Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penn, William - Penn. - Penn. - Penna - Pennacchi. 1. Pier (Pietro) Maria P. - Pennacchi. 2. Girolamo P. - Pennalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Penn.-Pennalism
398
nya anklagelser för jakobitiska stämplingar
nödgade honom, skref P. det af from lefnadsvishet
präglade arbetet The fruits of solitude. 1694
återfick han sin koloni, och 1699 besökte han
den för andra gången och fann den då i ett
blomstrande tillstånd. 1701 vände P. tillbaka
till England, återfick under drottning Anna
någon del af sitt gamla inflytande, men råkade
efter någon tid genom en utsväfvande son och en
oredlig tjänare i svår penningförlägenhet. 1712
föreslog då P. själf kronan att köpa kolonien,
men ett slaganfall, hvaraf P. drabbades och
som försvagade hans minne och fattningsförmåga,
afbröt underhandlingen. 1790 sålde hans arfvingar
hans egendomsrätt i Amerika för en pension på
4,000 pd st., som 1884 inlöstes med en summa af
67,000 pd st. (guvernörsrättigheterna, som senast
utöfva-les af P :s sonson, John P., f. 1729,
d. 1795, upphörde under oafhängig-hetskriget
1776). - P :s samlade arbeten utgåfvos 1726 (med
inledande biografi öfver P. af J. Besse) och 1782
i 2 bd. Jfr biografier öfver P. af W. H. Dixon
(1851, ny uppl. 18-2), Stoughton (1883) och mrs
Colqhoun Grant ("Quaker and courtier: the life
and work of W. P.", 1907). P-S.*
Penn. [pe’n], amerikansk förkortning för
Pennsylvania.
Penn. [pe’n], vid latinska djurnamn förkortning
för engelske zoologen Thomas Pennant, f. 1726,
d. 1798, författare till British zoology (4 bd,
1763-66; 2:a uppl. 1812), History of quadrupeds
(2 bd, 1781; 3:e uppl. 1796) m. m.
Penna (af lat. pe’nna, fjäder), ving- eller
stjärtfjäder af fågel; sådan fjäder, nyttjad
som skrif-redskap, t. ex. gåspenna; skrifredskap
af annat ämne. Se Blyertspennor, Fjäder, zool.,
Reservoarpennor och Stålpennor.
Penna’cchi [-kl]. 1. Pier (Pietro) Maria P.,
italiensk målare af venezianska skolan, f. 1464
i Treviso, d. där 1528, erhöll sin första
undervisning i Treviso af sin äldre broder
Girolamo, men utbildade sig vidare i Venezia som
en äkta lärjunge af Giovanni Bellini, med klar
kolorit och omsorgsfullt utförande, men utan
någon större betydelse. Hans äldsta signerade
arbete, Kristi kropp hållen öfver grafven af
änglar (i Berlins museum), är må-ladt i hans
första, hårda maner. Karakteristiska bilder af
honom äro Bebådelsen (i S. Francesco della Yigna
i Venezia), där han ännu bibehåller sin kyliga
färg, och Marias himmelsfärd, från hans senare,
mera fria stil (i domen i Treviso). Dessutom
utförde han intressanta takmålningar på
hvälfda trätak i ett par kyrkor, S. Maria de’
Mira-coli (i Venezia) och S. M. degli Angeli
(i Murano). - 2. Girolamo P., italiensk målare
af venezianska skolan, vanligen kallad G. da
Treviso, den förres son, f. 1497, tecknade
sig själf Jeronimus Trevisius, var lärjunge
till sin fader och talangfullare än denne,
men vacklade mellan olika intryck och visar
inflytande både af Giorgione och Pordenone. Af
honom tillskrifna bilder må nämnas S. Rochus
mellan Hieronymus och Sebastian (i S. Maria della
Salute, Venezia), som anses likna Lör. Lotto,
och två madonnabilder i Faënza (i Commenda och
S. Maglorio), af hvilka den senare varit med
orätt tillskrifven Giorgione. Under sin vistelse
där i Romagna besökte han också Bologna och kom
under inflytande af Rafaels därva-
rande efterföljare, särskildt af Innocenzo
da Imola. Det förra visar sig i fresker ur
S. Antonius’ legend, målade grått i grått i
San Petronio (Bologna), det senare i en Madonna
med barnet (nu i Londons National gallery). Ett
vackert porträtt, Poggio Bracciolini, af hans
hand finnes i Pål. Colonna i Rom. P. anställdes
af Henrik VIII i engelsk tjänst som ingenjör och
dödades under belägringen af r-nilogne, 1544.
l o. 2. C. R. N.*
Pennali’sni (oriktigt skrifvet
penalism), pen-nalväsen, kamratförtryck,
ursprungligen benämning på det i äldre tiders
universitetsförhållanden grundade systematiska
förtryck, som nykomna studenter, djäknar
(lat beani} fr. becs jaunes, "gulnäbbar",
"gröngölingar"), voro underkastade från de äldres
sida. Numera betecknas därmed hvarje sådan
yttring af öfverdrifven korporationsanda, som
går ut på yngre kamraters förtryckande genom
de äldre, det må ega rum bland skolungdom,
kadet-ter eller lärpojkar. Uttrycket p e n n ä
l, hvaraf pennalism direkt härledes, tillhör,
liksom det begrepp, som därmed betecknas,
ursprungligen de tyska (och, märkvärdigt nog,
speciellt de protestantiska) universiteten och
var benämningen på en student under första året
af hans vistelse vid universitetet. Också i
Sverige, där studentlifvet, särskildt efter
reformationen, starkt påverkades af tyska
förebilder, användes uttrycket pennal om en
student under första studieåret, d. v. s. en,
som undergått "deposition" (se d. o. 2), men
ännu ej vunnit "absolution", eller förklarats
för fullmyndig student och erhållit inträde i en
landskapsförening ("nation"). Hvad härledningen
af pennal vidkommer, torde det böra anses
bevisadt, att dess ety-mon ej är lat. pæna
(straff), utan penna. "Pen-nalis" som beteckning
för nybakad student går ej längre tillbaka än
till början af 1600-talet. Ursprungligen hade
ordet god klang och var liktydigt med scholaris,
men det tyckes hastigt nog ha sjunkit ned till
okvädinsord. Redan 1637 ansågs det nämligen
för "delictum grave", att någon kallat en
annan för "koofot, pennal och flere sådana
namn". - Pennalism en är till sitt begrepp
mycket äldre än namnet. Den är en yttring
af den stegrade korporationsanda, som under
den senare medeltiden genomströmmade alla
det offentliga lifvets förhållanden. Stånd,
skrån, gillen, andliga brödraskap o. d. slöto
sig då hvar för sig tillsammans emot yttre
påverkan, medan krafterna koncentrerades på
det inre. Följden af denna isolering blef en
öfverskattning af det enskilda föremålet och
en ringaktning af allt. som låg utom dettas
verksamhetsområde. Universitetspennalismen hade
sina glansdagar under 1600-talet. Pennalen
måste då helt och hållet ställa sig till
landskapsföreningens och speciellt seniorernas
personliga tjänst. Han måste utföra alla honom
gifna befallningar, och den behandling han
därvid, enligt samtida handlingar, ofta nog
fick röna vittnar på ett talande sätt om tidens
råhet i seder. Först genom ett k. bref af 1691
upphäfdes hos oss pennalismen med alla sina
attribut, hvilket emellertid ej hindrade, att
den, om också ej officiellt, grundligt grasserade
långt in på 1800-talet vid våra skolor och
gymnasier, ja ännu i dag ej är fullt utrotad. En
liflig skildring af skolpennalismen lämnar Samuel
ödmann i sina "Hågkomster från hembygden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
