Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pinello, Nils Henrik - Pinen, farm., med. Se Terpener - Pineoler, bot. Se Tallsläktet - Pinero, Arthur Wing - Pinerolo - Pinerolorasen, husdjurssk. - Pineta - Pinetum, trädg. - Pineyro, Enrique - Pingaud, Léonce - Pingborren, zool. Se Ollonborrfamiljen - Pingel. 1. Kristian P. - Pingel. 2. Victorinus P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
–56 var han t. f. och 1856–65 ord. sekreterare
vid Finska hushållningssällskapet. P. utgaf 1849
"Tidning för landtbrukare och näringsidkare"
och redigerade 1836–47 samt 1853–56 "Åbo
tidningar". Under signaturen Kapten Puff
utgaf han åtskilliga skisser:
Puffens kalender med benägna bidrag (2 hftn, 1869, 1870) samt
Små berättelser och tidsbilder (5 hftn, 1866–78),
som innehålla karakteristiska teckningar ur lifvet
i Finland, i synnerhet från Åbo före branden 1827
och från studentlifvet i Åbo. Han var äfven verksam
för teatern som öfversättare, bearbetare och
textförfattare. 1872 utgaf P. en finsk adelskalender.
M. G. S.
Pinen, farm., med. Se Terpener.
Pineoler, bot. Se Tallsläktet.
Pinero [piniə’råu], Arthur Wing, engelsk
författare, f. 24 maj 1855 i London, anställdes
1874 som skådespelare vid Theatre royal i
Edinburgh och 1876 först vid Globeteatern i
London, sedan vid Lyceum, där han stannade i fyra
år. Han debuterade som dramaturg 1877 med
£ 200 a year
och gjorde lycka med
The money spinner (1880).
Under en tid odlade han förnämligast farsen och
spelades på Court theatre, där särskildt
The magistrate (1885)
hade stor och långvarig framgång.
The squire (1881)
var hans första försök i allvarlig riktning,
återupptagen med
The profligate (1889),
sedan de båda lustspelen
Sweet lavender (1888) och
The weaker sex (s. å.)
gått mycket bra.
The second mrs. Tanqueray (1893; "Tanquerays andra hustru", uppf. 1895)
gjorde honom känd långt utom landets gränser; i
den tacksamma titelrollen lät bl. a. Eleonora Duse
se sig. Af P:s många senare arbeten kunna nämnas
The notorious mrs. Ebbsmith (1895; "Den beryktade fru Ebbsmith", 1897),
The benefit of the doubt (1895; "I brist af bevis", 1896),
The princess and the butterfly (1897),
Trelawney of the wells (1898),
lustspelet The gay lord Quex (1899; "Lord Quex", uppf. 1902),
Iris (1901),
Letty (1903),
A wife without a smile (1904),
His house in order (1906),
The thunderbolt (1908),
Mid-channel (1909),
lustspelen Preserving mr. Panmure (1912) och
The "mind the paint" girl (1913).
P:s Plays utgåfvos i 11 bd 1891–95. –
I England anses P. ha varit den, som förde ut
den inhemska dramatiken ur dess stillestånd
och försumpning, lämnande bakom sig den öfliga
frivoliteten och den hemväfda sentimentaliteten,
och man tillägger "The second mrs. Tanqueray"
samma betydelse för det moderna sociala
skådespelet i England som "Hernani" för det
romantiska i 1830-talets Frankrike. Utanför
P:s hemland kan man, med allt erkännande af
hans blick för scenens kraf och hans lyckliga
fynd i flera afseenden, näppeligen sätta honom
bland de store dramaturgerna. Okonstnärlighet
i uppfattningen, bristande djup och konsekvens
i karaktärsteckningen äro invändningar, som
kritiken ofta riktat mot P:s effektfulla och
tekniskt skickliga stycken. Se
H. H. Fyfe, "A. W. P." (1902).
Pinerolo [-ålå; fr. Pignerol], kretsstad uti
italienska prov. Turin, nedanför Alperna, vid ån Lemina,
38 km. s. v. om Turin, dit järnväg går från P. 19,325 inv.
(1911) i hela kommunen. Biskopssäte. Seminarium, lyceum,
gymnasium, teknisk skola, lärarseminarium. Tillverkning af
siden, bomulls-, ylle- och juteväfnader, spetsar,
maskiner m. m. samt liflig handel med manufakturer,
vin, spannmål och ost. V. om P. ligga de af valdenser
bebodda dalarna Luserna, Perosa, San Martino och Clusone
samt det starkt befästa Fenestrelle. – Staden var fordom
en viktig fästning och tillhörde 1536–74 Frankrike.
1630 blef den åter fransk besittning; fästningsverken
förstärktes, och P. användes som statsfängelse för
bl. a. Fouquet, Lauzun och "Järnmasken". Efter 1696
tillhörde P. med få afbrott (1704–06 och 1801–14)
Savojen, men fästningsverken slopades i enlighet med
villkoren i Utrecht-freden 1713.
(J. F. N.)
Pinerolorasen [-ålå-; it. razza di Pinerolo], husdjurssk.,
en i italienska provinsen Turin förekommande gråfärgad nötkreatursras,
hufvudsakligen använd som dragare.
H. F.
Pineta, it. (af Pinus, se d. o.), barrträdsskog.
Särskildt berömd är pinetan utanför Ravenna.
Pinetum (af Pinus, se d. o.), trädg., plantering
af olika slags tallar, i utsträckt betydelse samling af barrträdsarter.
Jfr Arboretum.
Pineyro [pinei’rå], Enrique, spansk-amerikansk
kritiker af stor förtjänst, f. på Cuba, men
länge bosatt i Paris, där han noga följt den
spanskamerikanska litteraturens utveckling, som
ses af hans rätt betydande arbeten
Historia de la vida y escritos de Juan C. Zenea,
Hombres y glorias de America,
Biografias americanas och
El romanticismo en España (1905).
Ad. H–n.
Pingaud [pä~gå], Léonce, fransk historiker,
f. 1841 i Dijon, var 1874–1911 professor i
nyare historia och geografi vid universitetet
i Besançon. Bland hans skrifter märkas
Les français en Russie et les russes en France (1885),
Choiseul-Gouffier, La France en Orient sous Louis XVI (1887),
Bernadotte, Napoléon et les Bourbons 1797–1844 (1901) och
Jean de Bry (1760–1835). Le congrès de Rastatt. Une préfecture sous le premier empire (1909).
Pingborren, zool. Se Ollonborrfamiljen.
Pingel. 1. Kristian P., dansk mineralog,
f. 1793, d. 1852, vardt 1813 jur. kandidat,
studerade sedan naturvetenskap i Tyskland
och blef 1817 filos. doktor i Jena. 1828–29
utsändes han på forskningsresa till Grönland,
anställdes 1829 vid naturhistoriska museet och
vardt 1845 dess öfverinspektor. P. upptäckte
1836 sänkningen af Grönlands västkust, men
meddelade upptäckten först på skandinaviska
naturforskarmötet 1840. Skr.:
Diluviet og alluviet i det nordlige Jylland (1828),
Udsigt över de vigtigste rejser fra Danmark og Norge for at opsöge det tabte Grönland (1845). –
2. Victorinus P., den föregåendes
son, politiker och lärare, f. 25 febr. 1834 i
Köpenhamn, vardt 1864 filos. doktor, 1871 lärare
och 1882 öfverlärare vid Metropolitanskolan i
Köpenhamn. P. visade i denna egenskap utmärkt
duglighet, men erhöll 1883 afsked på grund af
sin utpräglade politiska opposition. Han var
1882 Studentersamfundets förste ordförande, var
1883 en bland stiftarna af Köpenhamns liberala
valmansförening och länge styrelseledamot där
samt 1884–92 medlem af folketinget. Ursprungligen
hyllade P. en mycket radikal politisk åskådning
och stod Hörup nära, men sedermera (från 1890)
anslöt han sig till den förhandlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
