grek. paiderasti’a, "gossekärlek"),
Grekisk kärlek, det under forntiden såväl i
Orienten som i den grekisk-romerska världen
allmänt spridda bruket att mellan vuxna män å
ena sidan och gossar eller ynglingar å den andra
rådde ett intimt kärleksförhållande, hvilket ofta
öfvergick till naturvidrig otukt. Det spåras ej
i de homeriska sångerna, men redan vid början
af den historiska tiden synes dess spridning ha
varit allmän. Af grekerna fördes denna last till
Rom, där den, i synnerhet under kejsartiden,
grep vidt omkring sig. Pederastien uppträdde
för öfrigt i många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free