Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pigmenttryck (Koltryck), fot. - Pignatelli, Antonio. Se Innocentius 13 - Pignerol. Se Pinerolo - Pignus, jur. - Pigorini, Luigi - Pigott, Nathaniel - Pihl, Axel Gustaf - Pihl, norsk släkt - Pihl. 1. Abraham P. - Pihl. 2. Oluf Andreas Lövold P. - Pihl. 3. Karl Abraham P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Pignatelli-Pihl
862
metoden erhåller man, efter ett vanligt rättvändt
negativ, en sidoomvänd. bild, d. v. s. den
ter sig som en spegelbild af föremålet. För
att erhålla en rättvänd bild använder man
den s. k. dubbelöfver-föringsmetoden. Bilden
öfverföres först på ett med ett vaxadt
hartsskikt öfverdraget papper (tillfälligt
underlagspapper), hvarefter den sammanpressas
med ett gelatineradt papper, på hvilket den,
till följd af den större adhesionen, fastnar,
när man efter torkning skiljer de båda bladen
åt. Pigmenttrycket har stor användning i
praktiken. Det lämnar synnerligen vackra,
väl detaljerade kopior, som mycket väl återge
alla negativets ton värden. Då som pigment kan
användas hvilket i vatten olösligt färgämne
som helst, har man fullkomlig frihet att
bestämma kopians färg. Väljas färgämnen, som
ej påverkas af luft eller ljus, bli kopiorna
naturligtvis fullständigt hållbara. Namnet
koltryck (på tyska kallas förfarandet vanligen
kohledruck, eng. carbon printing, fr. procédé au
charbon) leder sitt ursprung därifrån, att vid
förfarandets första framträdande kol (tusch,
kimrök, bensvärta) hufvudsakligen användes
som färgämne och för öfrigt ännu, enbart eller
delvis, ingår i de flesta pigmentpapper, som
finnas i handeln. - Den genom pigmenttrycket
erhållna bilden visar alltid en mer eller
mindre framträdande relief, som genom lämplig
sammansättning af pigmentpapperet kan i hög grad
stegras. En sådan gelatinrelief användes på olika
sätt inom reproduktionstekniken (jfr F o t o g a
1-vanografi, Fotogravyr och Woodbury-tryck). -
Vid gummipigmenttryck (vanligen kalladt
gummitryck) ersattes gelatinet af gummi
arabicum. Ett papper förses med tillhjälp af en
bred pensel med ett skikt, bestående af gummi,
bikromat och ett färgämne. Någon öfver-föring
förekommer icke, utan "framkallningen" sker här
direkt och med kallt vatten. Den erhållna bilden
har emellertid en mycket kort grada-tionsskala
och förfarandet, enkelt gummitryck, lämpar sig
endast för breda effekter utan fina detaljer
och öfvergångar. Bättre gradation er-hålles
genom kombinationsgummitryc-k e t, hvarvid
flera tryck göras på hvarandra. Genom att
ändra proportionerna mellan gummi, bikromat
och färg erhåller man tryck af olika gradation
och kraft, som tillsammans bilda en rik och
harmonisk tonskala. Gummitrycket möjliggör i
hög grad individuellt ingripande under arbetets
gång, och förfarandet har därför fått stor
praktisk användning, i synnerhet vid sådana
konstnärliga arbeten, där man vill frigöra sig
från negativets karaktär och den fotografiska
bildens öfverskott af detaljer och ernå bredare
effekter. Såväl pigmentsöm gummitrycket har
många variationer, som alla grunda sig på
kromgelatinets, resp. kromatgum-mits, egenskap
att garfvas genom ljusets inverkan. Litt.:
E. J. Wall, "Carbon printing" (1900), W. Köster,
"Der gummidruck" (1904), G. A. Lié-bert, "La
photographie au charbon" (1908), och H. W. Vogel,
"Das pigmentverfahren (kohledruck)" (1912).
J.Htzg.
Pignate’lli [pinja-], Antonio. Se Innocentius 13.
Pignerol [pinjerå’ll]. SePinerolo.
Pi’gnus, jur., lat., pant. Se H y p o t e k,
sp. 15.
Pigorini [-å-], Luigi, italiensk arkeolog,
f. 1842
i Fontanellato, professor i paleontologi vid
universitetet i Kom, senator, grundläggare
af och direktör för det förhistoriska och
etnografiska museet i Rom, som är inrymdt i det
forna jesuitpalatset (Collegio romano). P. har
inlagt stora förtjänster om undersökningen af de
norditalienska "terrama-rorna" (se Pålbyggnader)
och andra minnen från forntiden samt i flera
skrifter gett värdefulla bidrag till vår kännedom
om Italiens förhistoriska tid. Han utger sedan
1875 den viktiga tidskriften "Bullettino di
paletnologia italiana". 1891 vardt P. led. af
Vitt. hist. o. ant. akad. O. M.
Pigott [pi’gat], Nathaniel, engelsk astronom,
d. 1804, bekant som upptäckare af flera
föränderliga stjärnor (bl. a. stjärnan r\
i örnen). 1783 upptäckte han en periodisk
komet med omkr. 6 års omloppstid, hvilken
dock senare icke återfunnits. P. uppehöll
sig under många år i Belgien, där han
var sysselsatt med geodetiska arbeten.
B-d.
Pihl, Axel Gustaf, trädgårdsman, f. 12
maj 1838 i Stockholm, antogs, efter att ha
erhållit praktisk och teoretisk utbildning
inom trädgårdsyrket genom anställning i
trädgårdar i Sverige, England och Tyskland,
1861 till föreståndare för Landtbruksakademiens
experimentalfälts trädgårds-afdelning. 1863
öfvergick P. till förste-lärar-befattningen
vid Svenska trädgårdsföreningens elevskola,
hvars föreståndare han varit fr. o. m. 1873
till föreningens upplösning, 1911. Han blef
led. af Landtbruksakad. 1900. P. har utöfvat
en omfattande skriftställarverksamhet inom
trädgårdslitteraturen, dels som medredaktör
för "Svenska trädgårdsföreningens tidskrift"
(1878-1905), dels i utgifvandet (tills,
med E. Lindgren och G. Löwe-greu) af
"Handbok i svenska trädgårdsskötseln"
(1872-84; vissa delar i flera uppl.), dels
som medredaktör för planschverket ’Svenska
fruktsorter" (1899-1911) samt mångårig
medarbetare i "Tidning för trädgårdsodlare".
C. G. D.
Pihl, norsk släkt, som härstammar från
kyrkoherden i Gausdal A n d r e a s P. (f. 1726,
d. 1781).
1. Abraham P., son till Andreas
P., präst, astronom, f. 1756 i Gausdal, d. 1821,
sedan 1789 präst i Vang, Hedemarken, där
han 1803 blef prost. Alltifrån 1785 hade
P. anställning som den förste astronomiske
observatorn i Norge; som sådan utförde han
äfven många geografiska ortsbestämningar
på olika håll i landet. P. var en utmärkt
skicklig mekaniker och förfärdigade många
slags vetenskapliga instrument. Bland hans
afh. märkes Om chronometrets anvendelse til
ät finde den geographiske længde paa det
fäste land (i "Dansk videnskabsselsk:s
skrifter", IV, 1805- 06). - Se vidare
Sv. Nilssons "Dagboksanteckningar under en resa"
(1879), s. 68-77.
2. Oluf Andreas Lo vol d P., den föregåendes
sonson, ingenjör, f. 1822, d.
1895, utbildades i Göteborg och England,
hvarefter han till sin död verkad^ som direktör
för gasverket i Kristiania och betydande teknisk
entreprenör inom Norge. P. var en
flitig naturvetenskaplig författare.
3. Karl Abraham P., den föregåendes broder,
ingenjör, järnvägsman, f. 1825, d.
1897, fick sin tekniska utbildning
vid Chalmersska slöjdskolan 1841-44, kom
sedan till England, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
