Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pope, Alexander - Popiel - Poplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Popelin-Poplar
1376
Epistle to Dr. Arbuthnot (1734), som innehåller
mycket själf biografiskt. Diktionens kraft och
klarhet i dessa dikter äro ännu ©öfverträffade
i engelsk vers; aldrig förut hade han visat sig
som en sådan mästare i behandlingen af "heroic
couplet" som här. De sex sista åren af sitt lif
skref P. föga nytt, utan var sysselsatt med att
redigera nya upplagor af sina arbeten. Man känner
synnerligen väl P :s utseende, lynne och vanor,
hvilka ständigt lockat biograferna. Själf var
han icke blind för sina lyten, utan talade om
dem med bitter humor. Han var så svag, att han
måste lyftas ur sängen, och han kunde icke stå på
benen, förrän han blifvit lindad och snörd. Denna
skröplighet hindrade icke, att han tidtals var
mycket liflig. Han beskrifver sig själf som
"ett litet lifligt djur med långa armar och
ben, ej olik en spindel. På afstånd har han
dock blifvit tagen för en väderkvarn". Utan
tvifvel var det denna kroppsliga svaghet,
som gjorde honom så öfverdrifvet känslig och
sjukligt misstänksam; i förening med hans
oerhörda fåfänga förklara dessa egenskaper
hans böjelse för intriger och allt slags
falskhet. Hans lysande egenskaper fördunklades
nämligen af en outrotlig fallenhet för lögn och
bedrägeri. Denna sida af hans väsen framträder
på ett föga tilltalande sätt i hans många
litterära tvister såväl som i det sätt, hvarpå
han utgaf sina bref till Wycher-ley och andra:
han omskref, förbättrade och ante-daterade dem,
så att det ofta varit svårt att återfinna den
enkla sanningen. Hans rykte har lidit däraf, och
man har mången gång för dessa egenheter och fel
glömt hans verkligt värdefulla egenskaper. Som
författare behärskade han hela den samtida
litteraturen icke blott i England, utan i hela
Europa. Engelsmännen kalla honom rimmets furste
och den store förståndsskalden (the prince
of rhyme and the grand poet of reason). Han
påverkade Voltaire, och i Tyskland imiterades
han af en hel generation af skalder. Med honom
nådde det franska inflytandet sin höjdpunkt i
England, och han är själf en engelsk Boileau
med samma förtjänster och fel som den franske
skalden. P. stod som mästare inom alla de
arter af skaldekonst, som samtiden befattade
sig med, men det bör medges, att området icke
var stort. Det omfattade endast satiren, conten,
lärodikten och tillfällighetspoemet ; det högre
dramat, epopén och odet lågo nere. P :s samtid
intresserade sig icke för passionen, utan endast
för det förståndiga och intellektuella. Men
inom denna sfär finnes det knappast en idé,
som intresserade samtiden, hvilken ej fått sitt
adekvata uttryck i P:s diktning. Han stod icke
öfver tiden som en Shakspere eller Milton,
men han speglade den helt med dess fel och
förtjänster. I tekniskt afseende är han ännu
i mycket oöfver-träffad. Visserligen skref
han nästan uteslutande femfotade, rimmade
jamber (heroic couplet), hvilket i längden
blir enformigt, men han behandlade denna vers
som en mästare. När motrörelsen, romantiken,
började lyfta på hufvudet, blef det också mot
P., som de första angreppen riktades. I England
började reaktionen mot P. med Joseph Wartons
"Essay ön the writings and genius of P." (I 1757,
II 1782) och nådde sin höjdpunkt med Wordsworth
och Coleridge. I Tyskland angreps han af Lessing
("Pope ein metaphysiker!"). Han var snart öfver-
allt lika förhånad, som han förut varit uppburen
(se t. ex. i Sverige Hammarskölds "Sjökapten
Bagg-fots papper"). I England har man dock
alltid bevarat minnet af hans storhet. Byron
försvarade honom, fast själf romantiker,
ifrigt mot "sjöskolans" angrepp. Detta är fullt
förklarligt, då hans vers genom sitt välljud och
sin klarhet och epitetens träffsäkerhet ännu
höra till de bästa, som skrifvits på engelskt
språk. Flera samlade upplagor af P:s verk utkommo
under hans lifstid. Af upplagor kunna nämnas
Th. Warburtons (9 bd, 1751), J. Wartons (9 bd,
1797), W. L. Bowles (10 bd, 1806), R. Carruthers’
(2 bd, 1858), A. W. Wards (1869 ff.). Den
bästa upplagan är utgifven af Whitwell Elwin
och Courthope, delvis med material sam-ladt af
Croker (10 bd, 1871-91). Litt.: 0. Ruffhead,
"Life of A. P." (1769), R. Carruthers,
"The life of A. P." (1857), W. J. Courthope,
"The life of A. P." (1889), S. Johnson (i
"Lives of the poets", 1779-81), J. Spence,
"Anecdotes... published by W. Singer" (1820;
ny uppl. 1858), L. Stephen, "A. P." (1880),
Ch. W. Dilke, "The papers of a critic", I (1875,
utreder åtskilliga falsarier i P:s bref växling
och därmed sammanhängande frågor), G. Porton, "Mr
P.: His life and times" (1909), A. Beljame, "Le
public et les hommes de lettres en Angleterre au
XVIII:e siëcle" (1881; 2:a uppl. 1897). Utförlig
bibliografi i "The Cambridge history
of english literature", bd IX (1912).
J-M.
Popelin (fr. popeline, eg. papeline, af pape,
påfve; tyget tillverkades nämligen först i
Avignon, som var påfligt område), ett slags
halfsiden, väfdt som kypert; glansigt hel-
eller halfylletyg, som utgör imitation af detta
halfsiden.
Poperinghe [påp8räk], stad i belgiska
prov. Västflandern, vid järnvägen mellan
Ypern och Hazebrouck i Frankrike. 11,574
inv. (1903). College. Stor humleodling.
Popham [på’pem], sir Home Riggs, engelsk
amiral, f. 1762 i Tetuan, där fadern var
konsul, d. 1820 i Cheltenham, inträdde 1778 i
engelska flottans tjänst, deltog på 1790-talet
i flottans och arméns kombinerade operationer i
Flandern och samverkade 1806 med general Baird
vid ockupe-ringen af Kaplandet samt företog
s. å. utan order en expedition till Buenos
Aires, där han dock ej lyckades åstadkomma
den resning bland de spanske kolonisterna,
som var företagets syfte. P. blef konteramiral
1814 och erhöll 1815 knightvärdighet. Det
af honom uppfunna signalsystemet antogs
1803 af amiralitetet och ligger ännu,
fastän flera gånger förbättradt, till grund
för signaleringen inom brittiska flottan.
V. S-g.
Po’piel, enligt traditionen en polsk furste,
son till Leszek III, som flyttade sitt residens
från Gnesen till Krakau. - Hans son P o p
i e l II, i sägnerna känd för sin grymhet,
skulle på sin makas inrådan ha förgiftat
sina fränder. Slutligen blef han fördrifven
och flydde, till ett torn på en ö, där han
blef uppäten af råttor, som kröpo fram ur de
mördade offrens lik. På detta sagohistoriska
motiv byggde Slowacki sin tankedigra,
skräckfulla dikt "Krõl-duch" (Kung ande).
A-d J.
Poplar [på’pte], "metropolitan borough" i östra
delen af London, n. om Thames. 1,040 har. 162,442
inv. (1911). P. sammanfaller i stort med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
