Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poussin, Nicolas P. - Poussin, Gaspard P. - Pouvillon, Émile - Pouyer-Quertier, Augustin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grundliga studier af antiken och af Rafael och
dennes skola bilda utgångspunkten för hans konst.
Denna är intelligent reflexionskonst, den uttalar
höga och poetiska tankar i ett formsäkert språk,
utan sjudande
inspiration, men med
monumentalt lugn, jämvikt,
välklang och
linjeskönhet. Figurerna äro föga
individualiserade; de
uttrycka sig med stilla
och värdiga later.
Allra bäst lämpar sig
denna idealstil för rent
idylliska motiv,
såsom herdescenen Et in
Arcadia ego (se fig.)
eller Mose, som hittas i
Nilen, eller i landskap.
P. ger den romerska
naturens karaktär med storhet och hög poesi. Han
skapar det heroiska landskapet och insätter
däri bibliska eller fornhistoriska figurer. Han
målar äfven rent historiska ämnen, såsom Jerusalems
förstöring, Sabinskornas bortröfvande, Nattvarden
(med personerna i antika dräkter liggande omkring
bordet), Filistéerna slagna af pesten och Israels
barn plocka manna i öknen. I en och annan
kyrk- och martyrtafla med figurer i öfvernaturlig storlek
kommer han in på sin tids italienska patetiska och
oratoriska stil (Erasmus’ martyrium, Vatikanens
målningsgalleri). Några af de här ofvan ej nämnda
verk, där hans läggning kommer fullast och helast
till sin rätt, äro Landskap med Diogenes, Landskap
med Orfeus och Eurydice, Apollon förälskad i
Dafne, Floras triumf, Årstiderna, Timmarnas dans
och Parnassen. Genom sina motiv, men ännu mera
genom sin förståndsklara stil, stödd äfven på
kunskap i teckning efter lefvande modell, i anatomi,
perspektiv och arkeologi, blef P. tidigt ansedd som
en klassisk mästare, och bland de yppersta
förebilder för konstnärligt studium nämndes han i den
klassicistiska konstläran vid sidan af de italienare,
som tiden satte högst, Rafael, Correggio, Reni och
Carraccierna. I Paris vistades P. 1640–42. På
Ludvig XIII:s bestämdt uttryckta önskan kom han
dit, blef utnämnd till "premier peintre du roi"
– högste ledare af de konstnärliga arbetena på
de kungliga slotten – och fick flera beställningar.
Men han fann sig ej i den luft han inkommit i,
han möttes med intriger från sina ämbetsbröder,
begärde afsked och återvände till Rom. En
pension af franska staten tryggade hans uppehälle.
Hans lif förgick i studier, meditationer, arbete. Ett
40-tal af hans målningar finnes i Louvre, hvaribland
flera af de för mästaren mest typiska – den senast
förvärfvade är figurmålningen Apollon inspirerar en
ung skald. Äfven hans själfporträtt finns i Louvre.
P. är representerad äfven i London (i National
gallery, Bridgewater gallery, Hertford house), i
Madrid (Pradogalleriet eger Backanal m. m.), i
Berlin, Dresden, Petersburg (Neptunus’ triumf
m. m.). Jfr monografier af Guibal (1783),
Saint-Germain (1806), miss Graham (1820), Bouchitté
(1858), Denio (1898), Desjardins (1903), W.
Friedländer (1914), O. Grautoff (2 dlr, s. å.) och E.
Magne (s. å.). "Lettres de N. P." utgafs 1824 af Q.
de Quincy, en annan samling 1911.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
