- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1261-1262

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polo, Marco - Polo de Medina, Salvador Jacinto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Marco Polo. Efter en målning i galleri Badia, Rom.

dominikanmunkar, som dock snart vände om. Från Ajas
i Cilicien färdades de resande öfver Siwas,
Mardin, Mosul och Bagdad till Ormus vid Persiska
viken, därifrån norr ut genom Persien, Kirman,
Chorassan, Balch och Badaksjan, uppför Oxus genom
Wachan till Pamir, ett namn, som förekommer
först i P:s bok. Dessa trakter ha sedan först
närmare midten af förra årh. skildrats af en
europeisk resande. Från Pamirs högland nedstego
de resande till Kaschgar, hvarifrån de fortsatte
förbi Jarkand till Chotan, trakter, som sedan
förblefvo nästan alldeles okända för Europa
ända till 1860-talet. Från Chotan kommo de till
trakten kring sjön Lob, som sedan återsågs
först 1871 af den ryske forskningsresanden
Przjevalskij. Därifrån färdades de genom
Gobiöknen eller Lob-öknen, som P. kallar den,
till Tangut (området i yttersta nordvästra
Kina på ömse sidor om den stora muren). Omsider
nådde de kanens sommarresidens Sjangtu (Xandu)
våren 1275. Kanen mottog dem hjärtligt, och
den unge Marco vann till den grad kanens gunst,
att han i 17 år användes dels i förvaltningen,
dels i beskickningar till olika trakter af
kanens rike, hvarigenom han blef i tillfälle att
lära känna större delen af Kinas land och folk
samt angränsande länder. Under tiden samlade
resenärerna rikedomar, som de längtade få föra
hem; men kanen var döf för alla förslag om
hemresa, och endast en lycklig slump fogade
så, att Europa ej förlorade sin medeltids
Herodotos. Argun, kanen i Persien, en sonson
till Kublais broder Hulaku, förlorade genom
döden 1286 sin favoritgemål. Före sin död hade
hon uttryckt sin önskan, att hennes plats måtte
fyllas endast af en kvinna af hennes mongoliska
stam. Tre ambassadörer afsändes till hofvet i
Kanbaluk för att bedja om en brud, och för sin
återresa önskade dessa att få begagna sig af
venezianernas erfarenheter samt erhöllo af kanen
tillåtelse att få dem som följeslagare. Färden
gjordes till sjöss förbi Sumatra, Ceylon
och Indien till Persien, och venezianerna
återkommo till sin födelsestad mot slutet af
1295 efter 24 års bortovaro. Därefter känner
man intet af P:s öden förr än 1298, då han som
befälhafvare på ett venezianskt fartyg i den
för Venezia olyckliga sjöstriden vid Curzola
mot Genua (7 sept.) blef tillfångatagen och
förd till Genua. Under hans ettåriga vistelse
där upptecknades hans reseskildringar af en i
litteraturen ej obekant medfånge, Rusticiano
l. Rustichello från Pisa. Förut hade han utan
tvifvel berättat sina historier om Cathai
(Kina) för sina vänner, och med anledning af
dessa historier samt ett i dem ofta användt
sifferuttryck, som den tiden var obekant, hade
han erhållit namnet "Marco milione", hvilket
namn han t. o. m. själf begagnade. Om P:s öden
efter fångenskapen är föga kändt. Hans testamente,
förvaradt i San Marcos bibliotek
i Venezia, är bevittnadt 9 jan. 1324, och
sannolikt dog han under året, ty af åtskilliga
handlingar inhämtas, att han i juni 1325 varit
död någon tid.

P. var den förste resande, som färdades genom
Asien till hela dess längd, uppkallande och
beskrifvande rike efter rike, som han sett med
egna ögon. Han var den förste, som berättade
om det nya och lysande hof, som upprättats i
Peking, den förste, som afslöjade Kina i all
dess rikedom och storhet och förtäljde om folken
vid dess gränser med deras egendomliga seder
och bruk, den förste europé, som kände mera
om Tibet än dess namn, som kunde berätta om
Burma, Siam, Kochinkina, Japan samt om Java,
Sumatra och andra öar i den indiska arkipelagen,
om Nikobarerna och Andamanerna med deras nakna
vildar, om Ceylon och dess heliga bergstopp,
om Indien, icke som ett sagoland, utan som
ett land, hvilket han själf sett och delvis
genomrest. P. var den förste under medeltiden,
som gaf några bestämda meddelanden om det
afsöndrade kristna riket i Abessinien och om den
halfkristna ön Sokotra och som, ehuru dunkelt,
kunde berätta om Sansibar och om den stora
aflägsna ön Madagaskar. Hans berättelse om
Kinsai (Hang-tschóu-fu), södra Kinas präktiga
hufvudstad, den tiden världens största stad,
med dess milslånga gator, oöfverskådliga torg
och dess med 12,000 broar försedda kanaler, hans
skildring af den rika kryddmarknaden i Zaiton vid
Fokiensundet (sannolikt det nuv. Tschang-tschóu
l. Tschan-tschóu) och om öriket Zipangu, där
ädla metaller funnos i sådant öfverüöd, att
det kungliga palatset var täckt med guldplåt,
lockade med oemotståndlig makt Columbus, som
förde ett latinskt exemplar af P:s bok med sig.

P:s bok fick stor spridning under
medeltiden, dock ej, synes det, så stor som
t. ex. Mandevilles falsarium. Man känner nu 85
manuskript på olika språk (latin, italienska,
franska, tyska, iriska m. fl.), hvilkas texter
afvika betydligt från hvarandra, i afseende
på såväl innehåll som fullständighet. Ett
af Geografiska sällskapet i Paris 1824
offentliggjordt manuskript på dålig franska
(tillhörigt Bibliothèque nationale i Paris)
har bevisats vara antingen originalet eller
en mycket trogen afskrift af detta. På en af
P. själf granskad och från större språkfel
rättad text anses den handskrift hvila, som
utgafs af Pauthier med geografiska och historiska
kommentarer under titeln "Le livre de M. P." (2
bd, Paris, 1865). Till en handskriftsgrupp
af samma värde räknas äfven det i Kungl.
biblioteket i Stockholm befintliga manuskript,
som A. E. Nordenskiöld i troget faksimile utgaf
("Le livre de M. P. Facsimile d’un manuscrit
du XIV:e siècle", 1882) och som ursprungligen
tillhörde franske konungen Karl V:s (1364-80)
bibliotek samt sedermera egdes af drottning
Kristina. Den bästa af mer än 70 upplagor
är den af öfverste H. Yule 1871 utgifna,
"The book of Ser M. P.", hvars 3:e reviderade
och tillökade uppl. utgafs 1903 af H. Cordier.
Wbg.

Polo de Medi’na [på’lå],Salvador Jacinto,
spansk skald och präst, f. omkr. 1607 i Murcia,
d. omkr. 1657, var redan vid unga år en populär
romans- och epigramdiktare. I "Academias del
jardin" dref P. ett blodigt skämt med kultismens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:32:02 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0687.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free