- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
703-704

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrarkism, litt.-hist. - Petrasjevskij, Michail Vasiljevitj - Petravalli, bot. Se Anamirta - Petre, Robert - Petre, Johan Tore - Petrefakt. Se Förstening - Petreiska Arabien - Petrejus, Marcus - Petrejus. Se Petrus Petrejus - Petrella, Enrico - Petrelli, Dariel Teodor Johannes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Petrarkism, litt.-hist., det litterära maner,
som med utgångspunkt hos Petrarca (se d. o.) lade
an på stilens rika utsmyckning genom utsökta
bilder och liknelser. – Petrarkist, härmare af Petrarca.

Petrasjevskij, Michail Vasiljevitj, rysk publicist och
politiker, f. 1819, d. 1867, utgaf på 1840-talet en
encyklopedi, Slovarj inostrannych slov,
och bildade, jämte Dostojevskij, Plestjejev
m. fl., ett hemligt sällskap, där man läste
och diskuterade skrifter af Cabet, Fourier och
Proudhon. Ehuru dessa litterära sällskapsaftnar
hade en privat karaktär, utan revolutionära
tendenser, samlades af polisen ett stort
anklagelsematerial; P. jämte 22 kamrater häktades
1848 och dömdes till döden 1849. På schavotten
blefvo de dock benådade till lifvet och dömdes
till straffarbete i Sibirien, där P. dog.

A–d J.

Petravalli, bot. Se Anamirta.

Petre, Robert, karolinsk krigare, f. antagligen 1681 i Arboga,
d. 13 april 1725, synes ursprungligen ha hetat
Berg, hvaraf namnet P. är en grecisering. P. var
först auskultant hos en häradshöfding i Medelpad,
men tog 1702 värfning vid Hälsinge regemente
och blef där fänrik 1706. Han blef fången
efter slaget vid Poltava och vistades under
fångenskapen i Solvitschegodsk. – P:s betydelse
för eftervärlden är, att han författat en dagbok
(från 20 april 1702 till 22 juni 1709), som genom
rikt innehåll och synnerligen ledig framställning
intar en framstående plats bland karolinska
krigares skrifter. Den är tryckt i Quennerstcdts
"Karolinska krigares dagböcker", I (1901).

A. S.

illustration placeholder

Petre, Johan Tore, bruksidkare, politiker,
tillhörande en 1628 till Sverige inflyttad
släkt, hvars flesta medlemmar egnat sig åt
bergshandteringen, f. 23 juli 1793 på Hofors
bruk i Gästrikland, d. där 6 dec. 1853, blef
redan 1804 student i Uppsala, där han 1809
aflade hofrättsexamen. Han åtföljde under
efterföljande år häradshöfdingar på ting, var
1812 kanslist hos borgarståndet vid riksdagen
i Örebro samt tjänstgjorde i Svea hofrätt och
Kommerskollegium till 1819, då han egnade sig
åt sitt fäderneyrke. På Hammarby och Hofors
bruk i Gästrikland utöfvade han därefter
en storartad verksamhet, som ensam kunde ha
varit tillräcklig för att tillförsäkra hocom
en plats bland vår industris stormän. Det var
dock på ett helt annat fält han skulle vinna
sin egentliga namnkunnighet. Vid 1830 års
riksdag hade förslaget om bergsbruksidkarnas
representationsrätt bifallits, och redan 1833
utsågs P. med betydande röstöfvervikt till
representant för 1:a bruksdistriktet i den
1834 sammanträdande urtima riksdagen. Hela hans
personlighet hade något imponerande, och då
därtill kommo en ovanlig fond af kunskaper,
stor talegåfva samt oräddhet och orubblig
karaktärsfasthet, var det ej förvånande, att
P. redan vid sin första riksdag, då han omedelbart
invaldes i statsutskottet och talmanskonferensen, förvärfvade
stort inflytande bland sina meningsfränder, under
det han å andra sidan väckte de maktegandes
synnerliga missnöje. Starkast voro väl bådadera
vid 1840 års märkliga riksdag, där P. i
borgarståndet, liksom i konstitutionsutskottet,
hemliga utskottet och talmanskonferensen
manligt och med seg uthållighet kämpade för de
"liberalare" åsikterna. Ej utan fog betecknades
också P. af en bland sina motståndare som
"den mest betydande af alla, hvilka bevistade
riksdagen". Att han någon gång förifrade sig
i debatten, kan ej förnekas, men i allmänhet
voro äfven motståndarna ense om att erkänna hans
förtjänster. "Oppositionens" ställning blef efter
Oskar T:s regeringstillträde i mångt och mycket
förändrad. P. inskränkte under de riksmöten
han därefter bevistade (1844–45, 1850–51)
sin verksamhet hufvudsakligen till arbetena
i statsutskottet och talmanskonferensen,
men stod som förr alltid redo att hugga
in mot hvarje öfvergrepp eller yttring
af maktfullkomlighet. Varm vän af en
representationsreform, deltog P. också i
reformmötena i Örebro 1849 och 1850, vid det
senare som ordförande. I samförstånd med detta
mötes flertal motsatte sig P. det till 1850–51
års riksdag af K. M:t framlagda förslaget till
representationens ombildning, hvilket lyckades
vinna majoritet endast i borgarståndet. Vid
P:s frånfälle hemställde hans forne skarpaste
motståndare, borgmästaren Lagergren, som då
förde talmansklubban i borgarståndet, att i
ståndets protokoll måtte intagas uttrycken af
ståndets saknad och aktning.

J. H.
(V. M.)

Petrefakt (af grek. petra, sten, och
lat. facere, göra). Se Förstening.

Petreiska Arabien (oegentligt kalladt Steniga
Arabien
), norra delen af Sinaihalfön med
angränsande del af nordvästra Arabien,
är uppkalladt efter staden Petra.
(J. F. N.)

Petrejus, Marcus, romersk fältherre, förde
som legat åt konsuln Antonius befälet i slaget
vid Pistoria, där Catilina föll (62 f. Kr.),
och längre fram i Spanien mot Cæsar, som till
slut besegrade honom vid Ilerda (49). Efter
Pompejus död begaf sig P. till Afrika, där han
deltog i det olyckliga slaget vid Thapsus (46),
efter hvilket han sökte och fann döden i tvekamp
med den likaledes öfvervunne konung Juba.

R. Tdh.*

Petrejus. Se Petrus Petrejus.

Petrella, Enrico, italiensk operakompositör,
f. 1813 i Palermo, d. 1877 i Genua, elev af
Bellini och Zingarelli m. fl., fick vid 16 års
ålder sin första buffaopera uppförd i Neapel
och skref sedan 24 operor, bland hvilka i den
glada arten Le precauzioni (1851) och i den
allvarliga Marco Visconti (1854) och Jone (1858)
gjorde största lyckan. P. blef mycket uppburen i
Italien och sattes på sin tid näst efter Verdi.

E. F–t.

Petrelli, Dariel Teodor Johannes, militär,
historieforskare, f. 2 apr. 1853 i Linköping,
blef underlöjtnant vid l:a lifgrenadjärregementet
1875, genomgick Krigshögskolan 1880–82, blef
löjtnant 1882, amanuens vid generalstaben 1884,
kapten 1894 och krigsarkivarie 1898. P. har
inlagt stor förtjänst om krigsarkivets ordnande
och om våra så väl egna som från rikets fiender
tagna fanors och segerteckens studerande och bevarande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free