- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
365-366

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelham. 1. Thomas Pelham-Holles - Pelham. 2. Henry P. - Pelham. 3. Thomas P. - Pelham - Pelham-Clinton. Se Clinton, sp. 444 - Pelham-Holles. Se Pelham 1 - Pelhamstång. Se Betsel, fig. 5 - Pe-lian-kiao - Pelias, grek. myt. Se Argonauterna - Pelias, zool. Se Huggormarna, sp. 1245 - Peliden - Peligner - Pelikanfåglar - Pelikansläktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

365

Pelham-Pelikansläktet

366

systerson till John Holles, hertig af
Newcastle-upon-Tyne, som hvars adopterade
arftagare han 1711 till släktnamnet P. lade
namnet Holles. Trogen släktens whigtraditioner,
verkade P., som blifvit en af Englands rikaste
jorddrottar, för den hannoverska tronföljdens
befästande och upphöjdes af Georg I 1714 till
earl af Clare och 1715, som belöning för
uppsättandet af trupper mot pretendenten, till
hertig af Newcastle-upon-Tyne. Han bar
förut (sedan 1712) titeln baron P. Han inträdde
1724 i Walpoles ministär som statssekreterare
och var länge endast ett redskap och ett
eko åt Walpole, men började 1737 närma sig
dennes motståndare. Sin statssekreterarplats
behöll han äfven under Wilmington och under sin
broder Henry P. (se P. 2), som 1743 blef förste
skattkammarlord i den ministär, hvars verklige
chef först var lord Carteret, men som efter
dennes undanträngande (nov. 1744) småningom
alltmer kom att behärskas af bröderna P. Efter
broderns död 1754 blef P. själf premiärminister,
men nödgades i nov. 1756 afgå under intrycket
af allmänhetens harm öfver förlusten af Minorca
till fransmännen; han erhöll då titeln hertig
af Newcastle-under-Lyme. Redan i juli
1757 blef han ånyo som förste skattkammarlord
kabinettets nominelle chef (Pitt d. ä. var den
verklige), men i maj 1762 undanträngdes han af
lord Bute. Han var sedermera sigillbevarare
i Rockinghams kabinett (juli 1765-aug. 1766)
och ifrade därunder för upphäfvande af den
för de nordamerikanske kolonisterna förhatliga
stämpelskatten. P. förlöjligades ofta (bl. a. af
Horace Walpole) för sitt nervösa och viktiga
sätt att uppträda; han var emellertid skicklig
parlamentstaktiker och ytterst arbetsam som
ämbetsman. Han dog barnlös, och den senare
af hans båda hertigtitlar öfvergick jämte
godsen till hans systerson, broderns mag,
H. F. Pelham-Clinton (se Clinton, sp. 444).

2. Henry P., den föregåendes broder, statsman,
f. 1696, d. 6 mars 1754 i London, blef 1717
medlem af underhuset och 1721 genom Walpoles
inflytande skattkammarlord samt var 1724-30
krigsminister. Han utbytte 1730 denna post mot
den mera inbringande som generalkrigskommissarie
("paymaster of the forces"), som han innehade
till 1743, då han efter lord Wilmington blef
premiärminister och samtidigt skattkammarkansler
(detta ämbete utbytte han 1751 mot lordpresident-

sysslan). P. hade tidigare flera gånger medlat
mellan sin broder och Walpole och lyckades
nu genom sin fogliga läggning till sin död
sammanhålla de rätt stridiga elementen inom
kabinettet. Han var synnerligen benägen för
fredlig utrikespolitik och hade stor andel
i tillkomsten af freden i Aachen 1748. Någon
lysande begåfning hade han ej, men egde naturligt
godt omdöme och stor parlamentsvana.

3. Thomas P., earl af Chichester, son
till de föregåendes kusin, Thomas P. (f. 1728,
sedan 1801 earl af Chichester, d. 1805),
politiker, f. 28 apr. 1756, d. 4 juli 1826,
blef 1780 medlem af underhuset, där han slöt
sig till Fox och Rockingham, var apr. 1782-
apr. 1783 medlem af den senares ministär och
därefter sekreterare för Irland i Portlands
ministär och från 1795 äfven under Pitt d. y.,
men drog sig till följd af ohälsa tillbaka
1798, omedelbart före irländska upprorets
utbrott. 1801 blef han (som baron Pelham)
medlem af öfverhuset, tillhörde 1801-04 ånyo
kabinettet (till juli 1803 som inrikesminister),
arf de 1805 faderns earltitel och var från 1807
generalpostmästare. P var som politiker moderat
och åtnjöt i hög grad Georg III:s förtroende.
1-3. V. S-g.

Pelham [pe’lem], roman af Bulwer-Lytton.

Pelham-Clinton [pe’lom kli’ntn]. Se Clinton,
sp. 444.

Pelham-Holles [pe’lem hå’lis]. Se Pelham 1.

Pelhamstäng. Se Betsel, fig. 5.

Pe-lian-kiao ("hvita vattenliljan"), hemligt
sällskap. Se Kina, sp. 63.

Peli’as, grek. myt. Se </sp>Argonauterna</sp>.

Pelias, zool. Se Huggormarna, sp.
1245.

Peliden (grek. Pelei’des), "Peleussonen". Se
Akilles.

Peli’gner (lat. peli’gni), folkstam i det
forna Italien, hvilken innehade en landsträcka
n. om samniterna och (delvis) om frentanerna
samt i s. v. stötte intill marserna och
i n. till marrucinerna. Deras städer voro
Corfinium och Sulmo (Ovidius’ födelseort) samt
hamnstaden Aternum, hvilken de egde gemensamt
med vestinerna och marrucinerna. Efter
tapper strid mot romarna blefvo de, liksom
grannfolken, upptagna till deras bundsförvanter.
R. Tdh.

Pelikanfåglar, Pelecanidæ, zool., bilda
en familj inom ordn. Ciconiiformes och
underordn. Steganopodes. Näbben är lång, rak,
i spetsen försedd med en hake; mellan underkäkens
bägge grenar finnes en uttänjbar säck. Hufvudet
i förhållande till näbben litet, med strupen och
ögontrakten nakna. Halsen är lång, benen korta,
stjärten kort och afrundad. Till familjen räknas
endast ett släkte, pelikansläktet (se d. o.).
G. G.

Pelikansläktet, Pelecanus, zool., hör till
familjen pelikanfåglar (se d. o.). Näsborrarna
äro ytterst små och belägna vid näbbroten i en
djup fåra. Vingarna äro mycket stora, tämligen
spetsiga, med mycket lång underarm och 2:a-4:e
pennorna längst; armpennorna äro nästan lika
med handpennorna i längd. Stjärten är afrundad
och består af 20-24 pennor. Benen ligga närmare
kroppens midt. Det mest utmärkande kännetecknet
för detta släkte hämtas dock från näbben, som så
att säga består af en säck med tillslutande lock
och hvartill motstycke ej finns hos andra fåglar.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free