- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
197-198

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preuss, Johann David Erdmann - Preussare - Preussen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1832–34) och Lebensgeschichte des grossen königs
Friedrich von Preussen
(2 bd, 1834) samt utgaf
Fredriks "Oeuvres" (30 bd, 1846–57).

Preussare [prö’js-], folkslag. Se Preussen,
konungarike, sp. 215, samt Preussiska språket och
litteraturen
.

Preussen [prö’jsen], konungarike i norra Europa,
största staten i Tyska riket, upptar nästan hela norra
Tyskland mellan 49° 7’ (bortsedt från Hohenzollern)
och 55° 54’ n. br. samt 5° 52’ och 22° 53,5’ ö. lgd
fr. Greenw. Det bildar en tämligen sammanhängande
landmassa, som dock omsluter ett antal mindre stater
(de båda storhertigdömena Mecklenburg, de fria
städerna Lybeck, Hamburg och Bremen, storhertigdömet
Oldenburg, hertigdömena Braunschweig och Anhalt,
furstendömena Schwarzburg-Sondershausen, Lippe,
Schaumburg-Lippe och Waldeck, Oberhessen – en
del af storhertigdömet Hessen – samt delar af de
thüringska staterna). Det gränsar i n. till Nordsjön,
Danmark (gräns Kongeaa delvis) och Östersjön, i
ö. till Ryssland och Polen, i s. till österrikiska
Schlesien, Mähren och Böhmen, vidare till konungariket
Sachsen, thüringska staterna, konungariket Bajern,
storhertigdömet Hessen, Rhenpfalz (tillhörande Bajern)
och rikslandet Elsass-Lothringen samt i v. till
storhertigdömet Luxemburg samt konungarikena Belgien
och Nederländerna. Skilda från preussiska statsområdet
äro, utom flera enklaver inom de af P. omslutna
staterna, kretsarna Schleusingen, Schmalkalden
och Ziegenrück samt exklaven Wandersleben, alla
i Thüringen, och Hohenzollern i Syd-Tyskland. Med
undantag af hafvet i n. och bergskedjorna i
s. ö. saknar P. geografiska gränser. Den preussiska
monarkien, med en areal af 348,780 kvkm. (oberäknadt
4,154 kvkm. kustvatten: haffen vid Östersjön samt
Jadeviken och Elbemynningen vid Nordsjön), omfattar
nära 2/3 (64,4 proc.) af Tyska riket och intar med
afseende på ytinnehållet sjätte platsen bland de
europeiska staterna, efter Ryssland, Österrike-Ungern,
Frankrike, Spanien och Sverige.

För P:s fysiska geografi redogöres närmare i
art. Europa (sp. 1071–74) samt Tyskland, hvarför här
endast några allmänna drag framhållas. Större delen
af P. tillhör det stora nordeuropeiska slättlandet
och kan i allmänhet karakteriseras som lågland
(omkr. 268,000 kvkm. l. mer än tre fjärdedelar),
medan endast 80,300 kv.-km. äro bergland. Slätten är
mycket bredare i ö., där endast Schlesien är bergigt,
än i v., där Teutoburgerwald kommer Nordsjön mindre
än 150 km. nära. En linje dragen från Düsseldorf
genom Halle till Breslau skulle ungefär skilja
slättlandet från berglandet. I s. ö. är P. skildt från
Österrike genom Sudeterna, som börja vid Oderdalen
och sträcka sig därifrån mot n. v. Dessa innesluta
äfven Riesengebirge, med den högsta bergstoppen i
P. (Schneekoppe, 1,603 m.), och öfvergå småningom till
Lausitz’ kullar. Harzbergen, bortom sachsiska slätten,
följa samma allmänna riktning och kunna betraktas som
en skild fortsättning af systemet. S. om Harz skär
preussiska gränsen norra delen af Thüringerwald,
som fortsattes mot n. v. af Wesers bergland och
Teutoburgerwald. Sydvästra delen af P. upptages af
platån kring nedre Rhen, inneslutande Hunsrück och
Eifel på vänstra samt Taunus,
Westerwald och Sauerland på högra flodsidan. Mellan
neder-renska och thüringska bergssystemen ligga
Vogelsberg, Rhön och andra höjder tillhörande
öfre Rhens triassystem. De schlesiska bergen äro
hufvudsakligen sammansatta af granit, gnejs och
skiffrar, medan Harz, Thüringerwald och neder-renska
platån hufvudsakligen tillhöra devoniska och
siluriska systemen. N. om Sauerland ligga de viktiga
stenkolslagren omkring Ruhr; äfven i Schlesien finnas
stora stenkolsfält. – P. är genomskuret af Tysklands
alla hufvudfloder: Weichsel, Oder, Elbe, Weser, Rhen
och Donau (som flyter genom Hohenzollern). Nästan hela
Tysklands kustlinje tillhör P., och det eger alla dess
sjöhamnar med undantag af de tre allra förnämsta:
Lübeck, Hamburg och Bremen, samt några i Oldenburg
och Mecklenburg.

P:s klimat är mera likformigt, än det eljest skulle
vara, genom den omständigheten, att landet tilltar
i höjd mot s.; den värmeökning, som den sydligare
bredden skulle medföra, neutraliseras därför genom
den större höjden ö. h. Årsisotermerna få sålunda
en nordlig–sydlig riktning, och P. har det varmaste
klimatet i Rhendalen, det kallaste i Ostpreussen. Så
har Kleve vid nedre Rhen i årsmedium 9°, Emden
vid Ems’ mynning 8,4 och Memel vid Östersjön 6,7°;
Berlin har 9,1, Posen på ungefär samma bredd 8,1°
o. s. v. Olikheten mellan v. och ö. beror på det
modererande inflytandet af Nordsjön i den förra
trakten, hvilket framträder i milda vintrar (Kleve
har i jan. 1,3°, Memel -2,8°), medan sommarhettan är
större i de mer kontinentalt liggande östra delarna
(Kleve i juli 17,3°, Berlin 19°, Breslau 18,6°
o. s. v.). Nederbörden är öfverallt riklig och har
beräknats för nordtyska låglandet till i medeltal
610 mm., för det mellantyska berglandet till 690
mm. Störst är den i Harz (1,430–1,700 mm.) samt i det
nordvästra kustlandet (760–810 mm.), minst (500–600
mm.) i inlandet i östra delen.

Befolkningsförhållanden. P:s folkmängd har varit
stadd i en oafbruten snabb tillväxt. Den första
tillförlitliga folkräkningen egde rum 1816 och gaf
till resultat 10,349,031 pers., 1864 19,255,139 pers.,
1867 (på samma område som föreg.) 19,672,237; med
de 1866 vunna landskapen 23,971,337 pers.), 1871
24,639,706 pers., 1900 34,472,509 pers. och 1910
40,165,219 pers., hvilket visar en folkökning sedan
1900 af 16,5 proc., näst Rysslands och Serbiens den
största i Europa. (I Frankrike var den 1901–11 endast
1,6 proc., i Sverige 7,5 proc.) Tillväxten beror
uteslutande på det större antalet födda än döda,
1912: 13,4 pro mille; dock är födelsefrekvensen
äfven i P. stadd i aftagande. Detta motväges
delvis genom den alltmer aftagande utvandringen,
som 1871–75 uppgick till 239,533 pers., 1881–85 till
542,506, 1901–05 till 85,919, 1906–10 73,411 och
1912 till 9,645 pers. Folktätheten, som 1871 var
70,8 inv. på 1 kvkm., utgjorde 1910 115,2 inv. på
1 kvkm. Den växlar naturligtvis högst betydligt
i olika provinser. Bortsedt från Berlin, var den
1910 högst i de industriella västra provinserna
(Rhenprovinsen 263,7, Westfalen 204, Hessen-Nassau
141,4 på 1 kvkm.), därnäst följde de likaledes
industriella prov. Schlesien (129,6) och Sachsen
(122,3 proc.). Minsta relativa befolkning hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:51 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free