Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peri - Peri, Jacopo - Periandros - Periant, bot. - Perianthium, bot. - Periastron, astron. - Periblem, bot. Se Blad, sp. 621, och Stam - Peribolos - Peribronkit - Pericallis, bot. Se Senecio - Pericarditis, med. Se Hjärtsjukdomar, sp. 867 - Pericardium, anat. Se Hjärtsjukdomar, sp. 867, och Hjärtsäcken - Pericarpium, Perikarp, bot. - Perichætium, bot. Se Löfmossor - Perichondrium, anat. - Pericolo. Se Tribolo - Pericoma, zool. Se Fjärilsmyggor - Pericranium, anat. - Periculum in mora - Pericykel, bot. Se Centralcylinder - Periderivat, kem. - Periderm - Peridermium, bot. Se Cronartium - Peridineæ, bot. Se Dinoflagellatæ - Peridioler, bot. Se Nidulariaceæ - Peridium, Peridie, bot. Se Gasteromycetes och Mycetozoa - Peridot, miner. - Peridotit, geol., petrogr. - Peridrom - Periegesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Peri-Periegesis
480
-en värdig tolkning i toner af
denna diktning är Rob. Schumanns
oratorium "Das paradies und die peri".
(K. F. J.)
Peri, J a c o p o, italiensk tonsättare,
f. 20 aug. 1561 i Rom, d. 12 aug. 1633 i
Florens, var kapellmästare vid Medicéernas
hof i Florens och betroddes med flera viktiga
uppdrag. Han anses med skäl som den egentlige
skaparen af det musikaliska .dramat (operan),
i det han utbildade dess "stilo rappresentativo"
(recitativet), detta dock i förbund med andra
tonsättare, tillhörande den florentinska skolan
(jfr Florentinska musikreformen och Opera,
sp. 740). Han skref i monodisk stil till
ackompanjemang af instrument den nu förlorade
operan Dajne (1594), till text af Rinuc-cini,
och kort därefter Euridice (tryckt 1600, omtryckt
1608 och 1863), uppförd vid Marias af Medici
förmälning med Henrik IV. Det blef Monteverdi
förbehållet att genom inläggande af kantabel
sång, mera omväxlande harmonik och rikare
orkesterackompanjemang utveckla och fullständiga
det embryo till opera, som P. åstadkommit. Han
skref vidare operorna Tetide (1608) och Adone
(1620), som ej torde ha blifvit uppförda, -delar
af några operor tillsammans med andra tonsättare,
stridsspelet La precedenza delle dame (1625,
för hofvet i Florens) och Le varie musiche del
Sig. Jacopo P. (1610), för 1-3 röster, dels med
klaver och chitarrone, dels med orgel.
A. L. (E. F-t.)
Peri’andros (grek. IIsQiavÕQos, lat. Peria’nder),
forngrekisk envåldshärskare i Korint, efterträdde
sin fader, Kypselos, och skall enligt den
vanligaste beräkningen ha regerat från 625 till
sin död, 585 f. Kr. Hans regering blef efter
hand allt mera grym och despotisk. Anledningen
härtill torde till en del ha varit grämelse
öfver husliga sorger och förbrytelser. Sedan
han nämligen dödat sin gemål, en dotter till
envåldshärskaren Prokles i Epidauros, och af
denna orsak anklagades af sin son Lykofron,
bortjagade han först i vredesmod denne ur
huset och sökte sedan fruktlöst att försona
sig med honom, Hans hofskalder prisade honom
som den rikaste, visaste och lyckligaste
bland alla greker. Enligt somliga uppgifter
skall han t. o. m. ha räknats bland Greklands
"sju vise". För sitt lands materiella förkofran
sörjde han med kraft och klokhet och var därjämte
en frikostig gynnare af konst -och vetenskap.
A. M. A.
Peria’nt, bot. blomhylle (se d. o. och H
o-moioklamydeisk).
Peria’nthium, grek., bot., detsamma som hylle. Se
Blomhylle och Homoioklamydeisk.
Peria’stron, astron., den punkt i en elliptisk
-dubbelstjärnbana, där drabanten är på sitt
minsta afstånd från hufvudstjärnan. Den motsatta
punkten, där afståndet är störst, kallas
apoastron. Jfr A p he Ii u m och Perihelium. B-d.
Periblëm (af grek. peri’llema, öfverklädnad),
bot. Se Blad, sp. 621, och Stam.
Peri’bolos (grek., af peri’, omkring- och
la’l-lëln, kasta, lägga), egentl, inhägnad,
gårdsrum, särskildt inhägnaden kring en antik
helgedom; sedermera äfven kyrkogård, klostergård;
korskrank.
Peribronkit, inflammation i den luftrören
om-gifvande bindväfven.
Perica’llis, bot. SeSenecio.
Pericarditis, med. Se Hjärtsjukdomar, sp. 867.
Perica’rdium, lat., anat. Se Hjärtsjukdomar,
sp. 867, och Hjärtsäcken.
Perica’rpium (af grek. peri’, omkring, och
kar-po’s, frukt), P e r i k a r p, bot.,
frukthylle, fruktvägg, utgöres af tre lager:
det yttre, epicarpium (af grek. epi’, utanpå)
1. exocarpium, det mellersta, mesocarpium (af
grek. me’sos, i midten) och det inre, endocarpium
(af grek. e’ndon, innerst). Mesokarpiet blir
ganska ofta under fruktens utveckling köttigt
och saftigt (sarcocarpium, fruktkött) samt får
behaglig smak och lukt, såsom hos körsbär,
meloner m. fl. Endokarpiet är stenhårdt hos
stenfrukter och pergamentartadt hos äppelfrukten
och kaffefrukten. Om pericarpium Aurantii
se C i-trus, sp. 357. Drogen pericarpium
Citri utgöres af torkade citronskal.
O. T. S. (G. L-m.)
Perichætium, bot. Se Löfmossor.
Pericho’ndrium (af grek. peri’, omkring, och
cho’ndros, brosk), anat., den fibrösa hinna,
som bekläder brosk, motsvarande periosteum
(benhinnan) hos benen. Se vidare Perikon dr
it. F- -B.*
Pericolo [perlkålå], N. Se Tribolo.
Perico^ma, zool. Se Fjärilsmyggor.
Pericränium, anat., den kraniets yttre beklädande
benhinnan (jfr d. o.).
Perlculum in möra, lat., "fara (ligger) i
dröjsmål", saken kan ej utan våda uppskjutas.
Pericykeh bot. Se Centralcylinder.
Periderivat, kem., sådana derivat af bicykliska
föreningar, hufvudsakligen naftalin, hvilka
innehålla två substituerade atomer eller
atomgrupper i periställning. Se Naftalin.
IL E.
PerideYm (af grek. peri1, omkring, och derma,
hud, läder). 1. Bot., korkväfnad, läderkork. Se
Barkpor, Björk l och Kork. - 2. Zool.,
det af ektodermet af söndrade, fasta rör,
som i större eller mindre utsträckning omger
polypkroppen hos ett stort antal hydrozoer.
2. L-e.
Peride’rmium, bot. Se Cronartium.
Peridineæ, bot. SeDinoflagellatæ.
Peridiöler, bot. SeNidulariaceæ.
Peridium, Perl die, bot. Se Gasterom y-c e t e
s och Mycetozoa.
Peridöt, miner., detsamma som o Ii vi n.
Peridotit, geol., petrogr., en massformig
fält-spatsfri bergart, bestående af olivin jämte
hufvudsakligen något amfibol eller pyroxen,
stundom också biotit och granat. Peridotiten
är ej sällan nära förbunden med olivindiabas
och olivingabbro. Ofta befinnes den vara
delvis eller helt och hållet omvandlad
till serpentin. Förekommer vid foten af
schlesiska Karpaterna, i Fichtelgebirge, i
Harz m. fl. platser, och uppträder äfven inom
Sverige i nordligaste Jämtland och Västerbottens
lappmark. Moderstenen för de sydafrikanska
diamanterna, den s. k. kimberliten, är en
serpentiniserad peri-dotit. Jfr Oli vinst en.
E. E.
Peridrom (grek. peri’dromos], täckt gång omkring
en byggnad, särskildt rummet mellan kolonnerna
och cellväggen i det antika templet.
Perie’gesis (grek., af peri’, omkring, och
he-gél’stäl, föra, visa vägen) betyder egentligen
främlingars kringförande i ändamål att för dem
utpeka och förklara ett ställes märkvärdigheter,
likasom äfven en person, som för sådant ändamål
erbjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
