Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 529-530 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vintermånaderna och i sydvästra P. sällan
öfverstiger 250 mm. om året, ytterlig sommarhetta
och kalla vintrar. Det är särskildt i södra P.,
i Garmsir

Fig. 1. Bergtoppen Demavend (se d. o.) i norra Persien.

("det varma landet"), som sommarhettan uppnår
en grad, som i intet ger efter för de arabiska
och afrikanska öknarnas. Sålunda ställde sig
temperaturen i skuggan fem mil inåt landet från
Abuscher 29 maj 1877 på följande sätt:

kl.	5	f. m.	23,5°	C.
»	9	»	37,4	»
»	10	»	41,6	»
»	1	e. m.	47,3	»
»	3	»	48,0	»
»	4	»	45,4	»
»	6	»	40,2	»

Vid södra kusten är luften, äfven om himmelen
är fullkomligt klar, till den grad mättad
af fuktighet, att regelbundet hvarje natt den
ymnigaste dagg faller. Häraf kännes också hettan
mycket starkare, än den i själfva verket är,
afdunstningen hindras, men transpiration
framkallas af minsta rörelse. Man sofver
därför helst om dagen, då solen minskat luftens
fuktighetsprocent. Helt annat är förhållandet i
det inre. Redan på 1,700 m. platåhöjd öfverstiger
sällan den vanliga sommartemperaturen kroppens
värme. På grund af luftens tunnhet plågas man
till följd af den hastiga afdunstningen alldeles
icke af transpirationen. Lyckligast lottade i
den vägen äro bl. a. följande trakter: Schimran
n. om Teheran på Albors’ södra sluttningar, dit
en stor del af hufvudstadens befolkning flyttar
om högsommaren, Kohrud, s. om Kaschan, och
Dehbid, en högslätt i Farsistan, dit nomaderna om
sommaren vandra med sina väldiga fårhjordar. I
stort sedt kan P:s klimat sägas vara godt (då
man frånser kusttrakten, särskildt provinserna
Gilan och Masanderan vid Kaspiska hafvet, som äro
beryktade föi sina mördande höstfebrar). Himmelen
utmärker sig för sin klarhet och sin rena
blå färg, och stjärnorna tindra under de
mörka nätterna med en oförliknelig glans.
J. F. N.

Växtvärlden. P. är i detta afseende ett
land af motsatser, enär en yppig växtlighet och
rena öknar gränsa tätt till hvarandra. Öknar
finnas i synnerhet i det inre, såsom öknen Lut
i Kirman, saltöknen Kevir i Chorassan, hvilka
på sina ställen
öfvergå i stäpper, där saltväxter, såsom
Haloxylon, Ammodendron, Artemisia, Amygdalus,
Lycium o. a. förhärska. Eljest träffas i
de torra, inre delarna taggiga astragaléer,
vackra Acantholimon-arter, hartsrika umbellater,
vackra silenéer och salvior. I regel är det
halfbuskar, som mest utmärka dessa trakter;
af träd träffas oftast poppel, vide, Pistacia
mutica och Juniperus excelsa. – Den norra sidan
af de nordpersiska kantbergen har vidsträckta
skogar, hvilkas viktigaste beståndsdelar äro
ekar, almar, björkar, plataner, askar, Juniperus
excelsa, valnötsträd, alar, lindar, kastanjer,
popplar, fikon- och mullbärsträd. Trädgränsen
ligger 2,400–2,600 m. ö. h., ofvan den vidtaga
alpina grässlätter med buskvegetation och högst
upp en glacial flora med Alsine, Gentiana,
Viola och Myosotis-arter. – På södra sidan
af de sydpersiska kantbergen träffas vid
snöns kant Didymophysa (fam. Cruciferæ) och
Polygonum radicosum; därunder i sydvästra
P. Astragalus-arter till 3,000 m., mellan
3,000 och 2,000 m. växa höga umbellater,
såsom Ferula- och Dorema-arter, under 2,000
m. Lonicera persica. Vid 1,500 m. börja träden
(ekar, fruktträd, rosor och myrten), vid 1,300
m. hvetefälten, mandlar och oliver och vid 1,000
m. dadelpalmen, sora är det mest utmärkande
trädet för hela södra kusten. Apelsiner,
citroner, limoner, fikon, granatäpplen och i
skuggigare delar persikor, pistacier, fikon och
många tropiska frukter. – Af odlade kulturväxter
märkas främst hvete, som odlas mest i n. v. och
exporteras t. o. m. till Ryssland, England och
Indien. Ris odlas i Masanderan och Gilan, där
det tillika med saltad fisk utgör befolkningens
viktigaste näringsmedel. Korn användes mest
till hästfoder. Af andra åkerbruksalster
må nämnas sockermeloner, vattenmeloner,
aprikoser, persikor, granatäpplen, dadlar
(södra P.), oliver (Sefid-rud), hvaraf olja
exporteras till Ryssland, citroner, äpplen,
päron, apelsiner, körsbär, plommon, pistacier,
fikon, mandlar samt ärter, bönor, gurkor, hassel-
och valnötter. Af rotfrukter äro morötter och
lök de viktigaste. Torkad frukt är en viktig
exportartikel. I Gilan och Masanderan odlas
mullbärsträdet, och silkeshandeln står där
ganska högt. I samma provinser odlas äfven
sockerröret. De viktigaste vindistrikten äro
Schiras, Ispahan, Hamadan och Kasvin. Vinet
påminner om scherry och portvin, men är mera
upphetsande och rusande. Af öfriga vegetabiliska
exportartiklar må nämnas dyfvelsträck (Asa
foetida), henna (Lausonia alba), saffran,
kräpp, indigo (Laristan), bomull (Ispahan,
Jesd, Schiras, Nord-Persien), lin, hampa och
rosor (Gilan och Schiras) för framställning
af rosenolja och rosenvatten, som utföras
till Indien. Tobak odlas i stor skala och
exporteras till grannländerna. De viktigaste
tobaksdistrikten äro Laristan, Ispahan,
Kaschan, Jesd, Kum, Schah-rud och Urmiasjöns
omgifning. Opium exporteras från Ispahan,
Jesd och Kirman. Af trädslag, som exporteras,
äro buxbom och valnöt de viktigaste. De växa
dels vilda, dels odlade på Albors’ norra
sluttningar. I vegetativ rikedom står Kaspiska
hafvets södra kust högst. I södra P. växer
ammoniakplantan (<i>Dorema ammoniacum), hvaraf
ammoniakgummi beredes, och öfver hela landet
finner man törnrosor af en otrolig fägring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>