Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfizer. 1. Paul Achatius P. - Pfizer. 2. Gustav P. - Pfleger-Moravský, Gustav - Pfleiderer, Otto - Pflugk-Harttung, Julius von - Pflüger, Eduard Friedrich Wilhelm - Pfohl, Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt blef 1826 öfverrättsassessor i Tübingen. I
skriften Briefwechsel zweier deutschen (1831; 2:a
uppl. 1832) yrkade P. på Österrikes utskiljande
från det öfriga Tyskland och de smärre staternas
anslutning till Preussen. Han erhöll till
följd däraf sitt afsked ur statstjänsten, men
var 1831-38 representant för Tübingen i Andra
kammaren och där, jämte Uhland, den liberala
oppositionens själ. Sedermera egnade P. sig
åt kommunala ämbeten i Stuttgart, hvarest han
blef hedersborgare. Han var en kort tid 1848
kultusminister och 1851-58 öf-verrättsråd. Bland
P :s öfriga skrifter märkas Gedanken über recht,
staat und kirche (1842) och Zur deutschen
verfassungsfrage (1862), där han bestämdt
förutsäger Preussens hegemoni.
2. Gustav P., den föregåendes broder, tysk skald,
f. 1807 i Stuttgart, d. 1890, gymnasielärare
därstädes 1846-72, uppträdde med samlingarna
Gedichte (2 bd, 1831-35) och Dichtungen epischer
und episch-lyrischer gattung (1840), i hvilka
han genom högstämdhet och reflexion påminner om
Schiller. P. författade vidare bl. a. dikten Der
welsche und der deutsche (1844), en skildring
af religiösa brytningar på 1400-talet.
Pfleger-Moravsky, Gustav, tjechisk författare,
f. 1833, d. 1875, utgaf 1857 sin första lyriska
diktsamling, Dumky, och 1861 Cyprise, som dock
hade lika ringa framgång som hans patriotiska
dramer. Större konstnärligt värde ha hans
romaner Ztrdceny zivot (Ett förspilldt lif),
Z malého sveta (Från den lilla världen) och Pani
fabrikantova (Fru fabrikörskan) samt, framför
allt, den versifierade romanen Pan Vysinsky
(1858-59) i 12 sånger, påverkad af Pusjkins
"Onegin". Hans samlade skrifter utkommo 1869 i
7 dlr. A-d J.
Pfleiderer [pfla’j-], Otto, tysk protestantisk
teolog, f. 1839, d. 1908, från 1875 professor
i systematisk teologi vid universitetet i
Berlin, tillhörde den gammalliberala skolan
med hegelskt inflytande. Bland hans många
arbeten märkas Religionsphilosophie auf
geschichtlicher grundlage (1878, 3:e uppl. 1896),
Die Ritschlsche theologie, kritisch beleuchtet
(1891), Geschichte der religionsphilosophie von
Spinoza bis auf die gegenwart (3:e uppl. 1893),
The development of theology since Kant
(1890; utvidgad tysk uppl. 1891). På det
nytestamentliga området skref P. bl. a. Das
urchristentum, seine schriften und lehren
(1887; 2:a uppl. 1902), Der Paulinismus (1873;
2:a uppl. 1890) samt en rad afhandlingar öfver
paulinsk och johanneisk teologi i Hilgenfelds
"Zeitschrift fur wissenschaftliche theologie". -
Hans broder Edmund P., f. 1842, d. 1902,
sedan 1878 professor i filosofi i Tübingen,
utgaf åtskilliga arbeten af filosofiskt innehåll.
(G. A-n.)
Pflugk-Harttung [pflogk-], Julius von,
tysk historiker, f. 8 nov. 1848 i Warnikow (i
Brandenburg), blef filos. doktor i Bonn och 1876
docent i historia vid Tübingens universitet,
var 1883-89 professor i Basel, nedlade af
politiska skäl - hans starkt utpräglade tyska
sympatier rönte gensagor - denna professur och
flyttade till Berlin, där han 1893 blef anställd
vid preussiska geheimestatsarkivet. Vid detta
har han befordrats till geheimearkivråd. Af
P:s många skrifter, som mestadels behandla
medeltidens historia, må nämnas: Die anfänge
kaiser Konrads II (1877), Norwegen und
die deutschen seestädte bis zum schluss des
13 jahrhunderts (s. å.), Die urkunden der
päpstlichen kanzlei vom X. bis XIII. jahrhundert
(1882), Iter italicum (1883), Die anfänge
des Johanniterordens in Deutschland
(1898), Die bullen der päpste bis zum ende des
12. jahrhunderts (1901) och Die papstwahlen und
das kaisertum (1908). P. har äfven redigerat en
"Weltgeschichte" (6 bd, 1907-10) samt i flera
arbeten lämnat bidrag till äldre och nyare
krigshistoria, såsom Perikles als feldherr
(1884), Krieg und sieg 1870-71 (1895-96),
Vorgeschichte der schlacht bei Belle-Alliance
(1903), 1813-1815. Illustrirte geschichte der
befreiungskriege (1912), Das befreiungsjahr
1813 (1913) och Leipzig 1813 (s. å.). P. har
bl. a. utgifvit "Acta pontificum romanorum
inedita" (3 bd, 1879-88).
Pflliger, Eduard Friedrich Wilhelm,
tysk fysiolog, f. 7 juni 1829
i Hanau, d. 17 mars 1910, studerade i Marburg
och Berlin, blef 1855 med. doktor och kallades
1859 till professor i fysiologi i Bonn, i hvilken
egenskap han verkade ända till sin död. P. hörde
till vår tids allra främsta fysiologer, och
såväl genom sina egna arbeten som genom sin
skarpa, om än icke sällan öfverdrifvet stränga
kritik af andras inverkade han i en betydande
grad på fysiologiens utveckling. Redan i sitt
förstlingsarbete om ryggmärgens förrättningar
(Die sensorischen funktionen des rückenmarkes
der wirbeltiere, 1853) visade han sig som en
framstående forskare. Därpå följde upptäckten
af Nervus splanchnicus’ hämmande inverkan
på tarmens rörelser (1857), den banbrytande
undersökningen om den konstanta strömmens
inverkan på nervernas retbarhet (Ueber die
physiologie des elektrotonus), studier öfver
äggstockens byggnad (Ueber die eierstöcke
der säugetiere und des menschen, 1863)
och fortplantningens fysiologi (1881 ff.);
en lång serie arbeten öfver respirationen och
blodgaserna, af hvilka särskildt hans afhandling
Ueber die physiologische verbrennung in den
lebendigen organismen (1875) är anmärkningsvärd,
m. m. De senaste tjugu åren af sitt lif egnade
P. sig med ytterlig intensitet åt studiet af
kroppens ämnesomsättning i alla dess detaljer och
publicerade däröfver en stor mängd afhandlingar,
bl. a. en utförlig monografi öfver glykogenet
(1903). I sin specialforskning vinnlade sig
P. med synnerlig omsorg om den största möjliga
noggrannhet och egnade ett outtröttligt arbete åt
utbildningen af sina försöksmetoder. Detta afhöll
honom dock icke från att med omfattande blick
öfverskåda vetandet i dess helhet och att bringa
de enskilda fakta i deras rätta ställning till
vetenskapens grundfrågor. 1868 började P. ge ut
"Archiv fur die gesammte physiologie des menschen
und der tiere", hvilken tidskrift snart blef
ledande inom fysiologien (131 bd färdiga före
P:s död), R. T-dt.
Pfohl [pfå̄l], Ferdinand,
tysk musikskriftställare, f. 1863 i Böhmen,
idkade universitets- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
