Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pollock. 1. Sir George P. - Pollock. 2. Sir Frederick P. - Pollok, Robert - Pollokshaws - Pollutioner - Pollux, astron. Se Tvillingarna - Pollux, miner. - Pollux. 1. Grek. myt. Se Dioskurerna - Pollux. 2. Julius P. - Polmak - Polmakelven. Se Polmak - Polmakvandet. Se Polmak - Polno - Polning. Se Gara - Polnisch Ostrau. Se Ostrau 2 - Polo - Polo, Gaspar Gil. Se Gil Polo - Polo, Marco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indiska kompaniets tjänst som artilleriofficer
och hade (1841) avancerat till öfverbefälhafvare
öfver trupperna väster om Indus, då han 1842
genom sitt skickligt planerade och lyckosamt
genomförda fälttåg i Afganistan vann stort
rykte. Efter en rad lyckligt utförda operationer
forcerade han i april Khaibar-passet och
marscherade mot Djelalabad till sir Robert Sales
undsättning, tillfogade därefter afganerna nya
grundliga nederlag vid Gandamak i aug. och vid
Jagdalak i sept., framträngde till Kabul, hissade
(16 sept.) ånyo engelska flaggan i borgen Bala
Hissar och förde de i Kabul förvarade engelske
fångarna jämte sina egna trupper oskadda tillbaka
genom Khaibarpasset till Indien. Denna bragd
tillskyndade honom parlamentets tacksägelse
och andra utmärkelser af flera slag. 1846
nödgades han af hälsoskäl återvända till
England, 1851 blef han generallöjtnant, 1854
en af Ostindiska kompaniets direktörer, 1859
general och 1870 fältmarskalk samt erhöll 1872
baronetvärdighet. Han begrofs i Westminster
abbey. Jfr Kaye, "History of the war in
Afganistan in 1838 to 1842" (3 bd, 1851),
och Low, "Life of field-marshal sir George
P." (1873). – 2. Sir Frederick P.,
den föregåendes brorsons son, jurist, f. 10
dec. 1845 i London, var 1882-83 juris professor
vid University college i London och 1883-1903
vid Oxfords universitet. Bland P:s många
juridiska arbeten märkas The land laws (1882;
3:e uppl. 1895), Introduction to the history of
the science of politics (1890; ny uppl. 1911)
samt framför allt det för engelsk rättshistoria
banbrytande i förening med F. W. Maitland
utgifna verket History of english law (2 bd,
1895; 2:a uppl. 1898). 1-2. V. S-g.
Pollok [på’lek], Robert, skotsk skald, f. 1798,
d. 1827, författade på blankvers en lång
religiös lärodikt, Course of time (10 böcker,
1827; 25:e uppl. 1867).
Pollokshaws [pålokSå’s], stad i skotska
grefskapet Renfrew, 5 km. s. v. om Glasgow, till
hvilket det räknas som förstad och med hvilket
det är förenadt genom järnväg och spårväg. 12,932
inv. (1911). Bomullsindustri samt tillverkning
af papper, lergods och maskiner.
Pollutioner (lat. pollutio, orenande),
ofrivilliga sädesuttömningar, förekomma normalt
hos könsmogna och återhållsamma personer under
sömnen och ha då intet menligt inflytande på
hälsan. Synnerligen ofta upprepade nattliga
sädesuttömningar och särskildt ofrivilliga dylika
under vaket tillstånd kunna vara ett tecken till
sexuella öfverretningstillstånd. Dylika medföra
diverse neurasteniska fenomen (neurasthenia
sexualis) och äro skadliga för nervsystemet
samt böra i tid behandlas af sakkunniga. Ofta
nog reglera sig dessa missförhållanden af sig
själfva genom ett hygieniskt och i sexuellt
hänseende regelbundet lefnadssätt. Charlataner
och kvacksalfvare begagna sig emellertid af
dylika patienters ångesttillstånd särskildt genom
att i populära skrifter ytterligare skrämma
upp de sjuke med öfverdrifna skildringar af
dessa retningstillstånds skadliga följder i
syfte att vinna marknad för diverse onyttiga
och dyra kurer (elektriska apparater m. m.).
I.H.
Po’llux, astron. Se Tvillingarna.
Po’llux, miner., ett färglöst, genomskinligt,
glasglänsande, vattenhaltigt bisilikat af
natrium, litium, cæsium och aluminium; kan
betecknas som en cæsiumhaltig leucit med mera
än 2 proc. vatten; hårdhet = 6,5 och eg. vikt =
2,9. Det kristalliserar reguljärt och förekommer
i drushål i granit på Elba tillsammans
med petalit (kastor), från Hebron i Maine.
Ant.Sj.*
Po’llux (grek. Poludeúkes). 1. Grek. myt. Se
Dioskurerna. – 2. Julius P., forngrekisk retor
och grammatiker från Naukratis i Egypten,
lefde under senare delen af 100-talet
e. Kr. och erhöll af kejsar Commodus en
offentlig lärarbefattning i Aten, där han äfven
dog. Af hans skrifter finnes i behåll ett efter
sakinnehållet ordnadt reallexikon (Onomastikon)
i 10 böcker, hvilket, ehuru sammandraget utan
kritik och grundlig sakkunskap, eger ett
ej ringa värde för kännedomen om Greklands
språk, litteratur och kulturförhållanden. De
bästa upplagorna äro af Dindorf (5 bd,
1824), Bekker (1846) och Bethe (1900 ff.).
2. A.M.A.
Polmak (af bualbmag, lapp., svedjeland),
härad och socken i Finmarkens amt, Norge, längs
gränsen mot Ryssland vid Tanas midtparti, anses
utgöra omkr. 1,923 kvkm.; men som stora delar af
häradet ännu ej ordentligt kartlagts, är denna
uppgift blott ungefärlig. 459 inv. (1910);
de fleste äro "finner" (lappar). P. gränsar
i s. till Finland. Här ligger Polmakvandet,
hvaraf största delen på finskt område; det har
genom Polmakelven aflopp i n. till Tana. Den
senare är mycket fiskrik (lax, laxöring). Genom
P:s västliga trakter sträcker sig den höga
fjällkedjan Gaisserne (Rasta gaissa 1,052 m.).
K.V.H.
Polmakelven. Se Polmak.
Polmakvandet [-vannet]. Se Polmak.
Polna, stad i östra Böhmen, nära Mährens
gräns. 5,013 inv. (1900). Ruiner af
Dietrichsteinska slottet (från 1200-talet).
Polning. Se Gara.
Polnisch Ostrau [pålniS å’strao]. Se Ostrau 2.
Polo [polo]. Se Bollspel, sp. 1027, och
Poloponny. Om Vattenpolo se Bollspel, sp. 1030.
Polo, Gaspar Gil. Se Gil Polo.
Polo [pålå], Marco, italiensk resande, den
förnämste af alla under medeltiden, föddes i
Venezia omkr. 1254. Hans fader, Nicolo, och
farbroder Maffeo, venezianska köpmän af adlig
börd, hade i början af 1260-talet företagit en
landresa till Kublai kan i Kanbaluk (Peking), som
mottagit dem med välvilja och låtit dem återvända
som sina sändebud till påfven med anhållan,
att denne ville sända till kanen bildade män
för att undervisa hans folk i kristendomen
och Västerlandets kultur. De återkommo 1269
under ett påfligt interregnum, så att bröderna,
åtföljda af den unge Marco, på sin återfärd
till Kina hunnit till Cilicien, när den nyvalde
påfven, Gregorius X, sände efter dem två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
