- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
465-466

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perfall. 1. Karl von P. - Perfall. 2. Karl von P. - Per fas et nefas. Se Fas - Perfekt - Perfekta-cittra, mus. Se Cittra, sp. 360, med fig. 2 - Perfektibel. Se Perfekt - Perfektionism, filos. - Perfektionister l. Bibliska kommunister - Perfektiv, Öfvergångsverb, språkv. - Perfektum, gramm. - Perfer et obdura - Perfid - Perforation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

465

Per fas et nefas-Perforation

466

röschen, Undine, Rübezahl), några
festspel samt manskvartetter, som vunnit
spridning. Han författade 25 jahre münchener
hoftheater-geschichte (1892), Die entwickelung
des modemen theaters (1899) m. m.

2. Karl von P., den föregåendes brorson,
friherre, författare, f. 1851, tillhör sedan
1886 "Kölnische zeitung" som följetonist och
konstkritiker, har författat ett mycket stort
antal förströelseromaner, af hvilka flera
åtnjuta allmänynnest och ha gått ut i flera
upplagor. - 3. Anton von P., den föregåendes
broder, författare, f. 1853, d. 1912, var
en alsterrik och populär romanförfattare, af
hvars verk Sein dämon (1893; "Hans onda genius",
1896), Der Scharf-fenstein (1894; "Slottsfröken",
1895) och "Arbetets ära" (1896) öfversatts till
svenska. 1. A. L.*

Per fas et nefas. Se Fas.

Perfe’kt (lat. perfe’ctus), fullbordad,
fulländad, fullkomlig, fullt utbildad;
gramm. Se P e r f e k-tum. - Perfektibel,
utvecklingsmöjlig, för-bättringsbar. -
Perfektibili’sm, tron på människosläktets
oafbrutet fortskridande fullkom-ning i yttre och
inre kultur. - Perfektibili-t e t, mottaglighet
för förädling eller fullkomning.

Perfekta-cittra, mus. Se CH t ra, sp. 360,
med fig. 2.

Perfektibej. Se Perfekt.

PerfektionPsm (af lat. perje’ctus, fullbordad,
fullt utvecklad), jilos., den moralfilosofiska
riktning, som ser sedlighetens mål i
fullkomlighet eller den fulla utvecklingen af
människans anlag. S-e.

Perfektionister (af lat. perfe’ctio,
fullkomlighet) l. Bibliska kommunister,
amerikansk sekt, stiftad i midten af 1800-talet
af John Humphrey Noyes (f. 1811, d. 1886). Under
sina teologiska studier hade Noyes kommit
till den öfvertygelsen, att Kristi andra
återkomst vore ett redan, strax efter Jerusalems
förstöring, fullbordadt faktum. Häraf drog han
den praktiska konsekvensen, att de sant troende
redan nu vore i besittning af den fullkomliga
frälsning från synden och alla dess följder,
som i bibeln förbehålles för gudsrikets
fulländning, och att de därför vore upphöjda
öfver all yttre lag och rättsordning. I enlighet
med dessa principer samlade han omkring sig ett
samfund, som gjorde anspråk på att bestå af idel
fullkomliga heliga och där den första apostoliska
församlingens, af Noyes i radikalt kommunistisk
anda tolkade ordning skulle förnyas. Sektens
första uppehållsort var Putnam i staten Vermont,
men 1847 fördrefvos perfektionisterna därifrån
och slogo sig då ned i Oneida i staten New York,
där sektens hufvudförsamling alltjämt har sitt
säte. Den här radikalt genomförda friheten, med
full egendoms- och kvinnogemenskap förde snart
till betänkliga missförhållanden; och de delvis
troligen öfverdrifna ryktena härom framkallade
en opinionsstorm, som småningom tvang Noyes till
en genomgripande modifikation af samfundets
organisation. Det monogamiska äktenskapet
infördes 1879, de enskildes förhållande till
samfundet reglerades i fastare former, och
samfundet fick nu snarast karaktären af ett slags
kooperativ produktionsförening. Samfundet lär
f. n. omfatta omkr. 500 medlemmar och är egare
till flera industriella företag o. d. (E. Bg.)

Perfektiv (af lat. perji’cere, fullborda,
utföra),

Öfvergångsverb, språkv., kallas ett sådant
verb eller en sådan verbform, som betecknar
verksamhet eller tillstånd såsom inträdande,
börjande (i motsats mot d ur a ti v, se d. o.,
1. i m p e r-f e k t i v, f o r t g å n g s v
e r b), t. ex. ljuset slocknade (ögonblicklig
öfvergång), jag fär nog rätt, han vaknar. I
svenskan uttrycks perfektivisk aktionsart vid
vissa verb med hjälpordet /å, t. ex. han fick
se haren; jag fick veta det för sent. K–n B.

Perfe’ktum (lat. perfe’ctum, näml. tempus,
fullbordad tid), gramm., ett gemensamt namn på
ett visst antal former inom verbalböjningen,
som uttrycka den genom verbet betecknade
handlingen såsom i tiden fullbordad. Egentligen
torde per-fektet som allmänt tempusbegrepp vara
uttryck för en handling, som i förhållande till
den närvarande tiden (presens) framställes
såsom tillhörande den förgångna tiden
(jfr Preteritum). Men förutom denna allmänna
tidsbeteckning omfattar perfektbegreppet på grund
af förhållandet i de indo-europeiska språken
äfven beteckningen för en viss aktionsart,
så att perfektum kan anses uttrycka verbets
handling såsom afslutad (i förhållande till
presens), ofta med bibetydelse af resultatets
kvarstående i närvarande tid. Det egentliga
indo-europeiska perfektet var oftast bildadt
medelst reduplikation (och afljud) samt är till
sin form bäst bibehållet i de ariska språken
och grekiskan. I de öfriga språken är perfektet
på olika sätt behandladt eller modifieradt. I
de germanska språken finnes det hufvudsakligen
upptaget i det s. k, starka preteritum. Nya
perfektformer ha uppkommit t. ex. i grek., där
perf. på -%a (ttlvxal är en nybildning. Det
latinska perfektet omfattar förutom det
ursprungliga äfven aoristformer, bildade med en
tempuskaraktär s (lat. dixi, i det närmaste =
grek. edsi^a), och möjligen andra aoristformer
(lat. fëci = grek. EÜrjxa). I afseende på
betydelsen ha flera förskjutningar skett. Så har
det indoeuropeiska perfektet i germanska språk
öfvergått till ett allmänt tempus för förfluten
tid (preteritum, imperfekt, t. ex. sv. ’band,
var], under det där liksom i de flesta moderna
språken ett nytt analytiskt bildadt perfekt
uppstått, t. ex. sv. jag har kallat, fr. j’ai
blessé. I äldre sanskrit (veda) har perfektet
ännu sin ursprungliga betydelse, i det senare
däremot är det helt enkelt ett tempus- för
förfluten tid, liktydigt med imperf. I lat. har
blott det s. k. perf. logicum 1. p. absolutum
bibehållit sin ursprungliga betydelse, under det
perf. historicum helt enkelt är ett tempus för
förfluten tid, hvilket användes i berättande
stil. Betecknar perfektet en i förhållande
till närvarande tid afslutad handling, så
kan naturligtvis under vissa förhållanden ett
resultat tänkas kvarstå i närvarande tid. Betonas
detta resultat som hufvudsak,, uppstår hvad man
kallar perf. præsens, t. ex. lat. novi, jag har
lärt känna ( = jag vet), i de germanska språken
det s. k. præterito-præsens, t. ex. (jag)’ vet,
uppkommet ur samma verbalform som grek. oTÕa =
sanskr, vëda (af indoeurop. voida). K. F. J.

Pe’rf er et obdüra, lat., "bär och härda ut!" Ur
Ovidius’ "Ars amandi", II, 178.

Perfid (lat. pe’rf dus), trolös, förrädisk,
svekfullt illvillig. - Perfiditët, svek,
förvrängande illvilja.

Perforation (af lat. perjoräre,
genomborra),.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free