- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1037-1038

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Platina, kem. - Platinaföreningar. Se Platina - Platinaklorid, kem. - Platinaklorur. Se Platina - Platinalavering, fot. Se Platinatryck - Platinalegeringar - Platinametaller - Platinasamliak. Se Platina - Platinasvamp. Se Platina - Platinasyra. Se Platina - Platinatryck, fot. Se Platinotypi - Platinera - Platinidiaminklorid. Se Metallammoniakföreningar - Platiniföreningar. Se Platina - Platinihydrat. Se Platina - Platiniridium. Se Platina - Platinitetraminklorid, kem. Se Metallammonaikföreningar - Platinljus, tekn. Se Glödljus, sp. 1352 - Platinoföreningar. Se Platina - Platinotypi (Platinatryck), fot. - Platitude - Plato, astron.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som äfven vid framställningen af svafvelsyra
och ammoniak, som katalysator (se Katalys).

Om man låter en elektrisk ljusbåge utbilda
sig under vatten mellan platinaelektroder,
inträder en förstoftning, och en s. k. kolloidal
lösning af platina uppstår (se Kolloidala
metaller
, sp. 562). Dylika kolloidala
metallösningar utöfva också katalytiska
verkningar, särskildt mot vätesuperoxid,
som spjälkas i syre och vatten. -
Platinaföreningar. Platina bildar 2 serier
af föreningar; i den ena uppträder platinan
4-värdt (platiniföreningar), i den andra
2-värdt (platinoföreningar). Platinihydrat,
Pt(OH)4, äfven kalladt platinasyra, löser sig i
starka alkalier och syror och har således både
sura och basiska egenskaper. Dock bildar den
med svafvel-, salpeter- och fosforsyra inga
karakteristiska salter. Dess halogenföreningar
ge med vätesyror sura föreningar, som förhålla
sig som verkliga syror. Platinakloridklorväte,
PtCl4, 2 HCl l. PtCl6H2, är en tvåbasisk syra,
som med de flesta metalloxider ger salter af
formeln PtCl6M2, om M betyder en ekvivalent
metall. Af dessa salter äro ammonium- och
kaliumsalterna svårlösliga, kristalliniska
fällningar. Ammoniumsaltet kallas platinasalmiak
(se Analys, sp. 902). Platinacyanur, Pt (CN)2,
ger med cyankalium och andra cyanmetaller
komplexa salter, som utmärkas genom stor
beständighet och kristallisationsförmåga. Dessa
salter äro i optiskt hänseende af stort
intresse, enär de ha ofta nog olika färg på olika
ytor. Magnesiumsaltet är t. ex. i genomfallande
ljus körsbärsrödt, men på vissa ytor metalliskt
grönt och violett. Dess bariumsalt (se
Barium) användes för att göra röntgenstrålar
synliga. Från det 2-värda platinahydratet Pt
(OH)2 härleder sig platinaklorur, PtCl3, som ett
olivgrönt pulver och användes till platinering
af glas och porslin. Dess "komplexa klorider
äro sammansatta enligt formeln PtCl4M2. I hög
grad märkvärdiga äro de s. k. ammoniakaliska
platinaföreningarna. Platinakloruren ger
t. ex. med ammoniak en i färglösa prismor
kristalliserande klorid, Pt (NH3)4 Cl2, som
är mycket beständig och i hvilken hvarken
platina eller ammoniak kan på vanligt sätt med
reaktionsmedel upptäckas. Af denna klorid kan
man erhålla hydratet Pt (NH3)4 (OH)2, som är en
kraftig bas, ungefär som ett alkali. Från den
4-värda platinan härleder sig bl. a. följande
af Werner (se denne) närmare studerade serie af
komplexa radikaler (ioner):

Pt(NH3)6, Pt(NH3)5Cl, Pt(NH5)4Cl2, Pt(NH3)3Cl3,
Pt(NH3)2Cl4 (odissocieradt), Pt(NH3)Cl5,
PtCl6. Många andra ammoniakaliska platinaföreningar
äro bekanta. De ha framställts och undersökts
af P. T. Cleve, Jörgensen, P. Klason samt af
A. Werner, som hufvudsakligen för sina studier
öfver komplexa salter erhöll 1913 års Nobelpris
i kemi. P. T. C. (U.E.)

Platinaföreningar. Se Platina.

Platinaklorid, kem., PtCl4, erhålles, om
platina-klorvätesyra upphettas i klorgasström
till 360°. Med platinaklorid menas dock i
allmänhet platinaklorvätesyra, H2PtCl6, som
erhålles, om platina löses i kungsvatten och
lösningen avdunstar under saltsyretillsats. Detta
ämne är af mörkt rödbrun färg, lätt lösligt i
vatten, alkohol och eter och kristalliserar med
6 molekyler kristallvatten. Det användes
som reaktionsmedel för upptäckande af
kalium- eller ammoniumsalter, med hvilka den
ger gula kristalliniska fällningar af kalium-
och ammonium-platinaklorid. Äfven med rubidium
och cesium samt med många organiska baser
ger platinaklorvätesyran olösliga salter.
P. T. C.*

Platinaklorur. Se Platina.

Platinalavering, fot. Se Platinatryck.

Platinalegeringar. Platina legerar sig
mycket lätt med de flesta metaller. Dessa
legeringar äro i allmänhet lättsmälta och
spröda. Teknisk användning ha guld- och
iridiumplatinalegeringarna erhållit. Se
Iridium och Platina.

Platinametaller. Platinan åtföljes i naturen af
fem andra, med platinan besläktade metaller,
som jämte platinan kallas platinametaller,
nämligen rutenium, rodium och palladium, med
atomvikterna 102-107, samt osmium och iridium
med atomvikterna 191-193. Alla dessa metaller
äro mer eller mindre ädla och svårsmälta.
P. T. C.*

Platinasalmiak. Se Platina.

Platinasvamp. Se Platina.

Platinasyra. Se Platina,

Platinatryck, fot. Se Platinotypi.

Platinera, öfverdraga med platina, särskildt i
finfördelad form för katalytiska ändamål.

Platinidiaminklorid. Se
Metallammoniakföreningar.

Platiniföreningar. Se Platina.

Platinihydrat. Se Platina.

Platiniridium. Se Iridium.

Platinitetraminklorid,
kem. Se Metallammoniakföreningar.

Platinljus, tekn. Se Glödljus, sp. 1352.

Platinoföreningar. Se Platina.

Platinotypi (Platinatryck), fot., ett
af engelsmannen William Willis 1873 uppfunnet
fotografiskt kopieringsförfarande, som grundar
sig på den egenskapen hos ferrioxalat (oxalsyrad
järnoxid) att vid belysning reduceras till
ferrooxalat (oxalsyrad järnoxidul) och det
senare ämnets förmåga att i sin tur verka
reducerande på ett närvarande platinasalt, så
att metallisk platina i form af platinasvart
bildas. Utförandet sker på följande sätt. Ett
starkt limmadt papper prepareras med en lösning,
innehållande ferrioxalat och kaliumplatinaklorur,
och belyses under ett negativ. Därvid uppstår
en svagt synlig bild, som genom att neddoppas
i kaliumoxalatlösning framkommer mycket
hastigt och kraftigt, emedan kaliumoxalatet
med ferrooxalat bildar ett lättreducerande
dubbelsalt. Efter framkallningen behandlas
bilden med svag saltsyrelösning, som har
till uppgift att utlösa järnsalterna och
det icke reducerade platinasaltet, hvarefter
bilden sköljes. Resultatet blir en bild af ren
metallisk platina, som är absolut hållbar. Vid
tillsats af glycerin till kaliumoxalatlösningen
förlöper framkallningen betydligt långsammare
och kan lättare kontrolleras; man kan då
företaga framkallningen med pensel och har i
sin hand att efter godtfinnande framkalla vissa
partier och tillbakahålla andra. En med pensel
framkallad platinabild kallas platinalavering.
J. Htzg.

Platitude [-tyd], fr., platthet; smaklöshet.

Plato, astron., ett af de större och mest
anmärkningsvärda bland de ringformiga månbergen,
beläget ej långt från månens nordpol. Vissa
ljusglim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:34 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free