Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Protestantism - Protestera. Se Protest - Proteus, Olmen, zool. Se Amfibier, sp. 829 - Proteus, grek.myt - Protevangelium. Se Evangelium och Jakob Evangelisten - Prothallium. Se Bål 2 och Pteridophyta - Prothemin - Prothesis - Prothorax, zool. Se Fjärilar, sp. 502 och Insekter, sp. 709 - Protic, Kosta, serbisk general - Protist-riket - Protiton, paleont. Se Permiska systemet, sp. 505 - Protium, Burm. (Icica), bot., trädsläkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformerta åskådningen däremot företer vid närmare
granskning i den religiösa grundkonceptionen af
kyrkan drag, som redan från början satte en rämna
i kyrkoidén, nämligen framför allt den gestalt och
det utrymme predestinationstanken här fick; i samma
mån som konsekvenserna här utveckla sig, visar det
sig, att den ursprungliga organisatoriska styrkan
icke förmår hålla stånd mot de inifrån eller utifrån
kommande upplösningstendenserna. Hvad dessa senare, de
utifrån kommande, beträffar, är det nämligen tydligt,
att den reformerta typen varit ojämförligt mycket
lättare tillgänglig än den lutherska för inflytanden,
som härstamma från de samtidigt med och strax
efter reformationen framträdande spiritualistiska
och svärme-rörelserna, hvilka själfva till hela sin
andliga struktur vida närmare sammanhänga med de gamla
medeltida oppositionsrörelserna inom den romerska
kyrkan än med den nya grundtyp, som ursprungligen
framträdde i reformationen. En särställning bland
de protestantiska kyrkosamfunden intar i viss mån
den anglikanska kyrkan (se Episkopalkyrkan). Vid
dess frigörelse från Rom förmärkas inflytanden af
såväl luthersk som reformert art, hvilka sammanväxa
med en i senare tid allt starkare betoning af den
kyrkliga kontinuiteten i fråga om organisation och
kult. Särskild vikt lägger man därvid på den engelska
kyrkans biskopliga författning, i det att episkopatets
"apostoliska succession" ger ett påtagligt
uttryck åt den obrutna kyrkliga kontinuiteten och
därmed utgör ett väsentligt kännetecken på kyrkans
"allmänneliga" karaktär. Anglikanska kyrkan betraktar
sig därför, i synnerhet genom de efter Oxfordrörelsen
mycket inflytelserika högkyrkoriktningarna, som
representerande den sanna "katoliciteten", från
hvilken å ena sidan Rom afvikit genom sin teori
om påfvemaktens ställning samt å andra sidan de
flesta protestantiska kyrkosamfund genom afbrott i
den kyrkliga kontinuiteten. Till denna uppfattning
af den anglikanska kyrkans väg som en via media
(medelväg) med förbindelser åt olika håll, åt de
gamla katolska kyrkosamfunden likaväl som åt de
yngre protestantiska, ha icke minst i senare tid
anknutits beaktansvärda sträfvanden för att väcka
till lif sinnet för kyrkans ekumeniska (allmänneliga)
karaktär äfvensom direkt arbete i riktning hän emot
en mellankyrklig gemenskap. Om det kyrkliga enhetens
ideal också i själfva verket måste stå lefvande för
de olika kyrkosamfunden, kan dock en dylik gemenskap –
om någon uniformitet kan det icke vara fråga – enligt
luthersk åskådning svårligen vinnas allenast eller
väsentligen på grundval af likartad organisation
(den svenska kyrkan visar eljest, att den kyrkliga
kontinuiteten väl och troget låter bevara sig på
lutherdomens mark samt att den befinner sig i god
öfverensstämmelse med luthersk grundåskådning),
utan fastmera genom en ständig och alltmer fördjupad
inblick i det, som innerst är kyrkans, och därför
också kyrkornas, gudomliga grund och lifgifvande
princip.
G. A-n.
Protestera. Se Protest.
PrötelJS, O l m e n, zool. Se A m f i b i e r,
sp. 829.
ProtellS (grek. IT^corsvg, lat. Pröteus), grek. myt.,
en klok och med profetisk förmåga begåfvad
hafsgudomlighet, som hade sitt hemvist vid ön
Faros utanför Nilens mynning, där han vallade
Poseidons och Amfitrites salar. Då Menelaos
under hemfärden från Tröja blifvit stormdrifven
till Egypten, öfverraskade och grep han, enligt
anvisning af P:s egen dotter Eidothea, den på
stranden bland sin hjord insomnade hafsguden och
tvang honom att ge önskade upplysningar om den
återstående delen af färden, oaktadt P. genom att
antaga do mest växlande gestalter sökte befria sig ur
hans händer. Med anledning häraf brukar man som en
P. (proteusnatur, proteusartad) beteckna en person,
som är i stånd att lätt förändra skepnad, åsikter
eller karaktär. Yngre sagor gjorde P. till en egyptisk
konung. A. M. A.
Protevange^ium (af grek. proton, det första). Se
Evangelium och Jakob E v a n g e l i s-t e n.
Protha^lium (af grek. pro, före, och thallo’s, skott,
brodd), Förgrodd, bot. Se B å l 2 och Pteridophyta.
Prothemfn (af grek. prötos, den främste, och hal’ma,
blod), näringspreparat, som f ramställes af blod och
innehåller dettas ägghvitkroppar, fosfor och järn
(0,2 proc.). Det utgör ett chokladbrunt, fint pulver
utan lukt och smak samt har visat sig lättsmält och
lätt uppsugbart i tarmen, l till 2 teskedar däraf
sättas till mjölk eller choklad 3 ggr om dagen
som stärkande medel åt klena personer. Då vid de
offentliga slakthusen annars dagligen stora mängder
blod gå till spillo, har man föreslagit att af dem
framställa prothemin. C. G. S.
Pro’thesis (grek., af pro, i stället för, och
the’-sis, sättning), Protes, med., en kirurgisk
ersättning af defekter hos människokroppen, antingen
genom blott mekaniska medel, såsom artificiella
tänder, armar och ben, eller på organisk väg
genom en s. k. plastisk operation (se d. o.).
F. B. (J. Å.)
Prothörax, zool. Se Fjärilar, sp. 502, och Insekter,
sp. 709.
Protic [prå’titj], Kosta, serbisk general, f. 1831,
d. 1892, studerade 1855 vid artilleriskolan i
Berlin, var 1873-75 krigsminister, blef under
serbisk-turkiska kriget general och generalstabschef,
sedan hof marskalk. På grund af att hans maka,
hofmästarinna hos drottning Natalia, väckt
drottningens svartsjuka, förflyttades P. till Nis
1879 och tog afsked 1882. I kabinettet Christié
blef han för andra gången krigsminister 1888
och utförde uppdraget att i Wiesbaden taga prins
Alexander från hans mor (se "Mémoires de Natha-lie,
reine de Serbe", 1891). Efter Milans tron-afsägelse
(1889) öfvertog P. jämte Ristié och Be-limarkovié
regeringen som förmyndare *ör den omyndige Alexander.
A-d J.
Prpti;st-riket (lat. regnum protifsticum, af
grek. proftistos, den allraförste). E. Haeckel
har föreslagit att förena en del Protozoa
(se d. o.) till en mellangrupp mellan
växt- och djurriket med detta namn.
L-e.
Protiton, paleont. Se Permiska systern e t, sp. 505.
Pro’tium Burm. (Icica), bot., trädsläkte af
fam. Burseracece, med 50 arter, till största delen
förekommande i tropiska Amerikas skogar. Bladen
äro parbladiga, med uddblad, blommorna äro små,
med fria kronblad, frukten är en sig ej öppnande
stenfrukt. Arterna af detta släkte äio rika på harts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
