Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pippin. 5. P. af Akvitanien - Pipping, adlig ätt i Finland - Pipping. 1. Fredrik Vilhelm P. - Pipping. 2. Knut Hugo P. - Pippingsköld. 1. Josef P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brorson, konung af Akvitanien, f. omkr. 803, d. 13 dec.
838, var andre son till Ludvig den fromme med
Irmengard och erhöll vid 817 års riksdelning
konungadöme öfver Akvitanien. Då 829 denna riksdelning
åsidosattes till förmån för Ludvigs yngste son Karl,
grep P. liksom sina bröder Lothar och Ludvig till
vapen mot fadern, kejsar Ludvig. Om P:s deltagande
i de följande årens tronstrider se Ludvig,
sp. 1259. - P:s son, P. den yngre, beröfvades
genom riksdelningen i Worms 839 sin faders rike,
hvilket tillföll dennes broder Karl ("den skallige");
P. d. y. utlämnades efter många äfventyr till Karl
och dog i fängelse 864.
Pipping, adlig ätt i Finland, hvilken härstammar
från Sachsen och på 1600-talet invandrade till
Finland. En gren af släkten adlades 1812 med
namnet Pippingsköld (se d. o.), hvaremot
det ofrälse namnet behölls för den 1839 adlade
grenen.
1. Fredrik Vilhelm P., finsk
universitetslärare, forskare och ämbetsman, f. 14 dec.
1783 i Åbo, d. 23 jan. 1868 i Helsingfors, blef
student 1799, filos. doktor 1805 och docent i
grekiska litteraturen 1806. Sedan P. 1806-07 fortsatt
sina studier i klassiska och österländska språk
vid universitetet i Uppsala, började han hösten
1807 i Åbo sin lärarverksamhet med föreläsningar
öfver grekisk grammatik. Hans håg vände sig
emellertid snart till litteraturhistorien. Han
förordnades 1812 att hålla offentliga föreläsningar i
stället för professorn i lärdomshistorien, utnämndes
1813 till vice bibliotekarie och befordrades
1814 till professor i lärdomshistorien, med hvilken
befattning universitetsbibliotekarietjänsten var
förenad. Sedan biblioteket nästan h. o. h. blifvit
förstördt genom Åbo stads brand 1827, var han
oförtrutet verksam för dess återupprättande. Dess
samling af i Finland tryckta skrifter, "Fennica",
blef af honom grundlagd och kompletterad. P.
erhöll 1837 afsked från professorsämbetet, men
bibehöll till 1845 bibliotekarietjänsten. Som
bibliotekarie var han anhängare af den af Porthan
vid universitetsbiblioteket genomförda s. k.
formalprincipen. 1841 inkallades han i Finlands
styrelse som ledamot af senatens ekonomidepartement
och chef för ecklesiastikexpeditionen. Han innehade
sistnämnda plats till 1853 och förblef ledamot
i senaten till 1855, då han fick afsked. Sin
ålderdom tillbragte han under träget fullföljande
af de bibliografiska forskningar han såsom
bibliotekarie börjat. Den första frukten af hans studier
på detta fält hade varit en i disputationer 1813-27
utgifven afhandling, De bibliothecariis Àcademiæ
aboensis. Efter lektor K. N. Keckmans (se d. o.)
död 1838 begynte han omarbeta och komplettera
dennes 1821 utgifna förteckning öfver tryckta
finska skrifter, och efter nära tjugu års arbete blef
han färdig med Förteckning öfver i tryck utgifna
skrifter på finska språket (1856-57), ett verk,
som i noggrannhet och sakrikedom kan ställas vid
sidan af de bästa inom den bibliografiska litteraturen.
Till samma forskningsområde höra Några
historiska underrättelser om boktryckeriet i Finland
(i "Acta societatis scientiarum fennicæ", bd I-III,
VI, VIII, 1842-67) och Historiska bidrag till
Finlands calendariografi (i Finska vet. soc:s "Bidrag",
1858-62). I sistnämnda publikation offentliggjordes
äfven Bidrag till en historia om gymnasiiboktryckeriet
i Viborg (1861) och Om hjelten i sorgespelet
Daniel Hjort (1866). Slutligen må nämnas
Afhandling om de statsanslag i Finland, som kallas
deputat (1853). P. upphöjdes 1839 i adligt stånd.
Jfr V. Lagus’ minnestal öfver P. i "Acta societatis
scientiarum fennicæ" (tom IX).
2. Knut Hugo P., den föregåendes sonson,
språkforskare, f. 5 nov. 1864 i Tavastehus, blef
student 1882, filos. kandidat och magister 1886, filos.
licentiat och doktor 1890, docent i fonetik vid
universitetet i Helsingfors 1891, efter kallelse docent
i nordiska språk och fonetik vid Göteborgs
högskola 1903, e. o. professor i svenska språket och
litteraturen vid universitetet i Helsingfors 1907
samt utnämndes utan ansökan till innehafvare af
den ombildade professuren i nordisk filologi vid
samma universitet 1908. P. egnade sig under
ledning af V. Hensen (se d. o.) i Kiel åt
experimentalfonetiken och författade bl. a. Zur klangfarbe
der gesungenen vocale (i "Zeitschrift für biologie",
XVII, 1890), Über die theorie der vocale
(i "Acta societatis scientiarium fennicæ" XX,
1894) och Zur phonetik der finnischen sprache (i
"Mémoires de la Société finno-ougrienne", XIV,
1899). Senare forskade P., utan att uppge intresset
för akustiken, hufvudsakligen inom den forngotländska
och fornsvenska filologien och ljudhistorien.
Hit höra Om runinskrifterna på de nyfunna
Ardrestenarna (1901), Gotländska studier (s. å.), Guta
lag och Guta saga jämte ordbok (1905-07),
Äldre Västgötalagens ordskatt (i "Acta societatis
scientiarum fennicæ" XLII, 1913) m. fl. arbeten.
P är led. af Finska vetenskapssocieteten, utländsk
led. af Göteborgs Vet. o. vitt. samh. samt korresp.
led. af Vitt. hist. o. ant. akad. Som medlem af
Svenska litteratursällskapets i Finland styrelse (1903-04
och sedan 1907) har P. från 1910 redigerat
sällskapets skriftserie "Studier i nordisk filologi",
där flera undersökningar af honom ingå. - P:s
syster, Kenny Aline P., f. 1863, har gjort
sig känd som talangfull öfversättarinna (dikter
af Carducci 1894, "Italiensk lyrik", 1912, m. m.).
1. (M. G. S.) 2 M. G. S.
Pippingsköld. 1. Josef P., läkare, universitetslärare,
f. 5 maj 1760 i Åbo, d. 26 febr. 1815, blef
student vid denna stads universitet 1776 och filos.
kandidat 1781 samt studerade därefter medicin i
Uppsala, hvarest han 1785 promoverades till med.
doktor. Redan 1784 hade P. blifvit utnämnd till
adjunkt i medicin och anatomie prosektor vid Åbo
akademi. 1785 kallades han därjämte till
stadsfysikus i Åbo och 1786 till regementsfältskär vid
Lifdragonregementet. 1788-90 tjänstgjorde han
som fältläkare vid fältlasaretten i och omkring
Helsingfors, och 1789 utnämndes han till e. o.
professor i medicin. Efter att 1810 ha till kejsar
Alexander I öfverlämnat ett memorial om
medicinalverkets förbättrande och upphjälpande i
Finland blef P. 1811 ledamot i det då inrättade
Collegium medicum i Finland. 1812 utnämndes han
till professor i kirurgi och barnförlossningskonst i
Åbo och blef 1814 universitetets rektor. P. blef
1812 adlad (före adlandet hette han Pipping).
P. skref bl. a. om vaccinationen ("Åbo läns
tidningar", 1802-13) och om medfödd och ärftlig
hinna på ögonen (i Vet. akad:s handl. 1799).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
