Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Praeterea. Se Cato, sp. 1300 och Delenda Carthago - Praeteritio. Se Paralips - Praeterito-praesens. Se Perfektum - Praeterium. Se Preteritum - Praetexta. Se Toga - Praetor. Se Pretor - Praetorium - Praetorius, Johann - Praetorius (Richter) Johann - Praetorius, Michael - Praetorius, Franz - Praevelikvantspråket. Se Natmandsfolk - Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
109
Praeterea (Ceterum) censeo Carthaginem esse delendam-
Prag
110
PraeteYea (Ceterum) ce’nseo Carthaginem esse
dele^dam. Se Cato, sp. 1300, och Delenda Carthago.
PraeterFtio, lat., ret. Se Paralips.
Praete’rito-praesens, gramm. Se P e r f e k t u m.
Praete^itum. Se P r e t er i t u m.
Praete’xta, lat., försedd med bräm. 1. Se T o g a. -
2. Namn på en sådan nationellt romersk tragedi
(fabula), i hvilken ett romerskt ämne behandlas
med någon i purpurbrämad toga (toga prcetexta)
klädd man till hufvudperson. Exempel på prcetcxtce
1., sedermera, prcetextätce äro bl. a. Naevius’
"Clastidium", som behandlade Marcellus’ seger öfver
gallerna, och den Seneca tillskrifna "Octavia". Af
de äldre prsetextae finnas endast spridda återstoder
i behåll. B- Tclh.*
Praetor. Se P r e t o r.
Praetörium, lat., dels fältherretält (se Gast
ra, sp. 1280), dels också lif vakten, eller det
pretorian-ska gardet (se Pretorianer); högkvarter.
Praetörius (Richter), Johann, tysk astronom, f. 1537 i
Joachimsthal, d. 1616 i Altdorf, professor i matematik
i Wittenberg 1571-76, därefter i Altdorf, uppfann
1590 landtmäteritaflan, d. v. s. det af landtmätarna
ännu i dag vid mätningar använda instrumentet,
förfärdigade äfven olika slags matematiska
instrument och anställde astronomiska observationer.
(B-d.)
Praetörius, Michael, tysk musiker, f. 1571 i
Kreuzburg (Timringen), d. 1621 i Wolfenbiittel,
hofkapellmästare hos hertigen af Braunschweig samt
i Magdeburg och Sachsen, var en ovanligt kunnig
och mångsidig man, lika betydande skriftställare
som tonkonstnär. Bland hans många kompositioner
må nämnas endast Musce Sionim (ett jätteverk,
utg. 1605-10 i 9 delar, innehållande 1,234 andliga
sånger). P. sträfvade efter att i Tyskland omplantera
den nya italienska musiken, men han odlade jämväl
den inhemska kyrkosången. Hans tonsats är klar,
enkel och mycket tilltalande; hans ymniga bidrag
till den tysk-protestantiska gudstjänstmusiken ha
ända till nyaste tid visat sin lifskraft. Huru stora
hans förtjänster om musikens utveckling än voro,
framstår han dock mest betydande genom sitt stora
verk Syntagma musicum (3 dlr, 1614-20), som utgör den
viktigaste källan för vår kunskap om musiken i början
af 1600-talet. Dess l:a del är en historisk afhandling
om kyrkomusiken (på latin). 2:a delen (1884 ånyo
utg. af Gesellschaft fur musikforschung) beskrifver
musikinstrumenten på den tiden och innehåller därjämte
afbildningar af dessa, hvarigenom denna del för vår
tid eger det största värdet (jfr bl. a. pl. till
art. Klaver). Den tredje delen skildrar alla då
öfliga musikformer och hur de plägade utföras samt
erbjuder äfvenledes åtskilligt af största intresse.
A. L. (E. F-t.)
Praetörius, Franz, tysk orientalist, framstående
kännare af de abessinska och kuschitiska språken,
f. 22 dec. 1847 i Berlin, blef 1873 docent och 1875
e. o. professor i Berlin, 1880 ord. professor i
Breslau, 1893 i Halle och 1909 ånyo i Breslau. Bland
hans många arbeten märkas Maz-hafa tornar, das
cethiopische briefbuch (1869), Grammatik der
Tigrinasprache (1872), Die am-harische sprache
(1879), Äthiopische grammatik (1886), Zur grammatik
der gallasprache (1893),
Vber den ruckweichenden accent im hebräischen (1897),
Das targum zu Josua (1899), Das targum zum Buch der
richter (1900) och Vber den ursprung des kanaanäischen
alphabets (1906) jämte en mängd tidskriftsartiklar
i semitisk filologi och epigrafik m. m.
K. V. Z.
Praevelikvarntspråket. Se Natmandsfolk.
Prag (tjech. Praha], hufvudstad i Böhmen,
furstärkebiskopssäte, till storleken den fjärde bland
städerna i Österrikisk-ungerska monarkien, ligger
på ömse sidor om Elbes biflod Moldau, under 50° 5’
16" n. br. och 14° 25’ 4" ö. lgd (observatoriet),
186 m. ö. h. Dess läge nära landets medelpunkt och på
det enda ställe, där Moldaus dal är tillräckligt bred
för att lämna plats för en större stad, gör den till
Böhmens naturliga hufvudstad. Staden ligger i en dal
och på de denna omgifvande sidorna. Med sitt särdeles
vackra läge nedom och på höjdsluttningarna på ömse
sidor om den breda, af ståtliga broar korsade floden,
med sina många kyrkor och torn, medeltidsbyggnader
och barockpalats är det minnesrika P. att räkna
bland Europas mest måleriska städer. Höjderna
på vänstra stranden stupa tämligen brant ned mot
floden och krönas af det vördnadsvärda Hradschin,
de bömiske konungarnas palats, som utgör det mest
framträdande draget i hvarje utsikt af staden. På
andra sidan är ett betydligt stycke jämnare mark
mellan floden och foten af bergshöjderna. Den
egentliga staden, som upptar en areal af 1,380
har, består af 8 stadsdelar: Altstadt (Staré
město), Josephstadt (Josefské město), Neustadt
(Nové město), Vyšehrad och Lieben på högra samt
Kleinseite (Malá strana), Hradschin (Hradčany) och
Holešovič-Bubna (Holešovice-Bubny) på vänstra
Moldaustranden. Dessutom är staden i en halfkrets
omgifven af 4 folkrika förstäder: Karolinenthal
(Karlin), Žiškow, Weinberge (Vinohrady) på högra
samt Smichov på vänstra stranden af Moldau,
till hvilka sluter sig en rad andra förorter. Räknas
de administrativt fristående fyra förstädernas
befolkning till P., rycker det upp till den tredje
bland dubbelmonarkiens städer. Af befolkningen äro
92 proc. tjecher och 8 proc. tyskar; till religionen
äro 89 proc. katoliker, 2 proc. protestanter och
9 proc. israeliter. Garnisonen räknar 7–8,000
man. Till 1870-talet var P. omgifvet med murar
och bastioner, hvilka emellertid långt förut hade
förlorat sitt militäriska värde och sedan dess
blifvit till större delen jämnade med marken. De
båda sidorna af floden äro förenade genom 9 broar
(de båda yttersta järnvägsbroar), af hvilka de
viktigaste äro Palackýbron (1879) och den gamla,
vackra Karlsbron (fig. 1), byggd i senare hälften af
1300-talet, prydd med 30 helgonstatyer (bland hvilka
en af Böhmens skyddspatron, Johan af Nepomuk), och
skyddad genom starka gotiska torn som brohufvud. –
Altstadt är den lifligaste och tätast bebyggda delen
af P. De flesta gatorna äro smala och krokiga; midten
af stadsdelen upptas af en stor öppen plats, Grosser
ring (Velké náměsté; med en Mariapelare, rest 1650
till minne af P:s befrielse från svenskarna 1648),
och sidan närmast Moldau är kantad med breda kajer,
förskönade af vackra statyer af Karl IV och Frans
I. På ena sidan af Ring ligger rådhuset (fig. 3),
till stor del ombyggdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
