- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
377-378

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelloux, Luigi - Pells ekvation, mat. Se Pell, John - Pellworm. Se Pelworm - Pelly - Pelobates, Pelobatidæ, zool. Se Amfibier, sp. 834 - Pelopidas - Pelopider, grek. myt. Se Pelops - Pelopium - Pelopoeus, zool. Se Rofsteklar - Peloponnesiska kriget. Se Grekland, sp. 241 - Peloponnes - Pelops - Peloria - Pelorisk, bot. Se Peloria - Pelorus - Pelotas - Pelott - Pelouze, Théophile Jules

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

377 Pells ekvation–Pelouze 378

kämpande af den revolutionära jäsningen i södra
Italien. Eadikaler och socialister motsatte sig
envist, bl. a. genom obstruktion, regeringens
lagförslag om förenings-, församlings- och
tryckfriheten, hvilka då provisoriskt utfärdades
genom kungliga dekret (juni 1899). Valen
1900 försvagade P:s ställning i parlamentet,
och i juni s. å. lämnade han plats för en
moderat-liberal ministär Saracco
(jfr Italien, sp. 1061-62). (V. S-g.)

Pells ekvation, mat. Se Pell, John.

Pellworm. Se Pelworm.

Pelly [pe′li], källflod till Jukon (se d. o.).

Pelobates, Pelobātidæ, zool. Se Amfibier,
sp. 834.

Pelopidas (grek. Πελοπιδας, lat. Pelopīdas),
forngrekisk krigare och statsman från Tebe i
Beo-tien, vän och medhjälpare åt Epameinondas
(se d. o.)- Då hans fädernestad förtrycktes af
ett oligarkiskt parti, sora understöddes af
spartanerna, flydde P. och ungefär 400 andra
fosterlandsvänner till Aten, hvarifrån de i
hemlighet underhöllo förbindelse med sina
hemmavarande vänner. Då deras planer voro
mogna till utförande, återvände P. med 12
landsflyktiga hemligen en natt till Tebe,
där de med tillhjälp af i staden varande
samman-svurna öfverrumplade och mördade
oligarkerna, hvarefter den demokratiska
författningen återställdes (379 f. Kr.) och
den spartanska besättningen i Kadmeia, borgen
i Tebe, efter hårdnackadt motstånd tvangs
att kapitulera. P., som de nästföl-jande åren
valdes till boiotark (ledamot å Tebes vägnar af
de beotiska städernas förbundsregering), var i
förening med Epameinondas oaflåtligt verksam att
stärka Tebes supremati inom Beotien, hvaraf dess
politiska betydelse bland Greklands öfriga stater
väsentligen berodde. Som fältherre utmärkte han
sig genom sin glänsande seger öfver spartanerna
vid Tegyra (376), och i slaget vid Leuktra (371)
tog han en ärofull del i spetsen för ”heliga
skaran” (se d. o.), hvarefter han åtföljde
Epameinondas på dennes första fälttåg till
Peloponnesos (370–369). Då Tessaliens städer
påkallade Tebes hjälp dels mot envåldshärskaren
Alexander i Ferai, dels mot den macedoniske
konungen Alexander, åvägabragte P. en förlikning
till städernas förmån och kom i sammanhang därmed
äfven att som skiljedomare utöfva inflytande
på Macedoniens inre angelägenheter. Yid en
följande beskickning till Tessalien togs han
tvärt emot folkrätten till fånga af Alexander
i Ferai, men befriades af Epameinondas. Under
ett nytt fälttåg mot Alexander stupade han vid
Kynoskefalai 364 (365). Yi ega från forntiden
två lefnadsteckningar öfver P., af Plutarchos
och (i kort sammandrag) af Cornelius Nepos.
A. M. A.

Pelopider, grek. myt. Se Pelops.

Pelopium, kem., beteckning för ett grundämne,
som H. Rose (oriktigt) ansåg förekomma i vissa
varieteter af kolumbit (jfr Niobium). P. har
uppkallats efter Pelops, Tantalos’ son,
med hänsyn till metallens likhet med
tantal. P. T. C. (H. E.)

Pelopæus, zool. Se Rofsteklar.

Peloponnesiska kriget. Se Grekland, sp. 241.

Peloponnesos (grek. Πελοπόννήσος, lat.
Peloponnēsus, ngrek. Pelopo′nnisos), d. v. s. ”Pelops’
ö”, det forntida namnet på den stora halfö, som
bildar södra delen af det landfasta Grekland. I de
homeriska sångerna förekommer ännu icke namnet
P., och under senare medeltiden, från början af
1200-talet, fick halfön namnet Morea, hvilket
sedan bibehållit sig, tills man under senaste tiden
återupplifvat det fornklassiska namnet. Om P:s
naturbeskaffenhet, landskapsindelning, historia m. m.
se Grekland, sp. 232 ff. och kartan.
A. M. A.

Pelops (grek. nétoyj), grek. myt., var son
till konung Tantalos (se d o.) i Lydien och
Dione samt sonson till Zeus. För att pröfva
gudarnas allveten-het styckade Tantalos sin
son och anrättade af hans lemmar en måltid
åt gudarna. Endast Demeter, som var försänkt
i sorg öfver sin förlorade dotter, lät narra
sig ät* förtära den ena skuldran, hvilken,
då gudarna återgåfvo P. gestalt och lif,
ersattes med en elfenbensskuldra. Grunden till
denna ohyggliga saga torde vara att söka däri,
att samtliga medlemmar af P:s ätt skola ha haft
en hvit fläck på ena skuldran Kommen till mogen
ålder, begaf P. sig till Pisa i Elis. där han i
kappkör-ning besegrade den grymme konung Oinomaos
och därigenom till maka vann hans dotter,
den sköna Hippodameia (se d. o.), tillika med
hennes faders rike. (Förberedelserna till denna
kappkörning utgöra ämnet för skulpturgruppen i
östra gafvelfältet på Zeustemplet i Olympia;
se d. o., sp. 660, samt fig 4.) Hippodameia
födde honom många söner, bland hvilka Atreus och
Thyestes äro de ryktbaraste. Dessa likasom hans
öfriga afkomlingar (P e-1 o p i d e r n a) blefvo
namnkunniga genom en kedja af gräsliga brott och
därefter afpassade tragiska straff. Enligt en
saga skall detta förhållande haft sin grund i en
öfver pelopidernas hela ätt hvilande förbannelse,
hvilken P. ådragit sig genom att trolöst mörda
Oinomaos’ körsven Myrtilos, som varit honom
behjälplig att vinna segern öfver Oinomaos och
ville utkräfva den utlofvade belöningen för denna
hjälp. P. är berömd som stiftare af de olympiska
spelen. Han var en mäktig härskare och utvidgade
sitt välde öfver en stor del af Pe-loponnesos,
som säges ha efter honom fått sitt namn.
A. M. A.

Pelöria, 6o£., en aktinomorf form af en normalt
zygomorf blomma; vanligen är det en toppblomma,
som blir pelorisk, t. ex. hos Linaria vulgaris,
där den peloriska blomman har 5 sporrar. En
form af Digitalis purpurea med peloriska
blommor odlas ej sällan som prydnadsväxt.
G- L-m.

Pelörisk, ’bot. Se Pelöria.

Pelörus, sjöv., ett slags pejlinstrument med
en kompass-skifva utan magnetnål, hvilket
nyttjas för att kontrollera kompassen. Detta
instrument kallas stundom polaris, emedan det är
företrädesvis polstjärnan (a polaris), som pejlas
för vinnande af denna kontroll. Åtskilliga
instrument för detta ändamål finnas
konstruerade, bl. a. solskifvan, devia-tometern,
deviatrice-alidaden. Jfr Navis a s i-mut och P
e j l skifva. R. N.*

Pelotas [-lå’tas], stad i brasilianska staten Rio
Grande do Sul, vid Säo Gonpalo, som förbinder
LagÕa mirim med Lagõa dos patos. Omkr. 24,000
inv. (1900; i hela kommunen 43,091). Slakterier.

Pelott [-å′tt], fr. pelote (eg. nystan). Se
Bråckband, Kardiograf och Turnikett.

Pelouze [plõs], Théophile Jules, fransk
kemist, f. 1807 d. 1867, en tid medhjälpare åt
Gay-Lussac, 1830-31 professor i kemi i Lille, ver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free