- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
585-586

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pulicidæ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

585

Pumbedita-Pump

586

sina vistelseorter utser den skogsbryn och med högt
gräs bevuxna slätter. Den klättrar med lätthet,
är kraftig och vig i sina rörelser samt blott vid
stor fara modig. Den flyr ej endast för människan,
utan äfven för hundar. Det påstås till och med, att
honan icke skulle försvara sina ungar mot dessa båda
slag af fiender. Dess föda utgöres af allehanda mindre
och svagare däggdjur, hvilka den, efter att ha smugit
sig i deras närhet, griper med ett hopp. Förfelar den
sitt rof, lär den, i motsats till andra kattarter,
förfölja det med långa språng, men icke länge. Pumans
blodtörst gör den mycket skadlig för hjordarna, och
den dödar ofta en mängd får på en enda natt. Unga
pumor bli i fångenskap mycket tama och kunna tillåtas
att gå fritt omkring i husen. I Nord-Amerika nyttjas
detta djurs hud; på somliga ställen ätes dess kött.
C. II. S. (L-e.)

Pumbedita, ort i Babylonien vid floden Beditas
mynning, där, sedan den gamla judiska rabbinskolan
i det närbelägna Nehardea förstörts af Odena-thus
i Palmyra (259), en rabbinskola grundlades af
Juda ben Ezekiel. Skolan förvärfvade under denne
och hans efterföljare stort rykte för lärdom
och skarpsinne, hvilket dock ofta urartade till
hårklyf-verier. P. blef den andra härden för
intellektuellt lif i det babyloniska Israel och
behöll denna ställning ända till 1038, då den siste
gaonen, Haja, dog, ehuru den tidtals i inflytande var
öfverträffad al skolan i Sura. Se Rabbinska språket
och litteraturen.

Pump, mek., en arbetsmaskin eller apparat, af-sedd
att, förflytta ett flytande eller ett gasformigt ämne
eller en blandning af båda. En för gasformiga ämnen
särskildt afsedd pump benämnes vanligen luftpump (se
d. o.); den, som afses för vätskor, vattenpump eller
endast pump. I de flesta fall afses med de sistnämnda
höjning af vatten från en nivå till en annan jämte
en förflyttning däraf i horisontal riktning. Pumpar
finnas af många olika konstruktioner. Men huru de för
öfrigt må vara inrättade, har man att vid dem skilja
mellan två väsentligt olika operationer. För det
första suges vätskan från den lägsta ytan genom ett
sugrör till pumpens hufvuddel. Härvid är det vanligen
lufttrycket, som verkar, i det att medelst pumpen
en tryckförminskning åstadkommes inuti sugröret,
i följd af hvilken vätskan genom den yttre luftens
tryck höjes i röret. Om fullkomlig tryckförminskning
(till noll) kunde i detta rör erhållas, skulle i fråga
om vatten sughöjden kunna vid medelbarometerstånd
och uppställning invid hafsytan uppgå till nåeot
öfver 10 m.; i verkligheten användes mera sällan
öfver hälften däraf. Detta gäller kallt vatten. I
händelse vattnet däremot är varmt, minskas sughöjden
ansenligt, emedan ånga bildas vid tryckförminskningen;
denna höjd blir noll, då vattnet har kokpunktens
temperatur. På stor höjd öfver hafvet minskas ock
sughöjden afse-värdt. Den andra operationen utgöres
af en pressning eller lyftning af vätskan till den
öfre ytan från sughöjden. Man kan indela pumparna
i följande hufvud-klasser: kclfpumpar, membran-
1. diafragmapumpar, centrifugal- 1. turbinpumpar,
ångstrålpum-par (injektorer och ejektorer), ångpumpar
och stöthäfvertar (hydrauliska vädurar). - K o l
f-pumparna utmärka sig därigenom, att i dem

finnes en kolf, som antingen glider mot en cylinders
vägg eller ock genomgår en packning samt intränger i
cylindern, utpressande vätskan (plun g er-koll). De
äro af tre olika slag: pumpar med rätlinig rörelse
hos kolf ven, pumpar med oscillerande kolf samt
rotationspumpar. Af pumpar med rätlinig kolfrörelse
har man åter att skilja mellan enkelt verkande,
dubbelt verkande och differentialpumpar. Af de
enkelt verkande pumparna må först nämnas sug- och
luftpumpen, som i sin vanligaste form (se fig. 1)
utgöres af pumpcylindern (pumpstöf-veln, pumpstocken,
ab), med sin kolf (pumphjärtat, c), hvilken höjes och
sänkes med en kolfstång (e), sugröret (d), som står
i vätskan, och en ventil (o) mellan sugröret och
cylindern samt en dylik (i) i kolfven. När denna
höjes, minskas trycket i pumpen under kolfven,
och det yttre lufttrycket pressar upp vätskan i
sugröret och cylindern. Yid kolf-vens nedgång slutes
den undre ventilen, hvaremot kolfventilen öppnas,
så att vätskan kommer öfver kolfven, och upplyftes
sedan med denna. Till följd häraf har kolfven
vid sitt uppgående att öfvervinna såväl det yttre
lufttrycket som den öfver kolfven varande vätskans
tyngd, hvaremot den vid nedgåendet tar ingen eller-
blott obetydlig kraft i anspråk. Sug- och tryckpumpcn
(fig. 10 o. 11) skiljer sig från den förra väsentligen
därigenom, att kolfven icke har någon ventil,
hvaremot en sådan finnes i den ledning, genom hvilken
vätskan vid kolfvens nedgång uppressas. Denna pump
verkar således dels vid kolfvens uppgång, hvarvid
vätskan uppsuges i sugröret och cylindern, dels
vid kolfvens nedgång genom den på vätskan utöfva
de tryckningen. Men kraftbehofvet under dessa båda
perioder är vanligen mycket olika. Därjämte kan det
inträffa, att den uppsugna vätskan icke kan följa
den uppstigande kolfven, utan att den frånskiljes;
och när de sedan träffas, uppstår en stark stöt, ett
s. k. v a t-t e n s l a s?. Det är därför fördelaktigt
att i sam-btmd med pumpen anordna en "vindkittel"
1. luftklocka, d. v. s. ett utåt lufttätt slutet
kärl, i hvilket luft och vätska finnas, så att en
utjämning af trycket eger rum. - De dubbeltverkande
kolf-pumparna utgöra en kombination af två enkelt
verkande pumpar. Dessas kolfvar äro lagda antingen
parallellt (fig. 2) eller i samma linje (fig. 3). l
förra fallet gör man bruk af två kolfvar i hvar sin
pumpcylinder och med motsatta rörelseriktningar;
i det senare, som är det vanligaste, behöfver man
blott en kolf, som på ömse sidor omväxlande suger
och trycker. - Differentialpumparna (se fig. 11)
äro enkelt sugande och dubbelt tryckande pumpar
(de suga vid kolfvens rörelse i endast den ena
riktningen, men trycka vid kolfvens rörelse i båda
riktningarna), genom hvilken anordning afses dels
att utjämna den stora skillnad, som förefinnes i
de enkla pumparnas verkan under olika perioder af
pumpslaget, dels att möjliggöra användningen af ett
mindre antal ventiler, i vissa fall endast en sug-
och en tryckventil. - Pumpar med oscillerande kolf
konstrueras sällan. Däremot ha rotationspumparna
vidsträckt tillämpning. De äro lämpliga företrädesvis
för uppfordring af vatten till 4 å C m. höjd samt
äfven användbara för orena, slamhaltiga vätskor. Ett
stort antal olika konstruktioner af dem är i bruk. Yid
en vanlig anordning af rctationspumpen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free