Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pérez de Guzman, Fernán - Pérez de Hita, Ginés - Pérez de Montalván, Juan. Se Montalván, J. P. de - Pérez de Nieva, Alfonso - Pèrez de Oliva, Fernán - Pérez Escrich, Enrique - Pérez Ferrari, Emilio. Se Ferrari, E. P. - Pérez Galdós, Benito. Se Galdós, B. P. - Pérez y Gonzalez, Felipe - perf. - Perfall. 1. Karl von P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Pérez de Hita-Perfall
464
delningen, Generaciones y semblanzas, är
ett af de förnämsta porträttgallerierna i
Spanien, där med nästan moderna psykologiska
metoder personer tecknas med sanningens hela
djärfhet, opartiskt och strängt på en klar,
kraftig kastiljanska. P :s poesi återfinnes
i "Cancionero de Baena" och i Ëivadeneiras
"Biblioteca de autores espanoles" (bd 68), och
i Nationalbiblioteket i Madrid förvaras hans
stora manuskriptsamling. P. är intagen i Spanska
akad:s "Catålogo de autoridades de la lengua".
Ad. H-n.
Pérez de Hita [pe’reth de l’ta], Gin es, spansk
författare, som lefde under andra hälften af
1500-talet och inpå 1600-talet samt deltog i
striderna mot morerna under Filip II 1595,
som gåfvo honom ämne till hans Historia de
las guerras civiles de Granada (1595-1604;
omtryckt senast 1873; ty. och fr.). Arkeologer
och arabister kritisera skarpt P :s detaljer,
och historiker äro upprörda öfver hans förakt
för fakta, hvilket icke hindrar, att skildringen
af en betydande och gammal kulturs undergång
är mera fulländad och anslående än massan af
litterära krönikor. Med glödande fantasi målar
P. lifvet i Granada, sammandrabbningar mellan
kristna och morer, dueller, haremintriger,
lönnmord, lekar och fester, och stilens
skönhet ensam förtjänar rykte. P. är
intagen i Spanska akademiens "Catålogo de
autoridades de la lengua". Se Kivadeneiras
"Biblioteca de autores espanoles", bd 3 och 17,
i hvilket senare finnas 26 "romances" af P.
Ad. H-n.
Pérez de Montalvån [pe’reth de måntalva’n],
Juan. Se Montalvån, J. P. de.
Pérez de Nieva [pe’reth de nie’va], Alf o n
so, spansk författare, f. 1859 i Madrid, har
varit redaktör för och medarbetare i flera
tidningar samt utöfvar en på skilda områden
ganska omfattande författarverksamhet på vers
och prosa. Hans förnämsta arbeten äro El valle
de lågrimas (1883), Coleccion de poesias de
un Cancionero inédito del siglo XV (1884), El
ano. Semblanzas de los meses (1885), Esperanza
y caridad (1885), Historias callejeras (1887),
El alma dormida (1889), El senor Carrasclds
(1889), Los gurriatos (1891), Cuentos del
calle (1891), Ninos y päjaros (1891), Maria
sin pelo, Para la noche, m. fl. samt komedien
La romdntica, som 1892 vann stort bifall.
Ad. H-n.
Pérez de Oliva [pe’reth de åli’va], F er n å n,
ryktbar spansk humanist, f. 1492 i Cõrdoba,
d. 1530, studerade i Salamanca, Alcalå, Paris
och Rom, professor i filologi vid universitetet
i Paris och därefter rektor vid universitetet
i Salamanca. P :s hufvudverk är Diålogo de
la dignidad del hombre, afslutadt af hans
vän Francisco Cervantes de Salazar (1546);
det utmärkes för ädelhet i tankar och för ett
klassiskt vårdadt språk. Af öfriga arbeten
äro att nämna öfversättningar af Sofokles’
"Elektra" och Plautus’ "Amphitrion", Hécuba
triste (efter Euripides), Diålogo entré el
cardinal Juan Martinez Silicio, la Aritmetica
y la Farna, Discurso de las potencias del
alma y del buen uso de ellas, Poesias och
Lamentaciõn al saqueo de Roma (1527, omtryckt i
"La Illustraciõn espanola y Americana", 1875),
en efterbildning af Jorge Manriques coplas och
af stort historiskt intresse.
Se Rivadeneiras "Biblioteca de autores
espanoles", bd 45, "Catålogo bibliogråfico
y biogråfico del teatro antiguo espanol"
af C. A. de la Barrera och "Antiguedades
de Espana" af Ambrosio Morales.
Ad. H-n.
Pérez Escrich [pe’reth eskri’k], Enrique, spansk
författare, f. 1829 i Valencia, har under mycket
tryckande ekonomiska förhållanden producerat ett
tjugutal teaterstycken och ett femtiotal romaner
och noveller, som blifvit en mycket omtyckt
familjeläsning. Hans mest gifna teaterstycken
äro El maestro de ’halle, La mosquita muerta,
Los extremos se tocan, El que siembra recoge,
Recuer-dos de gloria, Calamidades, El rey
de bastos, La tuyo mio, El cura de aldea,
El maestro de hacer comedias, La dicha en el
bien ajeno och zarzuelan Vivan las caenas! Af
romanerna må nämnas El Mårtir de Golgata, La
caridad cristiana, Las obras de misericordia,
El amor de los amores, El inferno de los celos,
La mujer adültera, El frac azul, La envidia,
Los matrimonios del diabio, Los que rien y los
que Horan, El ültimo beso, La buenaventura? La
mancha, Las redes del amor, Historia de un beso,
Un hijo del pueblo, De tal palo tal astülaf El
violön del diabio och Sor Clemencia. Ad. H-n.
Pérez Ferra’ri [pe’reth], Emilio. Se F e r-rari,
E. P.
Pérez Galdõs [pe’reth -då’s], Benito. Se Ga l
dos, B. P.
Pérez y Gonzalez [pe’reth i gåntha’leth], F e-1
i p e, spansk roman- och teaterförfattare under
pseudonymen Tello T e 11 e z, f. 1854 i Sevilla,
d. 1910 i Madrid, var mycket beläst i den gamla
spanska litteraturen och en stor kännare af gamla
nationella seder och bruk, hvilket också kommit
till’ synes i hans arbeten såväl för scenen
som på prosadiktens område. P :s produktivitet
var synnerligen stor, oaktadt han äfven egnat
ett träget arbete åt dagspressen. Företrädesvis
bemärkta bland hans romaner äro Tajos y reveses
(1880), El nuevo sistema tétrico (1881),
Quieres que te cuente un cuento?, Pues alla van
ciento, Fuegos artificiales och Pompas de jabon
(1896). För teatern har P., delvis tillsammans
med andra, skrifvit bl. a. El oso y el centinela,
El fruto prohibido, Simon por horas, Recurso
de casacion, En luz y å obscuras, La manzana,
El condé de Cabra, El barbidn de la Persia, La
villa del oro, El viaje al Suizo, Oro, platå y-
nåda, Dona Inez del alma mia, La restauration,
El marquesito, La de våmonos, La j aula och La
gran via (1888), som betecknas som den största
triumf i "genero chico". Ad. H-n.
perf., förkortning för perfektum.
Pe’rfall. 1. Karl von P., friherre, tysk
musiker, f. 1824 i München, d. där 1907,
trädde först i statens tjänst, men utbildade
sig samtidigt till musiker under Hauptmanns
ledning, öfvertog 1850 liedertafeln i München,
stiftade 1854 Oratorieföreningen där, blef 1864
hofmusikintendent och var 1867-1893 intendent
(från 1872 generalintendent) för k. hofteatern,
en post, på hvilken han utvecklade mycken
duglighet. Han var äfven 1867-91 direktör för
musikakademien i München och därefter dess
hederspresident. P. uppträdde med framgång som
kompositör, med operorna Sakuntala (1853), Das
konterfei (1863), Raimondin (1881) och Junker
Heinz (1886), åtskilliga körverk (Dorn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
