Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 639-640 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peter (sp. Pedro), den grymme - Peter, furstar af Montenegro - Peter. 1. P. I Petrovitj Njegosj - Peter. 2. P. II Petrovitj Njegosj - Peter, hertigar och storhertigar af Oldenburg - Peter. 1. P. Fredrik Ludvig - Peter. 2. Nikolaus Fredrik P. - Peter (port. Pedro), konungar af Portugal - Peter. 1. P. I den stränge - Peter. 2. P. II - Peter. 3. P. III - Peter. 4. P. IV

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

639

Peter

640

Peter den grymme. Staty i klostret S:to Domingo el real i Madrid.

När Henrik förde stora hopar af
yrkeskrigare - med den berömde Bertrand
du Guesclin i spetsen - öfver Pyrenéerna,
tog P. sin tillflykt till Svarte prinsen
i Bayonne. Med dennes hjälp besegrade han
Henrik vid Navarrete 1367 och rasade därefter
som en blodhund emot de öfvervunne. Men
Henrik återkom, och slaget vid Montiel 14
mars 1369 afgjorde brödrastriden. Instängd i
fästningen, sökte P. med guldets hjälp komma
undan och underhandlade därom hemligen med du
Guesclin. Lockad till dennes tält, mördades
han där af Henrik 23 mars 1369. P. var en rikt
begåfvad man både i yttre och inre hänseende,
men ett lidelsefullt lynne kväfde snart de
goda ansatserna
och gjorde honom till en fullkomlig tyrann. Hans
två döttrar med Maria de Padilla blefvo
gifta med två af Edvard III:s söner, Johan
af Gaunt och Edmund af York. Se Pr. Mérimée,
"Histoire de Don Pèdre I, roi de Castille"
(1848; 2:a uppl. 1865), och Schirrmacher,
"Geschichte von Spanien", V (1890).

Peter (serbisk form Petar), furstar
af Montenegro. -

1. P. I Petrovitj Njegosj,
regerande biskop 1781-1830, se Montenegro,
sp. 998. - 2.


P. II Petrovitj Njegosj,
den föregåendes brorson, regerande biskop af
Montenegro, serbisk skald, f. 1813 i byn Njegusji
(Njegosj), d. 1851 i Cetinje, hette egentligen
Radivoj (Rade), men antog efter prästvigningen
namnet Petar. Han uppfostrades i klosterskola i
Cetinje och vid Bocche di Cattaro och fick sedan
till lärare den serbiske skalden Simo Milutinović
(se d. o.). Efter P, I:s död, 1830, blef han
enligt dennes önskan af folket vald till vladyka,
d. v. s. biskop med världslig myndighet. Trots
det lilla landets bekymmersamma läge (fattigdom,
inbördes anarki och upprepade krig med turkarna)
lyckades han genom klokhet och sparsamhet införa
många reformer i Montenegro. Han mildrade de
råa sederna och sökte utrota blodshämnden; den
första folkskolan anlades 1834 och ett tryckeri i
Cetinje s. å. Han bildade en rådgifvande senat af
12 medlemmar och gjorde början till ett ordnadt
skattväsen. Han begrofs på toppen af det
höga berget Lovćen, och efter hans död blef
Montenegro "sekulariseradt", d. v. s. fick
en rent världslig styrelse under en enväldig
furste. - Som skald intar P. ett hedersrum i
den serbiska litteraturen. Ehuru själflärd med
bristfällig uppfostran, studerade han flitigt och
gjorde flera utländska resor (till Petersburg,
Wien, Rom och Neapel). Hans större verk, som
nästan uteslutande behandla episk-patriotiska
ämnen ur Serbiens och Montenegros historia i
nationell, naiv stil, äro: Pustinjak cetinski
i Lijek jarosti turske (1834, Eremiten i
Cetinje och Läkemedel mot turkisk grymhet), Oda
stuplenija na prestol Ferdinanda I (1835, Ode
vid Ferdinand I:s tronbestigning), Slobodijada
(1835, Frihetskvädet), Ogledalo srpsko (1845,
Serbisk spegel, en samling serbiska folkvisor),
Kula Djurišića i čardak Aleksića (1847,
tr. 1850, Djurišić’ vakttorn och Aleksić’ loft,
skildrande strider mellan montenegriner och
turkar på 1800-talet) och Gorski vijenac. Den
sistnämnda hjältedikten, som trycktes första
gången i Wien 1847 och sedan utkommit i 20
upplagor, hvaraf flera med utmärkta kommentarer
af professor Rešetar, skildrar i dramatisk form
Montenegros befrielse från islam omkr. 1700
under vladykan Danilo, men lämnar därjämte
en storslagen poetisk totalbild af serbiska
folkseder, folktro o. d. Den har öfversatts
till 8 språk (till svenska af A. Jensen,
"Montenegros ärekrans", 1913; på tyska af Kirste,
"Der bergkranz", 1886). Dessutom författade
P. ett historiskt drama, Lažni car Štjepan Mali
(Den falske tsar Stefan den lille, tr. 1851) och
den djupsinniga, af Miltons "Förlorade paradis"
påverkade religionsfilosofiska reflexionsdikten
Luća mikrokozma (1845, Mikrokosmens stråle).
P:s smärre dikter, Manje pjesme, redigerade
af prof. Rešetar, utgåfvos 1912 af Srpska
književna zadruga i Belgrad. Bland den myckna
litteraturen om P. märkas monografier af
Medaković (1882), ryssen Lavrov (1887)
och Tomanović samt en ingående studie af
P. Popović, "O Gorskom vijencu" (1900).         2. A-d J.

Peter, hertigar och storhertigar af Oldenburg:

1. P. Fredrik Ludvig, hertig af Oldenburg,
f. 17 jan. 1755, d. 21 maj 1829 i Wiesbaden,
var 1773-74 officer i ryska armén, blef 1777
biskop och 1803 furste af Lübeck, styrde 1785
-1823 Oldenburg som regent i sin sinnessjuke
kusins ställe (se Oldenburg, sp. 597-598)
samt blef vid dennes död (2 juli 1823) hertig
äfven till namnet. P. nämndes 1810 bland
kandidaterna till tronföljden i Sverige och
erhöll (8 aug.) vid valriksdagen i Örebro en röst
i hemliga utskottet, innan Bernadottekandidaturen
kort därpå slog igenom. Han skildras som en
plikttrogen, klok och klarsynt regent. Han
var gift med Fredrika af Württemberg, syster
till ryske kejsaren Paul I:s gemål, Maria
Fedorovna. -

2. Nikolaus Fredrik P., den
föregåendes sonson, storhrrtig af Oldenburg,
f. 8 juli 1827, d. 13 juni 1900, var son till
storhertig Paul Fredrik August och Gustaf IV
Adolfs af Sverige dotter Cecilia; han tillträdde
regeringen 27 febr. 1853. Om hans regeringstid se
Oldenburg, sp. 598, och G. Jansen, "Grossherzog
Nikolaus Friedrich P. von Oldenburg" (1902).        1-2. V.S-g.

Peter (port. Pedro), konungar af Portugal:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>