Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pidal. 2. Luis P. y Mon - Pidal. 3. Alejandro P. y Mon - Pigdin-engelska - Pidisjärvi - Pidoll, Karl von - Pie - Pièce - Pieces fugitives. Se Poésies fugitives - Pied - Pied de boeuf - Piedecuesta - Piedestal - Piedimonte d'Alife - Piehl, Karl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
827
Pidgin-engelska-Piehl
828
rikesminister, ambassadör i Rom, led. af
Spanska akad., har varit en flitig medarbetare
i dagspressen och i tidskrifter samt utgett
bl. a. El drama histörico.
3. Alejandro P. y Mön, den föregåendes broder,
spansk politiker och författare, f. 1847 i
Madrid, deputerad 1872, inrikesminister 1884,
deputeradekammarens president 1891-99, led. af
Spanska akad. 1894, har af trycket utgett, utom
flera akademital, El triunfo de los jesuitas en
Fr anda, Sistemas filo-söficos, Santo Tomas de
Aquino, su vida etc. och Discursos y articulos
literarios. l-3. Ad. II-n.
Pidgin-engelska [pi’dʃin-], en munart,
som uppkommit i östra Asiens sjöstäder
(särskildt Kanton) och hufvudsakligen består
af vanligare engelska ord i förvrängd form,
lämpade efter kinesernas uttalssystem och
syntaktiska regler. Den har sitt namn af
engelska ordet business (affärer), hvars uttal
i kinesisk mun blifvit "bidsin" och därefter
"pidsjin". Äfven rent kinesiska, malajiska,
hindustanska och portugisiska ord äro upptagna
i pidgin-engelskan. Denna är numera nästan
oumbärlig som en "lingua franca" för mongolernas
umgänge med folk af kaukasiska rasen samt nyttjas
äfven kineser och japaner emellan. Dialektens
språkbruk är ganska stadgadt, och den må
ej betraktas som en regellös rotvälska;
det finnes t. o. m. böcker skrifna därpå. –
Ett genomgående drag hos pidgin-engelskan
är den kinesiska motviljan för r, hvilken
t. ex. af red gjort "led", af drunk "dlunk",
af cry "clylo" ("-lo" är en tilläggsändelse),
af green "kilen". Deklinationer, konjugationer
och i allmänhet böjningar undvikas, liksom
i kinesiskan. Sålunda får he (han) betyda
äfven hans, honom, henne, de, deras, dem
o. s. v. Pron. my (min) står äfven för jag,
mig, vi, vår, oss o. s. v. Konjugationsformerna
ersättas af ett antal besynnerliga och formlösa
hjälpverb ("hab", af to have, ha; "hab got",
har fått, har är, blifvit; "belongey", tillhör,
är; "can do", hvilket betecknar möjlighet,
m. fl.). Jfr amerikanen Charles G. Lelands
"Pidgin-english sing-song" (2:a uppl. 1888,
med en ordbok), och Lentzner, "Colonial english"
(1891).
Pi’disjärvi, socken i Uleåborgs län, Finland. Se
N i v a l a.
Pidoll [-å’ll], Karl von, friherre, tysk målare,
f. 1847 i Wien, d. 1901 i Rom, var officer,
kapten vid generalstaben, då han 1873 egnade
sig åt konststudium. Han var 1874-78 lärjunge
till Böcklin i Florens, vistades sedan
mestadels i Rom under starkt inflytande af
Hans von Marées till 1886, därefter i Paris,
Frankfurt och åter i Rom. P. upptog Marées’
spekulativa sätt att framställa nakna människor
i landskap (Fiskare, Ryttartåg), målade
(mest under och efter sin vistelse i Paris)
finkänsliga porträtt (P:s hustru, en dambild
i profil), barngrupp)-, landskap från Mosel,
från Rivieran och Österrike samt utförde
litografier. Efter Marées’ död 1887 utgaf
han den förträffligt belysande lilla skriften
Aus der werkstatt eines künstlers. P:s konst
studeras bäst i slottet Schleissheim vid München.
G-g N.
Pie [påY], eng., ett bronsmynt i Indien, =
V" anna = 1/i92 kompanirupie - 1/3 pice -
omkr. 0,9 öre.
Piéce [piäs], fr., pjäs (se d. o.). - Piéce å
thése. Se Franska litteraturen, sp. 1211. -
Piéce de circonstance [da sirkå-sta’s],
tillfällighetsstycke (skrifvet för scenen). -
Piéce de résistance [da resistä’s; eg. "stycke,
som gör motstånd"; duktigt köttstycke, som det
tar dryg tid att förtära] har i Sverige öfvergått
till att betyda den prestation (det uppträdande,
det utställningsföremål, det teaterstycke), som
vid en fest, en utställning, en teaterafton,
sammankomst e. d. drager till sig lejonparten
af intresset.
Piéces fugitives [pias fyjiti’v]. Se Poesi e s
f u g i t i v e s.
Pied [pië], fr., längdmåttet fot. - P. d e r o i
[do rce>a’]. Se F o t, sp. 979.
Pied de boeuf [pië da bö’f], fr. (eg. "oxfot"),
bot., stensopp 1. Karl Johanssvamp. Se B o-le
t u s.
Piedecuesta [piedekwe’sta], stad i
Colombia, dep. Santander (Nord), vid
Rio d’oro, 1,009 m. ö. h. Omkr. 12,000
inv. Tillverkning af panamahattar, cigarrer,
odling af tobak, kakao, indigo och bomull.
J- F. K.
Piedestal (fr. piedestal), fotställ för en byst,
staty, grupp, vas e. d. Jfr P o s t a m e n t.
Piedimonte d’Alife [piedimå’nte dallfe],
kretsstad i italienska prov. Caserta (Kampanien)
vid foten af Monte Miletto. 6,102 inv. (1911)
i kommunen. Lyceum-gymnasium. Vinodling,
tillverkning af kopparvaror, ullspinneri och
ylleväfveri. J. F. K.
Piehl [pil], Karl Fredrik, egyptolog, f. 30 mars
1853 i Stockholm, d. 9 aug. 1904 i Sigtuna,
student i Uppsala 1872, aflade 1876 filos.
kandidatexamen, promoverades 18S1 till filos.
doktor och, vardt s. å. docent i egyptiska
språket vid Uppsala universitet. 1882-88
vistades han med offentligt understöd tre
gånger under sammanlagdt två år i Egypten för
vetenskapliga undersökningar. Han blef 1889
prefekt för den af honom upprättade samlingen
af egyptiska fornsaker i Uppsala, sedan 1890
kallad "Viktoriamuseet för egyptiska fornsaker",
och erhöll 1893 en personlig e. o. professur i
egyptologi. Han deltog som ombud för Sverige
i 9:e (1892), lO:e (1895) och ll:e (1897)
orientalistkongresserna. P. vardt led. af
Human, vet. samf. i Uppsala 1890 och var
led. eller hedersled, af flera utländska lärda
samfund. Som egyptolog var P. huivudsakligen
autodidakt. Endast en månad 1874 i Kristiania
och ett par månader 1878-79 i College de France
åtnjöt han undervisning af andra. Redan hans
gradualafhand-ling, Petites études égyptologiques
(1881), belönad med filosofiska fakultetens
första hederspris, väckte stort uppseende och
erkännande. Hans öfriga större arbeten äro
Dictionnaire du papyrus Harris n:o l (1882)
och Inscriptions hiéroglyphiques (ser. l-3,
1885-1903). Genom dessa samt sina mer än 250
vetenskapliga tidskriftsartiklar intar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
