Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Punkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
615
Purin-Puritaner
616
Purin, kem., en heterocyklisk (se d. o. 2),
kväf-vehaltig organisk förening, C5H4N4, som utgör
modersubstansen för en mängd viktiga växt- och
djurämnen. Det bildar i vatten lättlösliga kristaller,
af 216° smältpunkt, och har på samma gång sur och
basisk karaktär. Purin har först framställts af E,
Fischer, ur urinsyra. Dess konstitutionsformel är:
HC C-
Purinderivaten äro, som Kossel visat, komponenter i
nukleoproteiderna (se d. o., Nukleopro-t e i n e r och
Nukleinsyror). De anträffas hos växterna företrädesvis
i ägghvitsrika organ, såsom fröhvita, unga blad och
knoppar, hos djuren i nästan alla kroppens delar
samt i urinen. De äro vanligen mycket svårlösliga,
pulverformiga eller finkristalliniska, färglösa ämnen
af neutral reaktion, men med svagt utpräglade basiska
eller sura egenskaper. De viktigaste purinderivaten
äro köttbaser och köttextrakt (se dessa ord) samt
hypoxantin 1. sarkin, som anträffas m}eket allmänt
i både växt- och djurriket, o x i-purin; xantin, som
är en vanlig anima-lisk produkt och äfven anträffats
i en del växter, är dioxipurin; teobromin, i kakao
samt i kolanöten, är dimetylxantin; teofyllin i te
är en isomer form af föregående; k a f f e i n 1. t
e i n i kaffe och te är trimetylxantin; urinsyra,
i däggdjurens, särskildt de köttätandes, urin samt
i fågel- och ormexkrementer, är trioxipurin; adenin,
en för växter och djur gemensam spjälkningsprodukt af
nukleoprotei-der, äraminopurin; guanin, i guano samt i
många växter, är amino-oxipurin; kar-ni n, i kött samt
i sockerbetor och jäst, är derivat af hypoxantin. -
Purinderivaten ha i senare tid företrädesvis studerats
af Nobelpristagaren, professor E. Fischer (se denne).
K. A. V-g.
Purinbaser, kem. Se Purin.
Puringruppen, kem., sammanfattning af organiska ämnen,
som utgöra derivat af p urin (se d. o.).
Purinkroppar, kem. Se Purin.
Purinämnen, kem. Se Purin.
PurFsm (af lat. purus, ren), språkrensning, sträfvan
att undvika f r ä m m a n d e o r d (se d. o.) i
ett språk. Man har stundom gjort den skillnaden
mellan purism och språkrensning, att det förra
ordet fått beteckna en öfverdrifven, det senare en
lagom sträfvan i denna riktning. Se Språkrensning. -
Purirst, språkrensare. Adj. p u r if-stisk._
Puritaner (eng. puritans, af lat. puritas, renhet),
samlingsnamn för de mera utprägladt kalvinska
religiösa strömningarna i England från början
af Elisabets regering till den stora engelska
revolutionen och toleransediktet 1689. Kedan under
Edvard VI:s butzeriansk-lutherska (se Butzer)
regim hade ett starkt schweiziskt, ännu väsentligen
zwinglianskt och af invandrade utlänningar buret
inflytande börjat göra sig gällande, som icke var
tillfredsställdt med den berömda "Common prayer book"
af 1549. Uppfattningens engelske representant blef
martyren John Hooper (omkr.
1495–1555), hvilken vid sin invigning till biskop i
Gloucester 1550 med energi uppträdde mot de i
"bönboken" bevarade katolska reminiscenserna,
dräkterna och riterna och vägrade acceptera dem. Så
blef Hooper i viss mening den förste nonkonformisten
och puritanen i Englands protestantiska kyrka. Under
"den blodiga Marias" regering segrade det schweiziska
inflytandet hos den engelska protestantismens
ledare, men nu i kalvinsk form. När historiska och
politiska skäl förde Elisabet att genom supremati- och
uniformitetsakterna 1559 utforma den af katolska,
lutherska och kalvinska moment sammansatta anglikanska
episkopala statskyrkan, böjde sig kalvinisterna
för tillfället. Snart framträdde från deras
håll opposition mot romanismen i statskyrkan,
som skulle bibringas en renare (eng. purer)
form; från 1560-talet började oppositionen
därpå betecknas som puritaner. Den började med
strid om gudstjänstens yttersida, främst de af
kalvinisterna afskydda mässdräkterna. 1559–70 var
tiden för detta puritanismens första skede, "the
vestarian controversy". Redan då var puritanismen
ej enhetlig, utan följde två linjer. De moderatare
fogade sig i kyrkobruken och kämpade blott för att
på laglig väg så småningom få dem renade; det var den
konformistiska puritanismen, med bl. a. den blifvande
ärkebiskopen Grindal som ledare. De extremare vägrade
att använda mässkläderna; för dem var konformism föga
mindre än förräderi mot evangelium; ingen kyrklig
ceremoni fick användas, som ej direkt påbjöds
i bibeln. Deras ledare, presidenten i Magdalen
college i Oxford Lawrence Humphrey (d. 1590)
och domprosten vid Christ church Thomas Sampson
(d. 1589), blefvo 1566 för någon tid fängslade och
beröfvades sina ämbeten. Äfven Londonpuritanernas
främste, den åldrige bibelöfversättaren Myles
Coverdale, afsattes 1567. Denna nonkonformistiska
puritanism fick stark anknytning från Wycliffe och den
lollardiska rörelsen med dess konventikelkristendom;
i viss mening blef den fortsättningen däraf. Den
åsyftade f. ö. ingen separation ur statskyrkan;
herravälde i kyrkan, icke religiös tolerans,
var ännu i lika grad alla riktningars mål. Endast
på en enstaka punkt ledde puritanismen 1567 till
ett oklart försök till dissentersbildning, hvilket
tills vidare blef utan framgång. Småningom vände sig
puritanerna ej blott mot riter och ceremonier, utan
mot själfva episkopalsystemet i "the established
church". Puritanismens profet blef här Thomas
Cartwright (se d. o.), som förde fram krafvet på
statskyrkans organisation efter presbyterianskt
mönster, men enligt den för honom originella lösen
"parity of ministers". Så tog den nonkonformistiska
puritanismen väsentligen karaktär af presbyteriansk
puritanism. Tiden 1570–88 betecknar dess segrande
framväxt. Bredvid Cartwright stod här i betydelse
Walter Travers (d. 1635?). 1572 kom första försöket
i England att i verkligheten bilda ett presbyterium,
i Wandsworth; flera försök gjordes under följande
år att i stillhet vid sidan af den gamla ordningen
bilda presbyterianska menigheter med klasser, synoder
och en generalförsamling. Ytterligare stärktes
denna puritanism genom de sammankomster af präster
från 1571, som utvecklade sig till ett hotande
konventikelväsen, de s. k. "prophesyings". Ett
nytt karakteristikum började ock under denna period
visa sig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
