Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 749-750 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfeiffer, Richard Friedrich Johann - Pfeil, Friedrich Wilhelm Leopold - Pfeil, Heinrich - Pfeil, Joachim Friedrich von - Pfenning - Pfersee - Pfeufer, Karl von - Pfister, Albert - Pfister, Johann Christian von - Pfitzer, Ernst Hugo Heinrich - Pfitzner, Hans - Pfizer. 1. Paul Achatius P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma professur i Breslau. Han blef 1907
hedersled, af Svenska läkarsällskapet
och erhöll 1910 dess Pasteur-medalj i
guld. P. upptäckte 1892 influensabacillen
och 1894 de specifika bakteriolytiska
immun-sera; därjämte har han publicerat
en mängd afhandlingar i facktidskrifterna
äfvensom tills, med Fränkel utgifvit
Mikrophotographischer atlas der bakterienkunde
(2:a uppl. 1893-95) samt tills, med Proskauer
Encyklopädie der hygiene (2 bd, 1902-05).
E. T-dt.

Pfeil [pfajl], Friedrich Wilhelm Leopold, tysk
forstman, f. 1783, d. 1859, blef 1821 lärare
i forstvetenskap vid universitetet i Berlin
samt erhöll 1830 ledningen af det nyanlagda
forstläroverket i Neustadt-Eberswalde. Han
författade flera verk i forstvetenskap och
utgaf "Kritische blätter für forst- und
jagdwissenschaft" (42 bd, 1822-59; forts, af
H. Nördlinger t. o. m. år 1870). P. saknade
djupare vetenskaplig underbyggnad och var en
ytterst polemisk natur.

Pfeil [pfajl], Heinrich, tysk tonsättare,
f. 1835 i Leipzig, d. där 1899, var bokhandlare,
tidningsredaktör och musikskriftställare samt
komponerade en mängd manskvartetter, bl. a. den
i Sverige mycket sjungna Lugn hvilar sjön.

Pfeil [pfajl], Joachim Friedrich von, grefve,
tysk kolonialpolitiker och resande, f. 1857
i Neurode (Schlesien), var 1873-83 farmare i
Syd-Afrika, 1884-87 i tjänst hos Sällskapet för
tysk kolonisation i Tyska Öst-Afrika, 1887-89
direktör för Bismarckarkipelagen, hvarunder
han gjorde en längre forskningsfärd i Kejsar
Vilhelms land på Nya Guinea, och reste 1892
ff. genom Tyska Sydväst-Afrika, södra Arabien,
Egypten, Balkanstaterna samt 1897 och 1899-1901 i
Marokko. Han har skrifvit bl. a. Vorschläge zur
praktischen kolonisation in Ostafrika (1888) och
Studien und beobachtungen aus der Südsee (1899).

Pfennig, tyskt skiljemynt, som förekom redan
tidigt under medeltiden och i århundraden
var det enda silfvermynt, som präglades i
Tyskland. Karl den store föreskref, att af 1
mark rent silfver skulle myntas 240 pfennige. (En
pfennig motsvarade alltså 35 dylika i nutiden.) I
förra hälften af 1100-talet gjorde man dem
tunna och ensidigt präglade {brakteater). Dessa
mynt försämrades småningom genom allt större
koppartillsats, och följden blef, att t. ex. i
midten af 1200-talet gingo 660 pfennige, i början
af 1400-talet ej mindre än 1,200-1,400 pfennige
på l mark. Silfverhaltens ringhet gjorde,
att mynten fingo ett nästan svart utseende. Af
ren koppar präglades de först 1494, och detta
fastställdes genom riksdagsbeslut 1738. I
Preussen var l thaler = 360 pfennige och l
silbergroschen = 12 pfennige. Numera gäller l
pfennig = 1/₁₀₀ mark


Nutida pfennig.

= 0,89 öre. Myntets legering utgöres af
95 delar koppar, 4 delar tenn och l del zink.
Det präglas två- och enpfennigstycken (se fig.).
Jfr Penning och Penny.

Pfersee [-se], förr by v. om Augsburg,
fr. o. m. 1911 införlifvad i denna stad. 10,928
inv. (1910).

Pfeufer [pfö’jfer], Karl von, tysk läkare,
f. 1806 i Bamberg, d. 1869, blef med. professor
i Zürich 1840, i Heidelberg 1844 och i München
1852. P. var en utmärkt lärare. Som vetenskaplig
forskare ställde han till sin uppgift att genom
en nära anslutning till fysiologien skapa en
rationell medicin. 1844-69 utgaf han tillsammans
med Henle "Zeitschrift fur rationelle medicin",
i hvilken han offentliggjorde de flesta af sina
arbeten. Se biogr. af Kerchensteiner (1871).

Pfister, Albert, tysk boktryckare, f. omkr. 1420,
d. omkr. 1470, var lärjunge till Gutenberg
och uppsatte ett tryckeri i Bamberg på
1450-talet. Jfr Boktryckarkonst, sp. 965.

Pfister, Johann Christian von, tysk
historieskrifvare, f. 1772 i Pleidelsheim i
Württemberg, d. 1835 i Stuttgart, blef 1832
generalsuperintendent i Tübingen och skref
bl. a. Geschichte von Schwaben (5 bd, 1803-27;
går till 1496) och Geschichte der deutschen
(5 bd, 1830-35; utgör de första banden af det
Heeren-Ukertska samlingsverket). P. var flitig
källforskare, men förmådde ej i öfversiktlig
form bearbeta det rikliga materialet.

Pfitzer, Ernst Hugo Heinrich, tysk botanist,
f. 26 mars 1846 i Königsberg, d. 3 dec. 1906 i
Heidelberg, blef 1872 professor och föreståndare
för botaniska trädgården i Heidelberg. P. är
mest känd för sina grundliga bearbetningar af
den stora orkidéfamiljen i både systematiskt och
morfologiskt afseende. Han publicerade däröfver
Grundzüge einer vergleichenden morphologie der
orchideen (1882), Morphologische studien über die
orchideenblüte (1886), Entwurf einer natürlichen
anordnung der orchideen (1887) och familjen
Orchidaceæ (1888-89) i Englers och Prantls
"Die natürlichen pflanzenfamilien". Han
uppfann äfven en metod att preparera
orkidéblommor med bibehållen form och färg.
C. Lmn.

Pfitzner, Hans, tysk tonsättare, f. 1869 i
Moskva (af tyska föräldrar), elev af sin fader
och af Hochska konservatoriet i Frankfurt
a. M., verkade som konservatorielärare och
kapellmästare i Koblenz, Mainz och (1897-1907)
Berlin och blef 1908 stadsmusikdirektor i
Strassburg samt föreståndare för konservatoriet
där. Han har gjort sig fördelaktigt bemärkt
bland skaran af R. Wagners efterföljare genom
sitt musikdrama Der arme Heinrich (1895)
och den romantiska sagooperan Die rose vom
liebesgarten (1901), som vunno mycket erkännande
för stämningsfullhet, melodisk uppfinning
och glansfull orkesterteknik. Dessförinnan
satte han musik till Ibsens Fest auf Solhaug
(1889). P. har vidare komponerat Der blumen
rache (1888) för altsolo, kör och orkester,
Schillers Kolumbus för åttastämmig blandad
kör, några ballader, en mängd smärre sånger, i
synnerhet till dikter af romantikern Eichendorff,
den dramatiska julsagan Christelflein (1906),
musik till Kleists drama Kätchen von Heilbronn
(1908), åtskillig kammarmusik m. m. Jfr Cossmann,
"Hans P." (1904). E. F-t.

Pfizer. 1. Paul Achatius P., sydtysk politisk
skriftställare, f. 1801 i Stuttgart, d. 1867
i Tübingen, idkade juridiska och filosofiska
studier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>