- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1323-1324

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerans, farm. - Pomeransblomvatten. Se Aqua - Pomeransskal. Se Citrus - Pomeransträdet. Se Citrus och Pomerans - Pomeranus. Se Bugenhagen - Pomerium, rom. fornk. - Pomeroy - Pomfret. Se Pontefract - Pomigliano d'Arco - Pomjalovskij, Nikolaj Gerasimovitj - Pommerellen (Lill-Pommern)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom en led äro förenade med det bredt vingade
och därigenom till formen nästan omvändt
hjärtlika bladskaftet. Dessa blad i torkadt
tillstånd, folium Aurantii, ha en aromatisk,
bitter smak och äro använda som beståndsdelar
i flera slag af "magstärkande te". Blommorna
ha ett bägarformigt, något nedtryckt foder och
5 aflånga, trubbiga, hvita, tjocka, köttiga
kronblad. Lukten är synnerligen angenäm och
stark, smaken aromatisk, bitter. I Svenska
farmakopén voro insaltade pomeransblommor,
flores aurantii saliti l. flores naphæ,
förr upptagna till beredande af aqua aurantii,
pomeransblomvatten, som numera skall vara
destilleradt af färska blommor samt affallna
omogna frukter. Detta af upptagen flyktig olja
behagligt luktande vatten beredes i stor skala
i södra Frankrike, synnerligen i Grasse, genom
destillation af 2 dlr blommor med 3 dlr vatten
(eau de fleurs d’orange-triple eller aqua florum
aurantii "triplex"
); af 1 1/2 del blommor tages 1
del destillat. Vid denna destillation afskiljes
en flyktig olja af rödgul färg, neroliolja
(se d. o.), innehållande många aromatiska
beståndsdelar, såsom limonēn, geraniōl m. fl. När
efter blomningen fruktämnena vuxit till en ärtas
eller ett mindre körsbärs storlek, afplockas
en del, hvarjämte de, som affallit, uppsamlas
och torkas, hvarefter de säljas i droghandeln
under namn af fructus aurantii immaturus l. poma
aurantii
, "pomeransknopp" (fr. petits-grains,
orangettes). De äro nästan klotrunda, mycket
hårda, med mörkt gråbrun eller grönbrun,
knottrigt ojämn yta, försedd med en mängd
insänkta punkter (oljekörtlar) i det tjocka,
inuti gulhvita skalet. Efter skaftets fäste
synes ett gråhvitt ärr och ett mindre dylikt
efter stiftets. Lukten är angenämt aromatisk,
smaken kryddartadt bitter. Pomeransknopp
ingår vid beredningen af dubbla malörtsdroppar
(Tinctura Absinthii composita) och användes som
magstärkande medel. Af denna drog destilleras
en flyktig olja (fr. huile des petits-grains),
som ofta nog inblandas i nerolioljan, men har
blekare färg och annan, mindre behaglig lukt än
den sistnämnda. – Den mogna pomeransfrukten är
ett klotformigt, brandgult (hos var. Curassavica
grönt), tjockskaligt, saftigt, bittert bär af 4–5
cm. genomskärning och vanligen innehållande 8
rum med 1–2 frön i hvarje. Pomeransens skal,
förr officinellt under benämningen cortex
fructuum aurantii
, utgöra denna frukts
viktigaste del. De mogna fruktskalen delas
genom 2 korsvis ställda snitt i 4 elliptiska
bitar, hvilkas yttre del, flavedo, är tunn,
men fast och hård samt rik på oljegömmen,
insänkta i de små vårtor eller upphöjningar,
med hvilka skalet är öfversålladt. Den inre
delen, albedo, är tjockare, hvitaktig och
svampig, utan arom, endast bitter i smaken. I
Svenska farmakopén ingår numera under namn af
pomeransskal drogen pericarpium aurantii,
som utgöres nästan endast af "flavedo", genom
afskrapning befriad från "albedo". Drogen
kommer från Spanien (Malaga), södra Frankrike
och Italien och hämtas från nästan mogna
oranger. Både i fructus Aurantii immaturus och
i pericarpium Aurantii ingå bl. a. två bittra
glykosider, det kristalliniska hesperidinet samt
aurantiamarinet. I det syrliga fruktköttet ingå
citronsyra och äppelsyra. Pomeransskal ingå i
många läkemedel som smakförbättrande och
"magstärkande" beståndsdel samt
brukas äfven som krydda. Se Citrus.
O. T. S. (C. G. S.)

Pomeransblomvatten. Se Aqua.

Pomeransskal. Se Citrus.

Pomeransträdet (Citrus Aurantium). Se Citrus
och Pomerans.

Pomeränus. Se Bugenhagen.

Pomërium (af pos(t}-moiriom, bakom, utanför
muren), rom. fornk., hos etruskerna en omkring
staden löpande, från bebyggande, odling
o. d. fridlyst, invigd markremsa, på hvilken
stadsmuren anlades, hos romarna vanligen om
yttre randen af sagda markremsa som stadens
(Roms) sakrala gräns (vid auspicier o. d.). -
Ett annat uttryck för en fornitalisk stads
gräns var primigefnius su’lcus, "urfåran", en
plogfåra, som vid stadens anläggning uppdrogs
af en tjur och en ko, spända tillsammans för
en plog med bill af brons; denna fåra torde,
att döma af liknande "rundplöjningar" hos
andra folk, ursprungligen ha haft till syfte
att från samhället afvärja allehanda fördärf
(pest o. d.), men betraktades tidigt som
en symbolisk vall med graf; enligt somliga
antika källor uppdrogs den i samma linje, där
stadsmuren skulle gå fram, enligt andra betecknar
den yttersta gränsen för pomerium, eller också
likställes urfåran med pomerium. Se K. Thulin,
"Die etruskische disciplin", III (1909), och
S. Wide, "Pomerium och pe-largikon" (1911).
H. Sgii.

Pomeroy [på’moråi], by i nordamerikanska
staten Ohio, på högra stranden af Ohio,
ungefär half1 vägs mellan Cincinnati och
Pittsburg och vid flera järnvägslinjer. 4,023
inv. (1910). Stenkols-grufvor och saltverk.

Po’mfret. Se Pontefract.

Pomigliano d’Arco [påmiljänå da’rkå], kommun
i italienska prov. Neapel (Kampanien),
n. om Vesu-vius, med antika ruiner. 11,187
inv. (1911). J-F.N.

Pomjalo’vskij, Nikolaj Gerasimovitj, rysk
författare, f. 1835, d. 1863, uppfostrades
i Alexander Nevskijs klosterskola, hvars råa
penna-lism och sedeslöshet han sedan skildrade i
Otjerki lursy (Skisser från seminariet). Efter
en dålig uppfostran blef han lärare vid en
söndagsskola i Schlüs-selburg. 1861 publicerades
hans berättelse Mje-stjanskoje stjastie
(Borgerlig lycka) i tidskriften "Sovremennik",
hvars medarbetare han blef. S. å. utkom
hans s j älf biografiska berättelse Molotov
(Hammaren). Största uppseendet väckte dock hans
upprörande skildringar ur det dåtida kyrkliga
uppfostringsväsendet i "Otjerki burzy". Förstörd
af utsväfningar och umbäranden, dog han tidigt
utan att infria sina litterära löften. Sin
största betydelse för ryska litteraturen
har P. genom att först ha framställt med
konstnärlig verklighetstrohet typer af det
till undergång dömda litterära proletariatet.
A-d J.

Pommerellen (Lill-Pommern), ursprungligen
landskapet mellan Persante, Netze, Weichsel
och Östersjön, hade till 1294 egna furstar och
var därefter ett tvistefrö mellan Tyska orden,
Pommern och Polen. 1309 delades landet så,
att Tyska orden fick östra delen (större delen
af det nu till Westpreussen hörande området)
och Pommern återstoden. I senare tid begagnades
namnet P. endast om den westpreussiska delen,
som 1466 tillföll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free